Östtimor

UD:s reseinformation

Du hittar reseinformation om Östtimor under Externa länkar.

Visum till Östtimor

UD svarar inte på frågor om visum till Östtimor. För information om visumregler kontakta Östtimors EU-ambassad i Bryssel, Belgien.
Telefon: +32 2 280 00 96
E-post: jo_amorim@yahoo.com

Sveriges förbindelser med Östtimor

Sveriges relationer med Östtimor är goda. Indonesiens ockupation av den forna portugisiska kolonin år 1975 erkändes aldrig av Sverige och det fanns ett stort engagemang bland svenska politiker och intresseorganisationer för Östtimors frigörelse. Efter ett par år som FN-protektorat blev Östtimor självständigt år 2002. Sverige har sedan självständigheten deltagit i de olika FN-insatserna i landet med bland annat svenska poliser.

Sveriges utvecklingssamarbete med Östtimor avslutades 2013. Den svenska handeln med Östtimor är mycket begränsad.

Utvecklingssamarbetet utgör kärnan i relationerna mellan våra länder. Prioriterade områden inom biståndet till Östtimor är demokrati, mänskliga rättigheter samt utbildning.

Sveriges handel med Östtimor är mycket begränsad.

Östtimor i dag

Östtimor är en republik, vars president Taur Matan Ruak är statschef och överbefälhavare. Den verkställande makten delas mellan presidenten och regeringen. Presidenten har främst en symbolisk och enande roll medan regeringen har större maktbefogenheter. Östtimors premiärminister är Kay Rala Xanana Gusmão.

Utrikespolitiskt har Östtimor sedan självständigheten 2002 prioriterat goda relationer till forna ockupationsmakten Indonesien och landet utgör en av Östtimors viktigaste handelspartner. Kaffe, olja och naturgas är de viktigaste exportvarorna och exporten går förutom till Indonesien, främst till USA. Nästan alla varor importeras och de viktigaste importvarorna är livsmedel, bränsle, maskiner och byggmaterial vilka importeras främst från Indonesien, Australien, Singapore och Japan. Omfattande olje- och naturgasfyndigheter i Timorsjön bidrog år 2009 till 95 procent av intäkterna i statsbudgeten.

Trots senare års ekonomiska framsteg och betydande oljeinkomster förblir Östtimor ett sårbart och fattigt land med stort behov av stöd utifrån. Förutom FN är Australien, USA, EU, Portugal och Japan viktiga biståndsgivare. Att bygga upp ett fungerande samhälle i Östtimor har visat sig vara svårt, trots det omfattande internationella stödet. Ett grundläggande problem är den begränsade inhemska kapaciteten och den låga utbildningsnivån. Östtimor är fortfarande ett jordbruksland där mellan 70 till 80 procent av invånarna lever på självhushåll.

Kort historisk bakgrund

Östtimor koloniserades av Portugal på 1600-talet. Området förklarade självständighet 1975, men invaderades kort därefter av Indonesien och annekterades 1976. Sedan president Soeharto ersatts av demokratiska krafter gick Indonesien 1999 med på att hålla en folkomröstning om Östtimors framtid. En stor majoritet röstade för självständighet. När valresultatet stod klart utbröt en våldsvåg där Indonesienstödd milis ödelade stora delar av landet. Omkring 1500 människor dödades och upp mot en halv miljon tvingades fly. Efter starka internationella påtryckningar accepterade Indonesien att en internationell styrka skickades till Östtimor för att återställa ordningen, varefter FN tog över kontrollen under en övergångsperiod fram tills dess att landet uppnådde självständighet i maj 2002. Den tidigare frihetskämpen Xanana Gusmão valdes till landets president samma vår och satt på posten fram till 2007.

Sedan självständigheten har landet genomgått flera perioder av politisk instabilitet. I april 2006 försämrades säkerhetsläget allvarligt, sedan oroligheter utbrutit mellan personer från landets östra och västra provinser. Motsättningarna handlade i huvudsak om en maktkamp mellan företrädare för landets största parti Revolutionära fronten för ett självständigt Östtimor, och politiker i kretsen kring presidenten Xanana Gusmão. Sedan bland andra Australien och Portugal, på östtimorianska regeringens begäran, sänt in trupper och internationell polis stabiliserades situationen. Dåvarande premiärminister Mari Alkatiri avgick i juli 2006 efter omfattande kritik och protester. FN beslutade i augusti 2006 att sända en utökad FN-insats till Östtimor, UNMIT (UN Integrated Mission in Timor-Leste) med en kontingent på över 1600 internationella poliser. Inrikespolitiken präglas fortfarande av de motsättningar som låg bakom våldsamheterna 2006. År 2008 utsattes både presidenten och premiärministern för mordförsök.