Det roterande ordförandeskapet i EU

Rådets ordförandeskap, med undantag av utrikesfrågorna, innehas av på förhand bestämda grupper med tre medlemsstater under en period av 18 månader. Varje medlem i gruppen ska i tur och ordning vara ordförande i alla rådskonstellationer utom i utrikesrådet som leds av den höga representanten, för närvarande Catherine Ashton. Arbetet i Europeiska rådet (stats- och regeringscheferna) leds av en vald ordförande, för närvarande Herman van Rompuy.

Vad innebär ordförandeskapet?

EU:s medlemsländer turas om att vara ordförande i ministerrådet. Ordförandeskapet växlar halvårsvis. Det land som är ordförande ska fungera som motor i EU:s lagstiftande och politiska beslutsprocess. Sverige var ordförande 1 juli-31 december 2009. Ordförandeskapet var en unik chans för Sverige att få leda och påverka arbetet med viktiga EU-frågor. Samtidigt måste man som ordförande vara flexibel och beredd på att hantera oväntade frågor.

Ett ordförandeland har följande huvuduppgifter:

• Ordförandelandet leder arbetet i rådet och ansvarar för att driva EU:s utveckling framåt i viktiga frågor. Ordförandelandet tar fram datum och dagordningar för samt sitter ordförande på rådets möten på alla nivåer.
• Ordförandelandet har den viktiga uppgiften att medla fram kompromisser mellan medlemsstaterna. Ordförandelandet ska vara opartiskt och agera i alla medlemsländers intresse.
• Ordförandelandet representerar rådet gentemot de andra EU-institutionerna.

Sverige var ordförande under våren 2001 och hösten 2009. Turordningen fram till och med 2015 ser ut så här:

• 2010 - Spanien, Belgien
• 2011 - Ungern, Polen
• 2012 - Danmark, Cypern
• 2013 - Irland, Litauen
• 2014 - Grekland, Italien
• 2015 - Lettland, Luxemburg

Sveriges EU-ordförandeskap andra halvåret 2009

Den 1 juli 2009 till den 31 december var Sverige ordförande i EU:s ministerråd för andra gången. Svenska ministrar var ordförande vid alla ministermöten i rådet och svenska tjänstemän ledde arbetet vid övriga cirka 2000 möten. Det svenska ordförandeskapet ägde rum under Nicefördraget vilket innebar att Sverige också representerade EU gentemot internationella institutioner, tredje land och ledde arbetet i Europeiska rådet. De två övergripande prioriteringarna var klimatet och den ekonomiska krisen. Andra viktiga frågor var Östersjöstrategin, Stockholmsprogrammet och EU som global aktör. Arbetet med Lissabonfördraget kom också att ta mycket tid och fördraget trädde ikraft den 1 december 2009. Ambitionerna för det svenska ordförandeskapet är angivna i 6-månadersprogrammet för ordförandeskapet.

Sverige ingick också i en trio tillsammans med Frankrike och Tjeckien fr.o.m. den 1 juli 2008 - 31 december 2009. Ett gemensamt arbetsprogram för de tre ländernas ordförandeskap togs fram.

Sveriges EU-ordförandeskap första halvåret 2001

Den 1 januari 2001 - 30 juni 2001 var Sverige för första gången ordförandeskapet i EU:s ministerråd. Regeringen hade tre prioriterade områden för ordförandeskapet:

• Enlargement (EU:s utvidgning)
• Employment (sysselsättning)
• Environment (miljö och hållbar utveckling)

Andra viktiga områden var öppenhet, jämställdhet, internationellt samarbete och solidaritet.