Utvisning på grund av brott

Endast svenska medborgare har en ovillkorlig rätt att vistas permanent i Sverige. En utländsk medborgare eller en statslös person som döms för brott kan av domstolen under vissa förutsättningar utvisas ur Sverige på grund av sin kriminalitet.

Bestämmelserna om domstols beslut om utvisning på grund av brott finns i 8 kap. utlänningslagen (2005:716). Enligt dessa bestämmelser får en utlänning utvisas för brott som kan leda till fängelse, förutsatt att utlänningen döms till en svårare påföljd än böter, eller om domstolen i brottmålet undanröjer en villkorlig dom eller skyddstillsyn som utlänningen har dömts till tidigare. En ytterligare förutsättning är att det kan antas att utlänningen kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet eller att brottet är särskilt allvarligt. Utvisning kan ske för viss tid eller på livstid.

När en domstol överväger om en utlänning bör utvisas ska den ta hänsyn till utlänningens anknytning till det svenska samhället. Domstolen ska vid bedömningen särskilt beakta utlänningens levnadsomständigheter och familjeförhållanden samt hur länge utlänningen har vistats i Sverige. Faktorer som arbete, bostad och social anpassning liksom kunskaper i svenska språket bör inverka på bedömningen.

Vidare ska domstolen särskilt beakta om utlänningen har barn i Sverige och, om så är fallet, barnets behov av kontakt med utlänningen, hur kontakten dem emellan har varit och hur den skulle påverkas av att utlänningen utvisas.

Hänsyn ska också tas till om det finns hinder mot verkställighet av utvisningen på grund av risk för dödsstraff, kroppsstraff, tortyr eller förföljelse och utlänningen därför inte kan sändas till ett visst land eller om det annars finns särskilda hinder mot att utvisningsbeslutet verkställs.

Det finns inga bestämmelser om när frågan om utvisning ska tas upp till prövning. Därmed kan såväl åklagaren som domstolen avgöra om frågan ska tas upp eller inte. Utvisning på grund av brott beslutas emellertid alltid av den domstol som handlägger brottmålet.

Regeringen får enligt 8 kap. 14 § utlänningslagen helt eller delvis upphäva en allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott eller bevilja ett tidsbegränsat uppehålls- och arbetstillstånd, om det finns hinder mot verkställighet på grund av risk för dödsstraff, kroppsstraff, tortyr eller förföljelse enligt reglerna i 12 kap. 1-3 §§ utlänningslagen, eller om det annars finns särskilda skäl för att beslutet inte längre ska gälla.

Regeringens rätt att bevilja nåd omfattar även utvisning på grund av brott. Frågan om nåd prövas därför även i sådana ärenden.

Regeringen kan vid sin bedömning av utvisningsbeslutet aldrig ompröva skuldfrågan i brottmålet.