Utvisning på grund av brott

Bestämmelserna om domstols beslut om utvisning på grund av brott finns i 8 kap. utlänningslagen (2005:716). Enligt dessa bestämmelser får en utlänning utvisas för brott som kan leda till fängelse eller om domstolen i brottmålet undanröjer en villkorlig dom eller skyddstillsyn som utlänningen har dömts till tidigare. Det krävs dock att utlänningen döms till svårare påföljd än böter. En ytterligare förutsättning är att det kan antas att utlänningen kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet eller att brottet är särskilt allvarligt. Utvisning kan ske för viss tid eller på livstid.

När en domstol överväger om en utlänning bör utvisas ska den ta hänsyn till utlänningens anknytning till det svenska samhället. Domstolen ska vid bedömningen särskilt beakta utlänningens levnadsomständigheter och familjeförhållanden samt hur länge utlänningen har vistats i Sverige. Faktorer som arbete, bostad och social anpassning liksom kunskaper i svenska språket bör inverka på bedömningen.

Vidare ska domstolen särskilt beakta om utlänningen har barn i Sverige och, om så är fallet, barnets behov av kontakt med utlänningen, hur kontakten mellan dem har varit och hur den skulle påverkas av att utlänningen utvisas.

Hänsyn ska också tas till om det finns hinder mot verkställighet av utvisningen enligt utlänningslagens bestämmelser om verkställighetshinder - till exempel risk för dödsstraff, kroppsstraff, tortyr eller förföljelse - och utlänningen därför inte kan sändas till ett visst land eller om det annars finns särskilda hinder mot att utvisningsbeslutet verkställs.

Det finns inga bestämmelser om när frågan om utvisning ska tas upp till prövning. Därmed kan såväl åklagaren som domstolen avgöra om frågan ska tas upp eller inte. Utvisning på grund av brott beslutas emellertid alltid av den domstol som handlägger brottmålet.

Ansökan om uppehållstillstånd av skyddsskäl kan göras hos Migrationsverket

En utlänning som av allmän domstol har utvisats på grund av brott och som vill åberopa verkställighetshinder och vill stanna i Sverige kan ansöka om uppehållstillstånd av skyddsskäl hos Migrationsverket. Om Migrationsverket finner att utlänningen bör beviljas uppehållstillstånd av skyddsskäl ska verket inte besluta i ärendet utan med eget yttrande lämna över detta till den migrationsdomstol till vilken verkets beslut om uppehållstillstånd hade kunnat överklagas. Om domstolen finner att utlänningen ska beviljas uppehållstillstånd av skyddsskäl, får domstolen, enligt 8 kap. 14 § utlänningslagen, upphäva utvisningsbeslutet och bevilja uppehållstillstånd. Samma befogenhet har domstolen om utlänningen har överklagat Migrationsverkets beslut att inte bevilja uppehållstillstånd av skyddsskäl.Migrationsdomstolens beslut kan överklagas till Migrationsöverdomstolen.

För en utlänning som har utvisats på grund av brott och som vill ansöka om uppehållstillstånd av skyddsskäl är det alltså naturligt att i första hand vända sig till Migrationsverket.

Ansökan av andra skäl

Enligt 8 kap. 14 § utlänningslagen får regeringen upphäva en allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott eller bevilja ett tidsbegränsat uppehålls- och arbetstillstånd, bland annat om det finns särskilda skäl för att beslutet inte längre ska gälla. Samma befogenhet har regeringen om det finns hinder mot verkställighet. För en utlänning som har utvisats på grund av brott och som vill ansöka om uppehållstillstånd av skyddsskäl är det dock naturligt att i första hand vända sig till Migrationsverket (se ovan).

Särskilda skäl är inte närmare preciserat i lag men kan till exempel vara att den dömde lider av en svår sjukdom.

Regeringens rätt att bevilja nåd omfattar även utvisning på grund av brott. Frågan om nåd prövas därför även i sådana ärenden.

När det gäller regeringens ärenden är det i de allra flesta fall den utvisningsdömde själv som ansöker. Även andra personer kan ansöka.

