Genomförda nationella folkomröstningar

1922 Rusdrycksförbud

1922 hölls den första landsomfattande rådgivande folkomröstningen. Frågan var om man i Sverige skulle införa ett nationellt förbud mot rusdrycker (dvs. alkoholdrycker). Trots att nykterhetsrörelsen var mycket stark i Sverige under den här tiden slutade valet oväntat med en seger för motståndarna till förbudet, 51 procent (%) röstade nej till förbud medan 49 % röstade ja. Valdeltagandet i den första folkomröstningen var 55,1 %, vilket kan jämföras med valdeltagandet i riksdagsvalet 1921 som var 54,2 %. Det sägs att de som var emot rusdrycksförbud var mer benägna att rösta än de som var för och att detta avgjorde valet. Att det sedan inte blev något förbud mot rusdrycker berodde framför allt på bristande stöd för ett förbud i riksdagen.

1955 Högertrafik

Under 1940- och 50-talet gick allt fler länder i världen över från vänstertrafik till högertrafik. Röster höjdes för att så också skulle ske i Sverige. 1955 anordnades så en nationell folkomröstning i frågan. Även denna gång segrade den sida som var emot det nya förslaget. 82,9 % av de röstande var emot införandet av högertrafik och bara 15,5 % var för. Valdeltagandet var dock lågt, bara 53,2 % av de röstberättigade deltog i valet. Valdeltagandet i det i tid närmast liggande nationella valet, riksdagsvalet 1956, var 79,8 %. Det låga valdeltagandet var en stor besvikelse, inte minst för folkomröstningsentusiasterna. Trots resultatet beslutade riksdagen 1963 att införa högertrafik.

1957 Tjänstepension

1957, bara två år efter högertrafikomröstningen, genomfördes nästa landsomfattande folkomröstning. Denna gång gällde frågan hur en tilläggspension som skulle komplettera den statliga och obligatoriska folkpensionen skulle utformas.

Det fanns tre förslag att ta ställning till i 1957 års folkomröstning:

1. En obligatorisk tilläggspension, finansierad av arbetsgivaravgifter.
2. En frivillig tilläggspension tecknad hos privata försäkringsbolag. I praktiken så skilde sig inte detta förslag från den rådande ordningen i dåtidens Sverige.
3. En frivillig tilläggspension liknande alternativ två, men med möjlighet för arbetsmarknadens parter att teckna kollektivavtal om tilläggspensionen.

Alternativ 1 fick 45,8 % av rösterna, alternativ 2 fick 15 % och alternativ 3 fick 35,3 %. Valdeltagandet i folkomröstningen var 72,4 %, medan det i riksdagsvalet året innan, 1956, var 79,8 %.

Folkomröstningen ledde inte till någon lösning av frågan om hur tilläggspensionen skulle utformas. Koalitionsregeringen mellan socialdemokraterna (som förespråkade alternativ 1) och bondeförbundet (som förespråkade alternativ 2) upplöstes och nyval genomfördes 1958.

1980 Kärnkraft

I mars 1980 hölls folkomröstning om kärnkraftens vara eller icke vara. Även i denna folkomröstning fanns tre förslag, kallade linje 1, 2 och 3.

Linje 1 innebar att kärnkraften skulle avvecklas i den takt som var möjlig. Man skulle avvakta att förnybara energikällor blev tillgängliga och ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skulle få förekomma.

Linje 2 var i princip identiskt med linje 1, men krävde även att alla framtida energianläggningar av betydelse skulle ägas av stat och kommun.

Linje 3 sade ett definitivt nej till utbyggnad av kärnkraften. Vidare förespråkades att all kärnkraft skulle vara avvecklad inom tio år.

Trots att alla tre linjer förespråkade en avveckling av kärnkraften sågs linje 1 och 2 som ja-alternativ medan linje 3 sågs som ett nej-alternativ.

I likhet med tidigare folkomröstning var denna folkomröstning endast rådgivande, men partierna hade innan omröstningen enats om att valresultatet skulle respekteras. Vidare hade man bestämt i förväg hur valresultatet skulle tolkas då det fanns tre alternativ att välja emellan. Om linje 1 och 2 tillsammans skulle få majoritet så hade partierna enats om att det skulle bli en långsam avveckling.

Linje 1 fick 18,9 %, linje 2 fick 39,1 % och linje 3 fick 38,7 %. Linje 1 och 2 fick alltså majoritet med 58 % av rösterna. Valdeltagandet var 75,7 %, vilket kan jämföras med valdeltagandet i riksdagsvalet 1979 som var 90,7 %.

1994 Medlemskap i EU

1994 hölls en folkomröstning om Sverige skulle bli medlem i Europeiska unionen (EU). Även denna gång var folkomröstningen rådgivande, men partierna hade i förväg lovat att följa valresultatet.

Frågan som stod på valsedeln var:
Riksdagen har beslutat att det ska hållas en folkomröstning om svenskt medlemskap i Europeiska unionen (EU). Omröstningen gäller om Sverige skall bli medlem i EU enligt det avtal som förhandlats fram mellan Sverige och EU:s medlemsstater.

Anser du att Sverige bör bli medlem i EU i enlighet med avtalet mellan Sverige och EU:s medlemsstater?

Väljarna kunde antingen rösta Ja eller Nej till förslaget.

Ja-sidan segrade med 52,3 % mot nej-sidans 46,8 %. Valdeltagandet var 83,3 %, vilket kan jämföras med riksdagsvalet 1994 där valdeltagandet var 86,8 %. Knappt två månader efter folkomröstningen blev Sverige medlem i EU.

2003 EMU

I september 2003 fick det svenska folket ta ställning till om Sverige skulle införa euron som valuta eller inte. I likhet med folkomröstningarna om kärnkraft och EU-medlemskap hade partierna i förväg lovat att valresultatet skulle följas, trots att folkomröstningen endast var rådgivande.

Väljarna fick säga ja eller nej till följande fråga:
Anser du att Sverige skall införa euron som valuta?

Det blev en seger för nej-sidan som fick 55,9 % av rösterna, medan ja-sidan fick 42,0 %. 2,1 % röstade blankt. Valdeltagandet blev 82,6 %, vilket kan jämföras med riksdagsvalet 2002 där valdeltagandet var 80,1 %.