Integration

Integrationspolitiken omfattar frågor om allas lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter oavsett etnisk och kulturell bakgrund. Den omfattar också organisation för flyktingmottagande, nyanlända invandrares etablering i samhället, ersättning till kommunerna för flyktingmottagande, reformer för att öka invandrares deltagande på arbetsmarknaden samt urban utveckling.

Integrationsfrågorna berör många olika politikområden och inkluderar till exempel insatser inom arbetsmarknads- och utbildningspolitiken och arbete mot diskriminering. Politiken inriktas i huvudsak på generella åtgärder som minskar utanförskapet i samhället. Åtgärder som riktar sig till invandrare som grupp ska bara förekomma under den första tiden i Sverige. I skrivelsen "Egenmakt mot utanförskap - regeringens strategi för integration" presenteras inriktningen och konkreta insatser inom regeringens sju strategiska områden för integration:

• snabbare etablering för nyanlända invandrare
• fler i arbete, fler företagare
• bättre resultat och större likvärdighet i skolan
• bättre språkkunskaper och större möjligheter till utbildning för vuxna
• effektiv bekämpning av diskriminering
• utveckling i stadsdelar med utbrett utanförskap
• en gemensam värdegrund i ett samhälle som präglas av ökande mångfald

Organisation för flyktingmottagande

Sedan den 1 juli 2007 är det en uppgift för Migrationsverket och länsstyrelserna att verka för att det finns beredskap och kapacitet att ta emot flyktingar i kommunerna. Länsstyrelserna förhandlar med kommunerna om flyktingmottagande, i första hand med kommuner som har en god arbetsmarknad eller där det finns försörjningsmöjligheter inom pendlingsavstånd.

För att kunna samarbeta mer effektivt om flyktingmottagandet har Migrationsverket, länsstyrelserna och Arbetsförmedlingen bildat en särskild samverkansdelegation. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) medverkar i detta arbete.

Nyanländas etablering i samhället

Det är kommunens ansvar att stödja nyanlända flyktingar att etablera sig i samhället. Nyanlända erbjuds introduktionsprogram som bland annat omfattar undervisning i svenska för invandrare (sfi), samhällsinformation, kontakter med arbetsmarknaden samt skola och barnomsorg för barnen. Målet är att nyanlända så snart som möjligt ska lära sig svenska och kunna bli självförsörjande.

Regeringen lämnade den 26 november 2009 en proposition till riksdagen med förslag om en reform för arbetsmarknadsetablering för vissa nyanlända invandrare. Den reform som föreslås innebär bland annat att staten tar ett större ansvar för nyanländas etablering. Arbetsförmedlingen ska enligt lagförslaget ha ett samordnande ansvar för att påskynda etableringen på i arbetsmarknaden. En statlig ekonomisk ersättning till den nyanlände som villkoras med ett aktivt deltagande i aktiviteter och som blir lika över hela landet kommer att införas. En ny aktör - etableringslots - ska stödja den nyanlände att hitta sin väg till arbete. Den nyanlände ska själv kunna välja lots. Reformen ska träda i kraft den 1 december 2010.

En särskild utredare har fått i uppdrag att utarbeta förslag till hur kommunernas samhällsorientering för nyanlända invandrare ska kunna utformas och regleras. Syftet är att ge kommunerna stöd i sin uppgift att tillgodose nyanlända invandrares behov av orientering om samhällsförhållanden på lokal, regional och nationell nivå.

Ersättning till kommuner för flyktingmottagande

Kommuner som har en överenskommelse om flyktingmottagande får en grundersättning från staten. De får också ett statsbidrag per mottagen flykting (schablonersättning) som ska täcka kostnaderna för flyktingmottagandet.

Reformer för att öka invandrares deltagande på arbetsmarknaden

För att öka invandrares deltagande på arbetsmarknaden har flera reformer genomförts bland annat så kallade instegsjobb och nystartsjobb, en jobb- och utvecklingsgaranti och en jobbgaranti för ungdomar. Satsningar görs också på kompetensutveckling av sfi-lärare, yrkesbedömning och validering av utländsk utbildning samt kompletterande högskoleutbildningar.

Urban utveckling

Det urbana utvecklingsarbetet syftar till att hitta effektiva metoder för att bryta utanförskapet i stadsdelar med hög arbetslöshet, otrygghet och ohälsa. Regeringen har tecknat lokala utvecklingsavtal med nära fyrtio stadsdelar inom drygt tjugo kommuner.

EU och internationellt samarbete

Inom ramen för EU-samarbetet bidrar regeringen till kunskaps- och erfarenhetsutbyte på integrationsområdet. EU:s ministrar med ansvar för integrationsfrågor träffas regelbundet för att diskutera och ta fram förslag till rådsslutsatser som sedan antas i Rådet för rättsliga och inrikes frågor. På motsvarande sätt behandlas urbanfrågor vid informella ministermöten för EU:s ministrar med ansvar för urban utveckling. Sverige deltar också i flera nätverk för kunskapsutbyte: National Contact Points on Integration (NCPI), Urban Development Group (UDG) och European Urban Knowledge Network (EUKN).

I och med att Lissabonfördraget antogs 2009 finns nu en rättslig grund för åtgärder som stimulerar och stödjer medlemsstaternas arbete med att främja integration som rör lagligen bosatta tredjelandsmedborgare. Enligt Stockholmsprogrammet (EU:s fleråriga arbetsprogram för frihet, säkerhet och rättvisa) ska samarbetet på integrationsområdet utvecklas genom stärkt kunskaps- och erfarenhetsutbyte och ökad samordning med andra relevanta politikområden. Under EU-ordförandeskapet 2009 fokuserade Sverige på utvecklingen av gemensamma indikatorer för uppföljning av integrationspolitikens resultat. Nu finns därför kärnindikatorer på några för integrationspolitiken relevanta politikområden: sysselsättning, utbildning, social inkludering och aktivt medborgarskap.

Sverige deltar även i Europarådets arbete kring integrationsfrågor samt i internationellt samarbete på området, primärt genom OECD:s arbetsgrupp Working Party on Migration och dess rapporteringssystem Continuous Reporting System on Migration (SOPEMI).