Genpatent

Patent kan meddelas på uppfinningar inom alla tekniska områden. De senaste årens utveckling på bioteknikområdet har inneburit en kraftig ökning av antalet patentansökningar, inte minst på området för genteknik.

Möjligheten till patent - däribland genpatent - är nödvändig för att stimulera innovation, utveckling och investeringar på bioteknikområdet. Systemet får emellertid inte öppna upp för ett alltför starkt och brett skydd. Systemet måste vara utformat så att man inom hälso- och sjukvården får tillgång till exempelvis genetiska tester på rimliga villkor samt att negativa effekter för forskningen undviks.

I lagstiftningen kring patent på biotekniska uppfinningar slås det fast att människokroppen i dess olika bildnings- och utvecklingsstadier inte kan patenteras. Endast beståndsdelar, såsom gensekvenser, som har isolerats eller framställts genom ett tekniskt förfarande kan patenteras. Sådana patent omfattar bara användningen av gensekvenser utanför människokroppen, ex. för att framställa läkemedel. Patentskyddet omfattar inte motsvarande sekvenser såsom de finns naturligt i kroppen.

I lagstiftningen finns också ett förbud mot patent på uppfinningar vars yrkesmässiga användning skulle strida mot allmän ordning eller goda seder. Det finns också ett antal uppfinningar som aldrig kan patenteras - bl.a. metoder för kloning av mänskliga varelser eller för ändring av den genetiska identiteten hos mänskliga könsceller.

Den som söker ett patent är skyldig att i ansökan ange ursprunget för biologiskt material från växt- eller djurriket. Detta är en åtgärd som bidrar till att förverkliga målen i konventionen om biologisk mångfald om tillträde till genetiska resurser och rättvis fördelning av avkastningen från användningen av sådana resurser.

Justitiedepartementet (e-post till departementet)
Publicerad 31 mars 2008
Uppdaterad 28 januari 2013