Bolognadeklarationen
Den 25 maj 1998 undertecknade Frankrikes, Italiens, Storbritanniens och Tysklands ministrar för högre utbildning en gemensam deklaration i samband med firandet av Parisuniversitetet Sorbonnes 800-årsjubileum. Fler länder än dessa fyra ville dock ansluta sig till arbetet med syfte att öka tydlighet och jämförbarhet inom och mellan de olika europeiska utbildningssystemen. Detta ledde fram till ett möte i Bologna sommaren 1999. Där undertecknades det som kom att kallas Bolognadeklarationen av 29 länder; samtliga EU:s medlemsländer, EFTA-länderna (European Free Trade Association) samt flertalet länder i Öst- och Centraleuropa. Syftet var en fortsatt utveckling av det europeiska samarbetet inom högre utbildning och framför allt att främja studenternas rörlighet mellan de europeiska utbildningssystemen och på arbetsmarknaden.
Inte juridiskt bindande
Bolognadeklarationen är inte ett juridiskt bindande dokument utan en vilje- och ambitionsyttring från de deltagande länderna. Deklarationen behandlar dock frågor som finns i annan lagstiftning, till exempel EG:s direktiv om erkännande av examina och Europarådets och Unescos konvention om erkännande av bevis avseende högre utbildning i Europaregionen, den så kallade Lissabonkonventionen. Trots att Bolognadeklarationen inte är ett juridiskt bindande dokument och att processen är ett rent mellanstatligt samarbete har den visat sig innehålla en stor dynamik och har lett till omfattande förändringar av den högre utbildningen i många av de deltagande länderna.
