Europeisk arresteringsorder

Överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder

I förhållande till andra medlemsstater i EU tillämpas sedan den 1 januari 2004 som huvudregel lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder (arresteringsorderlagen) och förordningen (2003:1179) i samma ämne, i stället för utlämningslagens regler om utlämning från Sverige. Lagen och förordningen reglerar överlämnande från Sverige. De innehåller regler för åklagares och domstolars handläggning av och beslut i ärenden om överlämnande. Överlämnande kan begäras i två syften, dels för att personen ska avtjäna en redan utdömd påföljd i det andra landet, dels för att personen ska lagföras där.

Beslut om överlämnande från Sverige fattas av en tingsrätt. Tingsrättens beslut att överlämna en person mot dennes vilja kan överklagas till hovrätten och till Högsta domstolen. Tingsrätten ska i princip ha fattat sitt beslut inom 30 dagar från det att den eftersökta personen greps. Om personen samtycker till överlämnande, ska beslutet fattas inom tio dagar från samtycket. Den som eftersöks för överlämnande har rätt att biträdas av en offentlig försvarare. Handläggningen i tingsrätt ska som regel vara muntlig.

I lagen anges under vilka förutsättningar överlämnande kan ske. För att överlämnande för lagföring ska få beviljas krävs att gärningen enligt den utfärdande medlemsstatens lagstiftning kan medföra fängelse i ett år eller mer. Överlämnande för verkställighet av en redan utdömd påföljd förutsätter att det har dömts ut en frihetsberövande påföljd om fyra månader eller mer. Som huvudregel gäller också det tidigare kravet på dubbel straffbarhet, dvs. att gärningen är belagd med straff även i Sverige. Överlämnande kan emellertid ske i vissa fall även för gärningar som inte motsvarar brott enligt svensk lag. För att överlämnande ska få beviljas i ett sådant fall krävs att gärningen omfattas av bilagan till lagen - den s.k. listan - och att gärningen kan medföra fängelse i tre år eller mer enligt den utfärdande medlemsstatens lagstiftning.

Arresteringsorderlagen innehåller också en uppräkning av situationer när överlämnande inte ska ske. Som exempel kan nämnas att den eftersökte i Sverige eller i en annan medlemsstat redan är dömd för gärningen, om nåd eller åtalsunderlåtelse för gärningen har beviljats i Sverige eller om gärningen har begåtts i Sverige och den inte utgör brott i Sverige eller om gärningen är preskriberad. I vissa fall kan en person som begärs överlämnad för att avtjäna en påföljd, i stället för att överlämnas till det andra landet, få avtjäna i Sverige. Ibland ska en person som överlämnas för att lagföras, återföras till Sverige för att här avtjäna en i den andra staten utdömd påföljd.

I vissa fall när begäran kommer från Danmark eller Finland ska den nordiska utlämningslagen användas i stället för arresteringsorderlagen.

Överlämnande till Sverige enligt en europeisk arresteringsorder

På samma sätt som bestämmelserna om utlämning från Sverige till andra medlemsstater i EU har ersatts av bestämmelser om överlämnande från Sverige, har reglerna om utlämning till Sverige från andra medlemsstater den 1 januari 2004 ersatts av förordningen (2003:1178) om överlämnande till Sverige enligt en europeisk arresteringsorder.

En svensk arresteringsorder för lagföring, dvs. en begäran att en person ska gripas och överlämnas hit från en annan medlemsstat för att lagföras här, utfärdas av åklagare. En arresteringsorder får utfärdas för brott, för vilket den eftersökte är häktad på sannolika skäl misstänkt för brottet och för vilket är föreskrivet fängelse i ett år eller mer. En svensk arresteringsorder för verkställighet av en frihetsberövande påföljd utfärdas av Rikspolisstyrelsen på begäran av Kriminalvårdsstyrelsen, Socialstyrelsen eller Statens institutionsstyrelse. En sådan arresteringsorder får utfärdas för en lagakraftvunnen dom, om en frihetsberövande påföljd i minst fyra månader eller utan tidsbegränsning har dömts ut. Om den andra medlemsstaten begär det, ska förfarandet hanteras som utlämning i stället för överlämnande.

Liksom vid överlämnande från Sverige finns det i förordningen om överlämnande till Sverige enligt en europeisk arresteringsorder regler om bl.a. villkor som den andra staten kan ställa upp och om överförande av verkställighet av påföljd.

Andra EU-länders bestämmelser

Information om hur arresteringsordern har genomförts och om lagstiftningen i de olika EU-länderna finns på rådets webbplats.