Ansökan kan göras både före och efter det att utvisningsbeslutet har verkställts. Det finns inga formella hinder mot att pröva ansökan under den tid den dömde verkställer straffet. De faktiska omständigheter som kan ligga till grund för bedömningen av om det finns särskilda skäl för att beslutet inte ska gälla kan dock förändras med tiden. Någon slutgiltig prövning kan därför inte göras förrän i slutet av verkställighetstiden.

En ansökan bör vara skriftlig och innehålla följande uppgifter:

• den utvisningsdömdes namn, personnummer, medborgarskap, adress och telefonnummer,
• den dom som avses; domstolens namn, datum för domen och domstolens målnummer,
• vilket beslut sökanden vill att regeringen ska fatta, samt
• vilka skäl som åberopas till stöd för att ansökan ska bifallas.

Om ansökan är skriven på ett främmande språk bör den sökande själv försöka få den översatt till svenska.

Ansökan bör skrivas under av sökanden personligen eller av ombudet. Om ett ombud anlitas ska en fullmakt i original ges in samtidigt med ansökan. Utgångspunkten är att den som anlitar ett ombud själv får stå för eventuella kostnader för detta.

De handlingar som ges in i ett ärende om upphävande av domstols beslut om utvisning på grund av brott blir allmänna handlingar. Det innebär att uppgifterna i ärendet är offentliga om de inte på grund av någon särskild anledning är hemliga enligt offentlighets- och sekretesslagen.

Det är upp till den sökande att ge in den utredning som han eller hon vill ska ligga till grund för regeringens beslut. Sökanden har möjlighet att åberopa allt som han eller hon anser vara av betydelse för bedömningen. Den utredning som sökanden åberopar bör vara skriftlig. Eventuella intyg som man vill åberopa bör ges in tillsammans med ansökan. Om nödvändig utredning inte finns tillgänglig då ansökan ges in kan sökanden få möjlighet att inom rimlig tid komplettera ansökan och i vissa fall uppmanas också sökanden att ge in kompletterande utredning.

Handläggningen är i huvudsak skriftlig. När ärendet är färdigberett föredras det för justitieministern, som i sin tur föredrar ärendet inför regeringen. Det är regeringen som fattar beslutet i ärendet.

Handläggningstiden varierar, men brukar vara flera månader.

Vid regeringens bedömning får det aldrig bli fråga om en ren omprövning av domstolens utvisningsbeslut. Regeringen kan vid sin bedömning av utvisningsbeslutet aldrig ompröva skuldfrågan i brottmålet. Vad regeringen särskilt tar hänsyn till är förhållanden som har inträffat efter domstolens beslut om utvisning och som inte rimligtvis har kunnat påverka domstolen. Det kan till exempel visa sig att konsekvenserna i det enskilda fallet skulle bli orimliga om utvisningsbeslutet verkställs. Den som efter utvisningsbeslutet har skaffat sig anknytning till Sverige genom äktenskap och barn anses dock ha gjort detta med kännedom om att den nya familjen inte kan bo samlad i Sverige under den tid utvisningsbeslutet gäller. Det är mycket ovanligt att ett utvisningsbeslut upphävs.

Regeringens beslut fattas vid de ordinarie regeringssammanträdena som äger rum en gång i veckan. Ett skriftligt beslut skickas till den dömde. Om någon annan har ansökt, får den personen en kopia av beslutet.

Ansökan om tillstånd till kort besök i Sverige kan göras hos Migrationsverket

En utvisningsdömd som har lämnat landet kan enligt 8 kap. 20 § utlänningslagen av Migrationsverket ges särskilt tillstånd att göra ett kort besök i Sverige. Besöket ska avse en synnerligen viktig angelägenhet, exempelvis besök hos en allvarligt sjuk anhörig eller närvaro vid en anhörigs begravning. Ett sådant tillstånd kan, om det finns särskilda skäl, ges även på ansökan av någon annan än den utvisningsdömde. Migrationsverkets beslut att vägra tillstånd till ett kort besök kan inte överklagas.