Delgivning

Delgivning i Sverige

Framställning om biträde med delgivning i Sverige görs oftast direkt till Centralmyndigheten av utländska judiciella myndigheter, men kan också inkomma via en ambassad i Sverige eller den svenska utlandsmyndigheten i det ansökande landet. Återredovisning sker normalt samma väg som ärendet har inkommit.

Om handlingarna är skrivna på svenska eller åtföljda av en översättning till svenska eller annat nordiskt språk och om det saknas uppgift om förhandlingsdag inom snar framtid, sker delgivning med post (rekommenderat brev med mottagningsbevis). När översättning inte medföljer eller när kort tid återstår till förhandling - eller om postdelgivning misslyckats - sker delgivning med biträde av en polismyndighet. Den som söks har då som regel rätt att vägra ta emot en handling som inte är översatt till ett nordiskt språk. Polismyndigheten anlitas också om en namn- och adressuppgift inte har gått att få bekräftad eller om tvekan på annat sätt har uppstått i ett ärende, t.ex. kring vilket bolag som är rätt mottagare av en delgivning.

Delgivning inom Norden - alla delgivningar

Sedan 1974 finns en nordisk överenskommelse om inbördes rättshjälp vid delgivning. Denna anger att direkt skriftväxling får ske mellan berörda statliga myndigheter i de nordiska länderna. Överenskommelsen omfattar delgivning såväl i civila mål som i brottmål.

I cirkulär 1995:419 anges till vilken myndighet i respektive land som framställningarna ska skickas. I Sverige är mottagande myndighet länsstyrelsen i det län där den som söks för delgivning bor. Om osäkerhet råder till vilken myndighet framställningen i det särskilda fallet ska skickas, kan Centralmyndigheten ge upplysning om detta. Direkt sökning kan göras på webben.

Delgivning till de nordiska länderna på begäran av enskild sökande i Sverige, t.ex. delgivningsfirmor, banker, begravningsbyråer, advokatfirmor, sker genom framställning till Centralmyndigheten, som begär biträde av berörd nordisk domstol. Avgift tas inte ut för nordiska ärenden.

Delgivning inom Europeiska unionen - ärenden av civil eller kommersiell natur

Europaparlamentet och rådet har den 13 november 2007 antagit en ny delgivningsförordning (Europaparlamentets och rådets förordning [EG] nr 1393/2007 av den 13 november 2007) om delgivning av handlingar i civila eller kommersiella ärenden. Förordningen trädde i kraft den 13 november 2008 och upphävde då EG:s nuvarande delgivningsförordning från år 2000. (Se Förordning (2008:808) med kompletterande föreskrifter till EG:s delgivningsförordning.)
Vid delgivning i medlemsstat i Europeiska unionen som är medlem i 1965 års Haagkonvention (se nedan) har förordningen företräde.
Svenska domstolar, kronofogdemyndigheter samt andra myndigheter som ska delge handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur får översända ansökan om delgivning direkt till en av den mottagande staten utsedd myndighet.
Information om förordningen, formulär för framställning om delgivning av handling (formulär 1) och uppgifter om andra medlemsstaters mottagande organ samt språkförbehåll m.m. finns på webbplatsen till kommissionens civilrättsatlas. (Se länkar till höger för sökning av behörig domstol/myndighet samt formulär). Enligt artikel 8 p. 1 i förordning [EG] nr 1393/2007 har adressaten rätt att vägra att ta emot delgivningshandlingen, om den inte är avfattad på eller åtföljd av en översättning till ett språk som adressaten förstår eller den mottagande medlemsstatens officiella språk. Det mottagande organet upplyser adressaten om detta medelst ett standardformulär. Centralmyndigheten såsom s.k. central enhet kan lämna upplysningar om det praktiska förfarandet.

Delgivning utom Norden och Europeiska unionen - ärenden av civil eller kommersiell natur

Ärenden om delgivning utom Norden inkommer till Centralmyndigheten framför allt från svenska domstolar men biträde lämnas även enskilda sökande, t.ex. advokatbyråer, banker, försäkringsbolag och delgivningsfirmor.

Ett stort antal ärenden faller inom ramen för Konventionen om delgivning i utlandet av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur, Haag den 15 november 1965. Sådana ärenden ska av den sökande myndigheten skickas direkt till centralmyndigheten i den andra staten med en begäran om delgivning. På Haagkonferensens webbplats finns texten till konventionen (nr 14) m.m, och under "Status table" lämnas uppgifter om vilka reservationer och deklarationer som gjorts av respektive medlemsstat, samt i de flesta fall adressen till det mottagande organet. Där kan även t.ex. kontrolleras hur ett land ställer sig till delgivning med post och i vissa fall vilka krav som ställs beträffande översättning av handlingarna.

