Historik

Från 1900-talets början till den stora skattereformen

Vårt skattesystem har vuxit fram successivt och förändringar har förekommit i alla tider. Vid 1900-talets början var tullar och acciser (punktskatter) den främsta inkomstkällan för staten. Grundskatterna togs ut på innehav av mark men avskaffades i början av seklet. I stället införde staten progressiv inkomstskatt. Det totala skatteuttaget, skattekvoten, har ökat relativt snabbt. I början av andra världskriget fick de indirekta skatterna på varor och tjänster på nytt en allt större betydelse för statens inkomster och även uttaget av socialavgifter ökade kraftigt.

Kommunalskattelagen kom till 1928 och förblev den centrala lagen ända till dess inkomstskattelagen trädde i kraft 2000. Lagen om statlig inkomstskatt från 1947 hänvisade i stor utsträckning till kommunalskattelagen.

Huvuddragen i vårt nuvarande system för betalning av skatt kom till 1947. Då infördes källskatt och arbetsgivarna blev skyldiga att göra skatteavdrag vid utbetalningen av löner. Därefter infördes 1985 den samordnade uppbörden av inkomstskatt och socialavgifter och 1993 F-skattsedeln, som bland annat innebär klarare regler för skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter.

Den allmänna omsättningsskatten, som hade införts 1960, ersattes av mervärdesskatt 1969.

I början av 1970-talet avskaffades sambeskattningen av makars inkomster och rätten att göra avdrag för kommunalskatten när den statliga inkomstskatten skulle beräknas. Syftet var att göra det mer attraktivt för en hemmavarande make att söka sig ut på arbetsmarknaden. Skillnaderna i kommunal skattesats fick ökad effekt på kommuninvånarnas ekonomi, vilket ökade trycket på kommunerna att effektivisera sin verksamhet. Förändringarna av inkomstskatten finansierades genom att höja mervärdesskatten.

Skattebaserna breddades successivt under 1980-talet. Man begränsade rätten att göra avdrag för ränteutgifter och begränsade även effekten på uttaget av skatt av sådana avdrag. Marginaleffekterna av beskattningen dämpades. Före dessa förändringar var marginalskatten mycket hög redan vid någorlunda normala inkomster.

1990 års skattereform

Den största förändringen av det svenska skattesystemet i modern tid var den stora skattereform som genomfördes 1990-1991. Skattesystemet skulle bli mer effektivt och rättvist. Metoden var bredare skattebaser och lägre skattesatser. För att öka rättvisan och göra det mindre intressant att ägna sig åt skatteplanering strävade man också efter större likformighet i beskattningen av olika slags inkomster.

De viktigaste inslagen i reformen var följande:

1. Förmåner, som tidigare kunde tas upp till betydligt lägre värde än marknadsvärdet, skulle beskattas fullt ut. Genom att beskatta dem till fulla värdet blev också skatten på olika inkomster lika.
2. Statlig inkomstskatt skulle tas ut bara på inkomster över en viss nivå, den så kallade skiktgränsen. Upp till skiktgränsen betalar inkomsttagaren bara kommunal inkomstskatt. Den statliga skattesatsen bestämdes till 20 procent och den kommunala var i genomsnitt 30 procent. Den högsta marginalskattesatsen blev 50 procent.
3. Beskattningen av inkomst av kapital skiljdes från beskattningen av arbetsinkomst. På inkomst av kapital togs en proportionell skatt på 30 procent ut. Denna gjordes till en rent statlig skatt.
4. Mervärdesskatten kom att omfatta de flesta slags tjänster. Tidigare hade den bara omfattat varor och ett fåtal tjänster. Den enda skattesatsen efter reformen var på 25 procent.
5. Bolagsskattesatsen sänktes från 52 procent till 30 (senare 28) procent. Man kunde inte heller i samma grad sätta av vinstmedel till obeskattade reserver.
6. Skatten på bränslen höjdes när koldioxidskatt och svavelskatt infördes. Detta bidrog till att finansiera reformen.

Skattereformen innebar att delar av skatteuttaget flyttade från en skattebas till en annan. Fysiska personers arbetsinkomst minskade som del av statens skattebas, eftersom statlig inkomstskatt bara skulle tas ut på inkomster över skiktgränsen, medan omsättningen av varor och tjänster fick ökad betydelse. Kommunerna fick ett ökat skatteunderlag. Detsamma gällde socialförsäkringssektorn. Den sänkta bolagsskatten i förening med den breddade basen ledde till att utfallet blev oförändrat om man ser till bolagssektorn som helhet. Samtidigt varierade utfallet starkt mellan olika branscher.

Huvuddragen i skattereformen har bevarats. De största enskilda förändringarna är dels att det i mitten av 1990-talet infördes ytterligare ett steg i inkomstskatteskalan med statlig inkomstskatt på 25 procent på inkomst över en övre skiktgräns, dels att mervärdesskatten har differentierats så att det i dag finna tre olika skattesatser (utöver nollskattesats).