Nåd
Regeringen får enligt regeringsformen, en av grundlagarna, genom nåd befria någon från en brottspåföljd eller mildra påföljden. Det är regeringens sak att avgöra i varje enskilt ärende om nåd ska beviljas eller inte. Det finns ingen rätt till nåd. Nåd är till för undantagssituationer.
Ett beslut om nåd kan innebära att den dömde befrias från en påföljd, till exempel fängelse, eller att påföljden i stället bestäms till skyddstillsyn, villkorlig dom eller böter.
Regeringen kan även befria någon från eller mildra annan rättsverkan av brott, exempelvis allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott. För en utlänning som av allmän domstol har utvisats på grund av brott och som vill ansöka om uppehållstillstånd av skyddsskäl är det dock naturligt att i första hand vända sig till Migrationsverket (se avsnittet Utvisning på grund av brott under Brottmålsärenden).
Regeringen kan aldrig ompröva skuldfrågan i brottmålet.
Nåd kan endast avse en brottmålsdom som vunnit laga kraft. Även utländska domar kan omfattas av nåd om den dömde har fått verkställigheten av påföljden överflyttad till Sverige.
Skadestånd eller rättegångskostnader som den dömde ska betala kan inte bli föremål för nåd. Detsamma gäller för straffprocessuella tvångsmedel som t.ex. häktning och reseförbud. Frågor om straffverkställighet, till exempel om anstaltsplacering, om verkställigheten kan ske genom intensivövervakning med elektronisk kontroll (så kallad fotboja) eller om den dömde kan komma i fråga för någon utslussningsåtgärd (frigång, vårdvistelse, vistelse i halvvägshus eller utökad frigång), kan inte heller bli föremål för nåd.
Det är Kriminalvården som ansvarar för frågor om straffverkställighet. Den som vill veta om fängelsestraffet kan avtjänas med fotboja bör alltså vända sig till Kriminalvården med sina frågor.
