Utdelning av överskott i inkomstpensionssystemet SOU 2004:105

Utgångspunkten för utredningens förslag är att den ökade risken för underskott till följd av en överskottsutdelning skall vara försumbar. Med hänsyn till detta har utredningen föreslagit en regel för automatisk utdelning där överskott avgränsas av en balanstalsnivå på 1,1000. Med denna regel bedömer utredningen att risken för ytterligare underskottsbalanseringar i systemet är ytterst begränsad. Utredningens förslag innebär vidare att fördelningssystemets utgifter i form av inkomstpension och tilläggspension kommer att höjas från och med det att ett utdelningsbart överskott uppstått. Mot bakgrund av att systemets för närvarande uppvisar ett obetydligt överskott, kommer en överskottsutdelning troligen att ligga långt fram i tiden. Överskottsutdelning kommer på lång sikt att medföra att belastningen på statsbudgeten i form av garantipension minskar något. Samtidigt följer av överskottsutdelning att den offentliga sektorns finansiella sparande minskar. Även de takbegränsade utgifterna påverkas. Eftersom det troligen kommer att dröja innan ett utdelningsbart överskott har bildats, medför emellertid utredningens förslag inte några omedelbara konsekvenser i dessa avseenden.