Utvecklingssamarbete inom EU

Sverige bidrar till EU:s utvecklingssamarbete genom i första hand EU-avgiften, men också genom separata inbetalningar till Europeiska utvecklingsfonden (EUF). Sverige bidrar årligen med ungefär 2,5 miljarder kronor till EU:s utvecklingssamarbete.

Sverige påverkar EU:s utvecklingssamarbete genom att verka för svenska prioriteringar i de förhandlingar som ständig pågår i så kallade rådsarbetsgrupper, innan slutliga överenskommelser kan nås i Rådet för utrikes frågor (utvecklingsfrågor). Även inom så kallade genomförandekommittéer och expertgrupper som bistår i planering och programmering av EU:s utvecklingssamarbete, finns svenska representanter som bidrar till att påverka EU:s utvecklingssamarbete enligt svenska prioriteringar.
EU har befogenhet att utforma en gemensam biståndspolitik, som dock inte hindrar medlemsstaterna från att vara aktiva och utöva sina befogenheter på inom sitt nationella utvecklingssamarbete. EU:s biståndspolitik kan ses som ett komplement till medlemsstaternas nationella utvecklingssamarbete.

Policy och prioriteringar

Enligt Lissabonfördraget ska EU bidra till att minska och på sikt utrota fattigdom. EU ska verka för en hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling i utvecklingsländerna. Dessutom ska EU ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet när politik som kan påverka utvecklingsländer genomförs.

I maj 2012 antog EU:s biståndsministrar en mer strategisk inriktning för EU:s bistånd  en Agenda för förändring. Enligt denna bör samarbetsländernas respekt för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprinciper, samt deras resultat vad gäller utveckling betonas, när inriktningen, biståndsmetoderna och omfånget för EU:s utvecklingssamarbete bestäms. EU:s bilaterala bistånd bör koncentreras till de fattigaste länderna med störst behov. Mer resurser riktas också till mänskliga rättigheter, demokrati och andra nyckelfrågor för god samhällsstyrning samt för hållbar tillväxt för mänsklig utveckling.

Biståndsministrarna beslutade också att när EU ger bistånd i form av direktstöd till samarbetsländers statsbudgetar (så kallat budgetstöd) kommer det att bli viktigare att samarbetslandet ifråga respekterar EU:s grundläggande värderingar. Budgetstöd ska utformas som ett kontrakt mellan EU och respektive samarbetsland, baserat på ömsesidiga åtaganden. Men det ska bygga på samarbetsländernas eget ägarskap.

Institutioner

Medlemsstaterna, EU-kommissionen, den europeiska utrikestjänsten EEAS och Europaparlamentet bidrar alla på olika sätt till att utforma EU:s utvecklingssamarbete.

Rådet för utrikes frågor (utvecklingsfrågor)

Det Europeiska rådet, "EU-toppmötena", där stats- och regeringschefer träffas, fattar beslut om inriktningen på politiken och om ramarna för EU-kommissionens budget för bistånd. Nedan följer en beskrivning av de institutioner inom EU som närmare arbetar med utvecklingssamarbete.

Den Europeiska utrikestjänsten, EU-kommissionen och EU-delegationerna

EU:s utrikestjänst EEAS samverkar med EU-kommissionen i att utforma och genomföra EU:s externa policyer. EU-kommissionen hanterar programmering och planering av det gemensamma EU-biståndet. Kommissionen har olika generaldirektorat och andra organ som styr, planerar och genomför utvecklingssamarbetet, i dialog med medlemsstaterna. Kommissionen hanterar också de olika finansiella instrument som används inom det gemensamma EU-biståndet.

EEAS leds av den höga representanten för utrikesfrågor, Catherine Ashton, som också är vice ordförande för EU-kommissionen. Andris Piebalgs är kommissionär för utvecklingsbistånd och Kristalina Georgieva är kommissionär för internationellt samarbete, humanitärt bistånd och krishantering.

Europaparlamentet

Europaparlamentet är med och beslutar i frågor som rör budgeten.