Med strategin för det multilaterala utvecklingssamarbetet vill regeringen säkra kvaliteten och effektiviteten för att nå svenska utvecklingsmål.

Varför en strategi för multilateralt utvecklingssamarbete?

Politiken för global utveckling (PGU), som antogs av Riksdagen 2003, poängterar ökad samverkan med och ökat engagemang i multilaterala organisationer, inklusive EU. Sverige är sedan många år en stor bidragsgivare till FN, Världsbanken och andra multilaterala organisationer. Genom EU-medlemskapet är Sverige även delaktigt i EU:s utvecklingssamarbete. Den nya strategin utvecklar Sveriges roll och målsättningar i syfte att stärka vår ledarroll inom utvecklingssamarbetet och som internationell förespråkare för en samstämmig politik för fattigdomsbekämpning och utveckling.

Granskningar av bland annat Riksdagen och Statskontoret har påpekat brister i hanteringen av det multilaterala biståndet de senaste åren. Det som efterlystes var ett mer strategiskt agerande, en bättre resultatorientering, utvecklade redovisnings- och utvärderingsfunktioner samt tydligare rollfördelning mellan olika aktörer i det svenska systemet. Strategin ska leda till ökad kvalitet och bättre effektivitet med bland annat ökade ambitioner för svenska aktörer och kompetensutveckling för dessa.

Hur ska strategin användas?

Strategin ska vara en normativ vägledning för främst personal inom departement och myndigheter som handlägger multilateralt samarbete. Den ger även operativ vägledning för att definiera och utveckla kriterier för prioritering, finansieringsprinciper och metoder för strategisk styrning av det multilaterala samarbetet.

Strategin slår fast att relevans och effektivitet ska vara huvudkriterierna vid prioriteringar inför beslut om bidrag till alla multilaterala kanaler. Med relevans avses dels verksamhetens överensstämmelse med svenska utvecklingsmål, dels organisationens roll i den internationella multilaterala arkitekturen. Med effektivitet avses dels om organisationen bidrar till uppställda relevanta mål, dels om verksamheten är organiserad så att den leder till resultat och effektivt utnyttjar biståndsmedlen.

Bedömningen ska utföras inför varje bidragsbeslut enligt en utvecklad modell. Syftet med bedömningen är att vara ett vägledande instrument för finansieringsbeslut. Den ska dessutom vara en utgångspunkt för dialog och påverkan av organisationen.

Vilken bidragsform ska väljas?

Ett antal principer för finansiering av utvecklingsverksamhet ska gälla. Finansiering som bidrar till en effektiv, transparent och sammanhållen kärnverksamhet är viktigare än att i detalj kunna styra svenska insatser. Principiellt förordas därför icke-öronmärkta bidrag och långsiktig finansiering.

Humanitär finansiering bör följa de principer för givarländer som överenskommits internationellt.

Strategin lägger stor vikt vid strategisk styrning, påverkan, samt utvärdering och lämnar förslag om EU-samarbetet, FN och internationella finansieringsinstitutioner. Den tar upp att deltagande i organisationernas styrelser måste kompletteras med arbete i tidigare skeden i beslutsprocessen, mer alliansskapande arbete i förväg och en bättre koordinering i den svenska aktörskretsen.

Hur ska den svenska samordningen gå till?

Samordning är angeläget för att uppnå ett enhetligt agerande gentemot olika organisationer samt för bättre beslutsunderlag för strategiska insatser. En särskild översyn föreslås av roll-och ansvarsfördelningen mellan UD och Sida. Syftet är få till stånd ett enhetligt svenskt agerande gentemot olika organisationer samt att få bättre beslutsunderlag för strategiska processer.

När och hur ska strategin följas upp?

Strategin ger klara riktlinjer för bedömningar av multilaterala organisationers relevans och effektivitet. De ska börja tillämpas under budgetprocessen 2008.

Mot bakgrund av strategin kommer organisationsspecifika, mer detaljerade, strategier att utformas efter hand. Denna process tar sin början under andra halvåret av 2007, med strategier för stora organisationer så som UNDP och Världsbanken, samt för EU-samarbetet.

Strategin identifierar också områden och frågeställningar som bör bli föremål för särskild analys och ytterligare utredning under den kommande treårsperioden.

En översyn av strategin ska göras efter tre år, dvs år 2010.