Afghanistan

Sveriges förbindelser med Afghanistan

Efter 25 års krig är Afghanistan ett oerhört drabbat land. Många framsteg har gjorts på olika områden, men lidandet är stort och utvecklingen är fortsatt oroande. För Sverige är det naturligt att stödja de afghanska ansträngningarna att stabilisera, demokratisera och bygga upp landet igen. Sverige har ett starkt engagemang för Afghanistan och bidrar med humanitära insatser, stöd för återuppbyggnaden och för den politiska fredsprocessen. Som ett led i våra ansträngningar att bidra till stabilisering, demokratisering och återuppbyggnad av Afghanistan förstärkte Sverige under 2008 sin diplomatiska närvaro genom öppnandet av en ny ambassad i Kabul. Avsikten är att ambassaden bl. a skall stärka våra bilaterala relationer med Afghanistan, främja vår insyn och inflytande i det internationella samarbete som sker i Afghanistan, samt fungera som ett nav för Sveriges samlade insatser i landet.

Afghanistan är sedan länge en av de största mottagarna av svenskt bistånd i Asien. Det samlade svenska biståndet till Afghanistan uppgick under år 2008 till mer än 450 miljoner kronor. Det svenska utvecklingssamarbetet kanaliseras framför allt genom FN-systemet, enskilda organisationer (till exempel Svenska Afghanistankommittén) och via gemensamma finansieringsmekanismer till afghanska myndigheter. Det övergripande målet med samarbetet är att minska fattigdomen och stärka demokratin samt de mänskliga rättigheterna, inklusive kvinnors ställning i samhället. Fred och försoning är avgörande förutsättningar för en sådan utveckling. För att möjliggöra ett mer aktivt utvecklingssamarbete i norra Afghanistan har Sida inlett ett arbete för att förstärka sin närvaro i denna region.

Sverige bidrar sedan 2002 också till den internationella säkerhetsstyrkan (ISAF) som hjälper den afghanska regeringen att upprätthålla säkerheten i landet. Insatsen leds sedan hösten 2003 av Nato på uppdrag av FN, enligt säkerhetsrådets resolutioner 1386 (2001) och 1510 (2003) och senare förlängningar av dessa resolutioner. Det svenska bidraget uppgår idag till cirka 500 personer. Sverige ansvarar sedan 2006 för en regional enhet för säkerhet och återuppbyggnad (eng. Provincial Reconstruction Team) i Mazar-e Sharif; en huvudort i norra Afghanistan. Den svenskledda regionala enheten stödjer de afghanska insatserna i fyra provinser som täcker ett område av cirka 30 gånger 30 mil, med en befolkning på drygt två miljoner människor.

Utöver de diplomatiska ansträngningarna, vårt bistånd och vårt deltagande i ISAF bidrar Sverige även med poliser och med civila experter till EU:s polisinsats (EUPOL). Missionens syfte är att bistå Afghanistan i uppbyggnaden av en fungerande, effektiv och okorrumperad poliskår; något som är en av många viktiga komponenter för t ex. en förbättrad säkerhetssituation och en förbättrad respekt för mänskliga rättigheter i Afghanistan.

Afghanistan idag

I och med terroristattackerna i USA den 11 september 2001 förändrades situationen i Afghanistan dramatiskt. Terrornätverket Al-Qaida, som låg bakom dåden, hade sina baser i Afghanistan och skyddades av landets sittande talibanregim. Därför valde USA att militärt intervenera i landet, vilket ledde till att talibanregimen bröt samman.

I december 2001 samlades de största och mest inflytelserika afghanska grupperna i Petersburg strax utanför Bonn i Tyskland. Mötet ledde fram till det så kallade Bonnavtalet enligt vilket en övergångsregering tillsattes med Hamid Karzai som president. En ny konstitution antogs i januari 2004. I presidentvalet som hölls i oktober 2004 vann Karzai en majoritet av rösterna. En reforminriktad regering utsågs i slutet av december 2004.

