Rättsliga nätverk och samarbetsorgan

Straffrättsligt nätverk

Den 29 juni 1998 fattade det Europeiska rådet beslut om att inrätta ett europeiskt rättsligt nätverk. Nätverket består av företrädare för nationella myndigheter som arbetar med internationellt rättsligt samarbete. Varje medlemsstat har utsett ett antal kontaktpersoner som ska vara aktiva mellanhänder för att underlätta det rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna i deras arbete med att bekämpa grov brottslighet. Kontaktpersonerna ska tillhandahålla information till rättsliga myndigheter i det egna landet samt till de övriga kontaktpersonerna och de rättsliga myndigheterna i de andra medlemsstaterna. De ska också främja samordningen av det rättsliga samarbetet.

Mer information om nätverket finns på dess webbplats.

Civilrättsligt nätverk

Europeiska unionens råd antog i maj 2001 ett beslut om inrättande av ett europeiskt rättsligt nätverk på privaträttens område (ett civilrättsligt nätverk). Nätverket består av en eller ett fåtal kontaktpunkter i varje medlemsstat och av olika myndigheter. Nätverket ska underlätta det rättsliga samarbetet mellan dess medlemmar genom bland annat anordnande av möten. Nätverket ska också utforma ett lättillgängligt informationssystem på Internet för allmänheten och där tillhandahålla allmänheten information.

På det civilrättsliga nätverkets webbplats finns information om nätverket och dess aktiviteter samt information om delgivning, bevisupptagning, rättshjälp med mera.

Eurojust

Eurojust har inrättats för att underlätta och förbättra samordning och samarbete mellan medlemsstaterna när det gäller utredning och åtal av grov brottslighet, särskilt i de fall där den är organiserad. Eurojust ska bland annat bistå medlemsstaterna i det rättsliga samarbetet i frågor om till exempel internationell rättslig hjälp och utlämning. Eurojust kan på begäran av ett medlemsland bistå i utredningar och åtal som rör ett medlemsland och ett land utanför EU, förutsatt att ett samarbetsavtal finns med detta land.

Eurojust har möjlighet att agera vid ett stort antal uppräknade brottstyper under förutsättning att det handlar om utredning av grov brottslighet som rör två eller fler medlemsstater. Det handlar om terrorism, narkotikahandel, människohandel, mord, grov misshandel, människorov, utpressning, rasism, bedrägeri, korruption, penningtvätt, databrottslighet med mera. Denna behörighet överensstämmer i stor utsträckning med Europols.