Upplysning om innehållet i utländsk rätt

Svenska domstolar och vissa myndigheter - men inte t.ex. företag eller privatpersoner - kan med stöd av förordningen (1981:366) om rätt att i vissa fall begära upplysningar om innehållet i utländsk rätt vända sig till Centralmyndigheten och begära upplysningar om innehållet i utländsk rätt, såväl på det straffrättsliga som på det civilrättsliga området.

I förhållande till vissa stater får också ett rättshjälpsbiträde eller offentligt biträde begära information, på det civilrättsliga området.

Centralmyndigheten lämnar även på begäran information om svensk lagstiftning till utländska domstolar och myndigheter.

Hantering av frågor

Framställning om upplysningar bör sändas in till Centralmyndigheten i skriftlig form - per brev, fax eller e-post (framställningen ska i dessa fall bifogas e-posten i ett separat dokument). Framställningen ska innehålla uppgift om från vem den härrör och om den sak det är fråga om. Vidare ska så noggrant som möjligt anges i vilka frågor upplysningar önskas. Framställningen ska även innehålla sådana uppgifter om de faktiska omständigheterna i saken som behövs för att framställningen ska förstås rätt och för att ett exakt och fullständigt svar ska kunna lämnas. Därefter varierar tillvägagångssättet för att erhålla den efterfrågade informationen beroende på om den andra staten har tillträtt Europarådets konvention från 1968 och dess tilläggsprotokoll samt erfarenhetsmässiga bedömningar om tidsåtgången för att erhålla svar från den andra staten.

Centralmyndigheten låter översätta framställningen och skickar den sedan i första hand vidare till den berörda statens centralmyndighet, förutsatt att den staten tillträtt ovanstående konvention och i förekommande fall också dess tilläggsprotokoll, och i andra hand till den svenska ambassaden eller utlandsmyndigheten i den berörda staten.

Återredovisning sker snarast möjligt och på samma sätt som framställningen kommit in till Centralmyndigheten, såvida inte frågeställaren och Centralmyndigheten kommit överens om annat. Eventuell översättning av svaret på framställningen svarar alltid frågeställaren själv för.

I de fall framställningen sänds till en svensk utlandsmyndighet ombeds denna att inhämta svar från vederbörande myndighet eller advokat i den utländska staten. För det fall kostnad skulle uppstå ska frågeställaren först ge sitt samtycke till att betala dessa kostnader.

För information om den europeiska konventionen angående upplysningar om innehållet i utländsk rätt, London den 7 juni 1968 kan direkt sökning göras på Europarådets webbplats.

Lagar, konventioner, avtal m.m.

- Förordningen (1981:366) om rätt att i vissa fall begära upplysningar om innehållet i utländsk rätt

Förordningen baseras på en europeisk konvention samt ett tilläggsprotokoll till denna konvention (konventionen gäller civilmål och tilläggsprotokollet avser brottmål):

- Europeisk konvention 1968 angående upplysningar om innehållet i utländsk rätt (SÖ 1969:36 och SÖ 2000:40).

- Tilläggsprotokoll till den europeiska konventionen angående upplysningar om innehållet i utländsk rätt (SÖ 1981:6)

Bestämmelser om skyldighet att lämna upplysningar finns också i:

- Överenskommelse med Polen om inbördes rättshjälp i brottmål (SÖ 1990:9, cirk 1990:169, prop. 1989/90:55)

Vilka stater som har tillträtt konventionen och tilläggsprotokollet i fråga framgår av:

- Tillkännagivande (SFS 2010:1027) av andra staters anslutning till vissa konventioner om civilrättsligt samarbete

- Tillkännagivande (2010:1028) av andra staters anslutning till vissa konventioner om straffrättsligt samarbete