Fördelningspolitik
Fördelningspolitikens syfte är att individer och hushåll med olika förutsättningar och möjligheter ska få mer likvärdiga levnadsförhållanden genom politiska åtgärder.
Skatter och transfereringar är viktiga medel i fördelningspolitiken. Inkomstskatt betalas i högre grad av höginkomsttagare än av låginkomsttagare. Transfereringar som bostadsbidrag och socialbidrag riktar sig direkt till hushåll med låg inkomst. Barnbidrag är ett exempel på en transferering som går till hushåll med behov av extra ekonomiska resurser.
Ett annat viktigt medel är subventioner i form av offentliga individuella tjänster. Genom offentligt finansierad utbildning, vård och omsorg vill samhället utjämna livsvillkoren mellan människor. Vem som får vård och omsorg ska bestämmas av behov, inte av ekonomiska förhållanden.
Utjämnar ekonomiska resurser mellan låg- och höginkomsttagare
Människors grundläggande förutsättningar och livets risker är ojämnt fördelade. Det gör att inkomster från arbete och kapital (faktorinkomster) är mycket ojämnt fördelade i befolkningen. I de flesta industriellt utvecklade länder är en skev fördelning inte socialt och politiskt acceptabel. Skatter och transfereringar medför att den inkomst individerna verkligen förfogar över, den disponibla inkomsten, är betydligt mer jämnt fördelad än faktorinkomsten.
Försäkringssystem med fördelningspolitiska konsekvenser
A-kassa, sjukförsäkring och föräldrapenning är försäkringar mot bortfall av inkomst och syftar inte i första hand till att omfördela inkomster. Syftet är snarare att fördela risken för ett inkomstbortfall över alla försäkrade individer så att effekten för den enskilda individen, vid t.ex. en period av sjukskrivning, blir mindre kännbar. Försäkringarna finansieras genom arbetsgivaravgifter som betalas för samtliga inkomster. Inkomster som ligger över intjänandetaket påverkar dock inte storleken på den utbetalade försäkringen och kan därför inte anses vara försäkrade. I och med detta sker en omfördelning från hög- till låginkomsttagare vilket gör att det finns ett stort fördelningspolitiskt inslag även i dessa försäkringar.
Utjämnar över livet
Fördelningspolitiken utjämnar inte enbart inkomstskillnader mellan individer. Flera system har som huvudsakligt syfte att fördela inkomster över livscykeln. Under perioder med låg inkomst får individen olika typer av transfereringar och subventioner och under perioder med hög inkomst betalas istället mer i skatt och avgifter. Barnbidrag, subventionerad barnomsorg och grundskola överför t.ex. resurser till unga familjer med stor försörjningsbörda. Studiemedel är en viktig inkomstkälla som för många gör det möjligt att studera. Lånedelen av studiemedlet betalas tillbaka när man får en arbetsinkomst. Att man betalar skatt på en inkomst som oftast är högre än den man skulle ha fått utan utbildning innebär att det också sker en indirekt återbetalning av bidragsdelen i studiemedlet. Tydligast periodiserande effekt har emellertid ålderspensionssystemet som omfördelar inkomst från yrkesaktiv ålder till senare i livet.
Utjämnar människors förmågor och möjligheter till försörjning
Fördelningspolitik syftar inte enbart till att omfördela direkta inkomster, dvs. att i efterhand korrigera den inkomstfördelning som marknaden ger upphov till. Det handlar också om att påverka människors egen förmåga och möjligheter till egen försörjning via marknaden. Den offentligt subventionerade utbildningen syftar bland annat till att ge alla unga chansen till en likvärdig utbildning oberoende av bakgrund, att bidra till lika möjligheter för goda livsinkomster och till en jämn fördelning av sysselsättning och löner.
Drivkrafter att arbeta
Det finns flera skäl till att människor vill arbeta. Ett av dem är önskan att förbättra sin ekonomiska situation.
Om man inte kortsiktigt kan förbättra sin ekonomiska situation genom att arbeta mer, byta arbete eller gå från bidrag till arbete finns en risk att fastna i en situation med permanent låg levnadsstandard. Den här typen av fattigdomsfällor gör det svårare att skapa en långsiktigt hållbar och effektiv inkomstfördelning. Att motverka det hinder som höga marginaleffekter utgör är därför också en viktig fördelningspolitisk fråga. Det är ett traditionellt dilemma hur man ska balansera ambitionen att garantera alla människor en rimlig levnadsstandard mot behovet av att samtidigt skapa drivkrafter för arbete som uppmuntrar människor att försörja sig själva.
Fördelningseffekter
När regeringen ger förslag om olika reformer är det viktigt att fördelningsanalyser görs som visar hur reformerna påverkar olika grupper i samhället.
Vanligtvis är det effekterna på hushållens årliga disponibla inkomst, dvs. hushållens inkomster efter skatt och transfereringar, som studeras. För att kunna jämföra olika hushållstypers ekonomiska standard måste den disponibla inkomsten justeras med avseende på hushållens försörjningsbörda.
Försörjningsbördan varierar beroende på hur många vuxna och barn det finns i hushållet. Det är vanligt att hushållen i analysen grupperas i olika inkomstklasser. Detta gör det möjligt att belysa hur reformer påverkar hushåll med olika ekonomiska förutsättningar.
Att tolka resultaten av en fördelningsanalys kan vara svårt. Man bör ta hänsyn till inte bara den direkta effekten av en regeländring, utan också till de indirekta effekterna. En indirekt effekt kan vara att människor ändrar sitt beteende till följd av regeländringar, till exempel att människor är beredda att arbeta mer eller mindre beroende på förändringar i skattesystemet.