Delgivning i brottmål

Ett stort antal brottmålsdelgivningar faller inom ramen för den Europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål, Strasbourg den 20 april 1959.(Europarådets konvention). Enligt artikel 15.4 kan en domstol rikta en framställning om delgivning direkt till en judiciell myndighet i en annan medlemsstat. En komplettering till Europarådets konvention utgörs av Konventionen den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemmar (Europeiska unionens konvention) som trädde i kraft för Sveriges del den 5 oktober 2005. För länk till de respektive konventionerna se externa länkar i högerspalten.

Enligt artikel 5 p.1 i Europeiska unionens konvention är huvudregeln att rättegångshandlingarna ska översändas direkt per post till adressaten. Delgivning via behörig myndighet i den staten där personen i fråga befinner sig kan ske endast vid undantagsfall (p 2).

Oavsett om handlingarna sänds direkt med post eller via behörig myndighet i den andra staten så uppställs i vissa fall krav på översättning (p.3). När det finns anledning att anta att adressaten inte förstår det språk handlingarna är skrivna på, ska handlingarna, eller åtminstone de viktigaste delarna av dem, vara översatta till det språk som talas i den stat adressaten befinner sig. Om sändande myndighet känner till att adressaten endast förstår ett annat språk, skall handlingarna översättas till detta andra språk.

De myndigheter som Sverige angett som behöriga myndigheter enligt art 24 i Europarådets konvention är behöriga även vid tillämpning av Europeiska unionens konvention. Detta innebär i praktiken att en framställning om biträde med delgivning ska skickas från behörig myndighet i en annan medlemsstat direkt till behörig myndighet i Sverige.

Beträffande sådana brottmålsdelgivningar som ska äga rum i icke-konventionsanslutna länder - se avsnittet nedan.

Delgivning med biträde av centralmyndigheten

Om biträde med delgivning i civil- eller brottmålsärende begärs i ett land som Sverige inte har något avtal med, skickar Centralmyndigheten ärendet till den svenska utlandsmyndigheten i det aktuella landet. Ambassaden eller konsulatet ombesörjer därefter antingen själv delgivningen eller vidarebefordrar ärendet till en behörig lokal myndighet. Saknas uppgift om adressen till den person som ska delges kan som regel inget biträde lämnas, eftersom möjligheterna till efterforskning på plats kan vara mycket små eller obefintliga.

När delgivning ska ske av t.ex. en kallelse till förhandling måste framförhållningen vara god. Handlingarna kanske behöver översättas och det kan dröja tills ärendet når destinationsorten.

En delgivning i utlandet kan normalt genomföras och bevis om detta överlämnas till sökanden inom ett par månader. I vissa fall kan det dock dröja betydligt längre innan återredovisning kan ske.

En begäran om biträde av Centralmyndigheten med delgivning i utlandet ska innehålla uppgifter om namn och adress på den fysiska person eller ställföreträdare för en juridisk person som söks för delgivning samt, om möjligt, även telefon- och faxnummer, arbetsgivare etc. De handlingar som ska delges bör bifogas i två exemplar. I normalfallet returneras ett exemplar med bevis om att delgivning har ägt rum, alternativt att hinder mot delgivning har funnits.

Om den som ska delges inte är svensktalande kan Centralmyndigheten ombesörja att handlingarna översätts till relevant språk. Om myndigheten i den mottagande staten kräver det, översätts också handlingar som ska överlämnas till en svensk medborgare till den statens språk. Observera att såväl myndigheter som enskilda sökande ska betala översättningskostnader.

Avgifter och kostnader

För delgivningsuppdrag som inkommer från en statlig myndighet tas ingen avgift ut, men kostnader för översättning betalas av myndigheterna själva. Enskild sökande får erlägga en s.k. ansökningsavgift på 250 kronor (nordiska ärenden undantagna), samt i förekommande fall betala ev. kostnader för översättning om centralmyndigheten ombesörjer beställning av sådan.

Ibland uppstår andra delgivningskostnader, t.ex. sheriffkostnader i USA, arvode till fransk eller belgisk delgivningsman. Sådana kostnader tas ut av såväl statliga myndigheter som enskilda sökande.