Sveriges väg till EU-medlemskap
För Sveriges del betydde medlemskapet 1995 kulmen på en lång period av integration och samarbete med länderna i EU. Frihandelsavtalet 1972 mellan Sverige och EG och avtalet om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES-avtalet) 1992 var viktiga milstolpar.
Det tog inte lång tid för Sverige att bli medlem i EU när ansökningsprocessen väl kommit igång. Efter Berlinmurens fall hösten 1989 diskuterades frågan om ett medlemskap i EU allt livligare i Sverige. Motsättningarna mellan stormakterna som hade delat Europa under det kalla kriget, hade gjort att Sverige fram tills dess inte ansett att ett medlemskap kunde vara förenligt med den förda neutralitetspolitiken.
I oktober 1990 tillkännagav den svenska regeringen sin uppfattning att Sverige borde sträva efter ett medlemskap. I juli 1991 lämnade dåvarande statsminister Ingvar Carlsson in Sveriges ansökan och i februari 1993 inleddes de egentliga förhandlingarna i Bryssel. EU-ländernas stats- och regeringschefer hade då vid toppmöten i Lissabon och Edinburgh 1992 givit klartecken för en utvidgning av den Europeiska unionen utan större institutionella reformer. Sverige kunde nu bli en av unionens nya medlemmar.
Förhandlingarna tog drygt ett år i anspråk. Den 30 mars 1994 var en överenskommelse mellan Sverige och EU:s medlemsstater klar och avtalet undertecknades vid EU-toppmötet på Korfu sommaren 1994.
52,3 procent röstade för ett EU-medlemskap
Den 13 november 1994 avgjordes slutligen frågan om medlemskap i en folkomröstning. 52,3 procent röstade ja, 46,8 procent nej och 0,9 procent röstade blankt. Valdeltagandet var högt, 83 procent. Svenska folket hade därmed sagt ja till medlemskap och beslutet fattades formellt av Sveriges riksdag den 15 december 1994.
En bidragande orsak till att medlemskapsförhandlingarna gick förhållandevis smidigt var att en stor del av arbetet redan var avklarat i och med EES-avtalet 1992. Detta avtal mellan EU-medlemmarna och EFTA reglerade redan de flesta av villkoren för Sveriges deltagande i EU:s inre marknad. Viktiga områden, som jordbruk och regionalpolitik, låg emellertid utanför EES-avtalet och fick sin lösning i medlemskapsavtalet.
Svenska språket i EU
Svenska är ett av EU:s elva officiella språk enligt fördraget. Med utvidgningen tillkommer ytterligare tio språk. Svenska språkets ställning som ett av de officiella språken är av stor principiell betydelse för Sverige. God kommunikation mellan EU:s institutioner på det egna språket är ett viktigt medel för fortsatta strävanden efter större öppenhet och djupare demokratisk förankring av EU-samarbetet.
En svensk språkpolicy lades fast 1996. En utgångspunkt är att svenska folkvalda representanter i Europaparlamentet och svenska företrädare i andra organ på hög nivå måste ha möjlighet att kommunicera på svenska. Valet av representanter får inte avgöras av deras språkkunskaper.