Den så kallade Bonnprocessen avslutades formellt i och med att parlamentsval genomfördes i september 2005. Som uppföljning till Bonnprocessen anordnades en internationell konferens i London i månadsskiftet januari-februari 2006. Vid Londonkonferensen kom Afghanistan och det internationella samfundet under FN:s ledning överens om en plan för den fortsatta demokratiseringen och utvecklingen av Afghanistan. Överenskommelsen som går under beteckningen Afghanistan Compact (ung. Afghanistanavtalet) utgör ramverket för samarbetet mellan Afghanistan och världssamfundet och innehåller mål och delmål för successivt förbättrande av säkerhetssituationen, uppbyggande av stats- och samhällsinstitutionerna och respekt för de mänskliga rättigheterna, samt för den ekonomiska och sociala utvecklingen i Afghanistan. Vid en internationell konferens i Paris i juni 2008 lades ett nytt element till detta ramverk, i och med att Afghanistan presenterade en övergripande nationell utvecklingsstrategi (Eng. Afghanistan National Development Strategy, ANDS). Strategin ansluter till milleniemålen och Afghanistan Compact och utgör en sammanfattning av hur Afghanistan avser gå tillväga för att uppfylla dessa mål.

Situationen i Afghanistan är fortfarande mycket svår, men talibanregimens fall och den omfattande internationella närvaron har ändå skapat en möjlighet att återuppbygga landet. Över fyra miljoner afghanska flyktingar har under det senaste halvdecenniet återvänt från grannländerna Iran och Pakistan. Afghanistan måste dock byggas upp från grunden och det handlar inte sällan om att skapa helt nya stats- och samhällsstrukturer. Ett pressande problem är den utbredda korruption som karaktäriserar polisväsendet och mycket av förvaltningen, och som försvårar ansträngningarna att förbättra landets politiska institutioner, säkerhet och få fart på ekonomin. Vidare utgör fortsatta attacker från militanta islamister, den omfattande illegala odlingen av opiumvallmo och ett negativt inflytande från lokala maktspelare några av de största utmaningarna för den nya afghanska staten. Samtidigt har också många framsteg gjorts på utvecklingsområdet. FN uppskattar exempelvis att närmare 80 procent av befolkningen idag har tillgång till grundläggande hälsovård i sitt område. Ökade möjligheter till skolgång, inte minst för flickor, är ett annat exempel på hur det internationella samfundets stöd har lett till resultat. Idag går närmare 6 miljoner barn i skola, jämfört med mindre än en miljon under talibanregimen. Fortfarande är dock alltför få av dessa flickor, ca 30 procent. Den 20 augusti 2009 genomfördes presidentval och val till de s.k. provinsråden i Afghanistan. En andra valomgång i presidentvalet äger rum den 7 november. Valens genomförande - under säkra, fria och rättvisa förhållanden - kommer att bli en stor och viktig utmaning för Afghanistan under året. Stöd kommer att inte minst behövas från det internationella samfundet.

Kort historisk bakgrund

Afghanistan var fram till 1973 en monarki. År 1973 störtades kungen i en statskupp och en republik utropades. År 1978 grep det afghanska kommunistpartiet PDPA makten i en ny statskupp. Motstånd mot PDPA:s styre ledde till att Sovjetunionen i december 1979 invaderade Afghanistan.

Efter tio års krig mellan de sovjetiska trupperna och afghanska rebeller, kallade Mujaheddin, drog sig de sovjetiska trupperna tillbaka år 1989. Mujaheddin var en koalition av afghanska och andra islamiska styrkor stödda av Pakistan, med finansiering från främst USA och Saudiarabien. Efter Sovjetunionens tillbakadragande fortsatte de kampen mot den afghanska kommunistregimen, som de lyckades besegra först år 1992. Efter detta ökade motsättningarna och striderna mellan Mujaheddin-grupperna inbördes, vilket ledde till att Afghanistan blev en laglös stat bestående av ett antal små krigsherredominerade områden. Denna situation bidrog i sin tur till uppkomsten av den fundamentalistiska talibanrörelsen, som från 90-talets mitt gradvis lade under sig större delen av landet. Under talibanerna ersattes den formella författningen och andra lagar av religiös rätt, sharia. Talibanrörelsens styre, liksom det föregående Mujaheddin-styret, kännetecknades av grova kränkningar av mänskliga rättigheter och ett starkt förtyck av kvinnor.