Forskningsetik
Nationellt system för att etikpröva forskning
När forskning som avser människor genomförs behövs ett starkt skydd för den enskilda människan och respekten för människovärdet. Etikprövningen beaktar mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, samtidigt som hänsyn tas till intresset av att ny kunskap kan utvecklas genom forskning.
Forskning där människor medverkar som försökspersoner måste därför i de flesta fall etikprövas innan forskningen får påbörjas. Utgångspunkterna för den svenska etikprövningen har till stor del hämtats från Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och biomedicin. Etikprövning av forskning sker vid sex regionala etikprövningsnämnder med placering i Lund, Linköping, Göteborg, Stockholm, Uppsala och Umeå. De regionala etikprövningsnämndernas beslut kan överklagas till Centrala etikprövningsnämnden, som även har ett tillsynsansvar.
Forskningsfusk
I sällsynta fall förekommer fusk (så kallad oredlighet) i forskningen. När misstanke om fusk väcks är det viktigt att detta kan utredas av en oberoende grupp experter. En högskola som får kännedom om en misstanke om forskningsfusk ska utreda misstankarna. Om den person som väckt frågan om misstanke om fusk, eller den person som misstanken riktas mot, begär det, ska högskolan hämta in ett yttrande från expertgruppen för oredlighet i forskning. Expertgruppen finns vid centrala etikprövningsnämnden och deras uppgift är att på begäran av ett universitet eller högskola yttra sig i ärenden som rör utredningar av misstankar om oredlighet i forskning.
