Inom EU: Bryssel II-förordningen
En EU-förordning om domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, umgänge samt återförande av barn gäller som svensk lag sedan den 1 maj 2005. Förordningen är direkt tillämplig för alla EU:s medlemsstater utom Danmark.
En dom ska gälla i alla EU-länder
Foto: Ingram
Gången för erkännande och verkställighet av domar i mål om umgänge och återförande av barn har förenklats i den nya EU-förordningen från 2005. Om ursprungsdomstolen har utfärdat ett intyg på att vissa processuella krav är uppfyllda (t.ex. delgivning och möjlighet för part och barn att yttra sig), är domen direkt verkställbar i ett annat EU-land (utom Danmark).
Domstolen ska automatiskt utfärda intyget om ärendet har internationell anknytning. Om det inte sker ska domstolen utfärda intyget på ansökan av part.
Domstol avgör om en utländsk dom ska gälla i Sverige
Ansökan om verkställighet av domar i mål om umgänge och återförande av barn prövas i Sverige av allmän domstol (tingsrätt, hovrätt eller Högsta domstolen). Eftersom förfarandet lyder under det verkställande landets nationella lagstiftning, i detta fall Sverige, innebär det att även de grunder för vägran av återförande som finns i detta lands lagstiftning prövas. Det betyder att svensk lagstiftning kan medge att domen inte ska gälla i Sverige. En ansökan om verkställighet leder alltså inte alltid till framgång, även om huvudregeln är att beslutet ska verkställas.
För att verkställa utländska domar i mål om föräldraansvar (t ex beslut om vårdnad) krävs fortfarande en så kallad verkställbarhetsförklaring. Denna förklaring utfärdas, i Sverige, av Svea Hovrätt efter en särskild prövning, så kallat exekvatur. Frågan om verkställighet prövas sedan av allmän domstol.
Utrikesdepartementet är svensk centralmyndighet för Bryssel II-förordningen. Ansökningar och meddelanden bör ändå skickas direkt till behörig myndighet, om möjligt. Ansökningsformulär finns under fliken ansökningsformulär.
Särskilda bestämmelser för Danmark
I förhållande till Danmark gäller Haagkonventionen den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn, förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmyndarskap samt, lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område.
För vidare information, bland annat om behörig myndighet, se Europeiska kommissionens hemsida.
