Strålskydd
Strålning i olika former finns ständigt i vår miljö. Några källor till strålning är naturliga och vissa är skapade av människan. Till de naturliga strålning hör solen, jorden och olika byggnadsmaterial. Vissa strålkällor har människan skapat själva. Till dessa hör bland annat medicinsk utrustning, mobiltelefoner och kärnkraftverk.
Av den genomsnittliga stråldosen en människa i Europa får kommer ungefär hälften från radongas från marken. Endast 10-15 procent av stråldosen kommer från konstgjorda strålkällor och då övervägande från röntgenutrustning och andra medicinska tillämpningar.
Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) är den myndighet som han ansvaret för att övervaka strålmiljön i Sverige. Myndighetens mål är att de skadliga effekterna av strålning på människor och miljö i Sverige ska vara så små som möjligt. Målet omfattar hela SSM:s verksamhet vilket innebär tillsyn av kärntekniska och icke-kärntekniska anläggningar, beredskap mot kärntekniska olyckor och miljöövervakning. SSM sätter gränser för stråldoser till allmänheten och för dem som arbetar med strålning, utfärdar föreskrifter och kontrollerar att de efterlevs. SSM håller beredskap dygnet runt mot olyckor med strålning. Den forskning som SSM finansierar och bedriver ska bidra till att uppfylla dessa mål. SSM är ansvarig myndighet för miljökvalitetsmålet Säker strål¬miljö och det genomsyrar hela myndighetens arbete.
I takt med att de svenska kärnkraftsreaktorerna blir äldre krävs ökad uppmärksamhet inom områdena reaktorsäkerhet och strålskydd. SSM följer noggrant de underhållsarbeten som ständigt pågår. SSM kräver särskild redovisning av vilka åtgärder som genomförs för att minska stråldoserna. Svenska kärnkraftverk håller internationellt sett en hög säkerhetsnivå.
Miljödepartementet arbetar även, tillsammans med andra departement och myndigheter, med strålskydd inom sjukvård, forskningsinstitutioner och industri. En annan strålskyddsfråga är hälsoeffekter till följd av radon i hus.
