Hjälp från UD när ett barn förs bort

UD kan kontaktas både när det gäller barn som förts bort från Sverige och när barn olovligen förts från ett annat land till Sverige.

Vårdnadstvister i länder som har tillträtt Haagkonventionen

Om ett barn förts till något av de länder som Sverige har avtal med så kan Utrikesdepartementet hjälpa till med att försöka återföra barnet. Detsamma gäller om ett barn olovligen förts till Sverige från ett annat land. UD kan kontaktas både när det gäller barn som förts bort från Sverige och när barn förts från ett annat land till Sverige utan båda vårdnadshavares tillstånd.

När det gäller länder som har undertecknat Haagkonventionen finns det goda möjligheter att barnet kan återvända till sitt hemland. Men man bör vara medveten om att frågan om återförande får avgöras i domstol om en frivillig lösning inte kan nås. En domstolsprocess kan ta tid och den utländska domstolen kan under vissa förutsättningar avslå ansökan. Någon garanti för att barnet kommer att återföras finns alltså inte, även om huvudregeln enligt konventionerna är att ett återförande skall ske så snart som möjligt.

En domstolsprocess innebär även kostnader för sökanden, framförallt i form av advokatarvoden. För information om bidrag till rättshjälp, kontakta Rättshjälpmyndigheten.

Vårdnadstvister i länder som inte har tillträtt Haagkonventionen

Det är oftast betydligt svårare att få tillbaka ett barn som förts till ett land som inte är med i Haagkonventionen.
Eftersom det inte finns något regelverk att luta sig mot gäller lagstiftningen i det andra landet fullt ut. UD kan ändå ge viss hjälp till den drabbade föräldern, som en serviceåtgärd. Det kan bland annat handla om att finna en lokal advokat som kan driva ärendet i nationell domstol i det andra landet, eller att ge hjälp med att t. ex. utfärda av svenskt pass, när det är lagligen möjligt.

Det är inte ovanligt att ärenden av detta slag tar mycket lång tid att lösa. UD har inga maktmedel till sitt förfogande i dessa ärenden och kan därför aldrig bidra till en lösning i strid med andra länders lagstiftning eller domstolsbeslut. Det finns ett flertal ärenden som inte har nått någon lösning flera år efter det olovliga bortförandet.

Rätt till umgänge

Enligt Haagkonventionen kan man i vissa fall ansöka om rätt till umgänge med sitt barn om detta befinner sig utomlands. Då finns det också möjlighet att tillämpa andra internationella avtal:

• 1980 års Europarådskonvention om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn samt om återställande av vård av barn. (Gäller inte i förhållande till de nordiska länderna, se nedan.)
• Bryssel II-förordningen (EG) nr 2201/2003

De här avtalen gör att det under vissa förutsättningar är möjligt att i ett annat land åberopa ett svenskt vårdnadsavgörande (se mer information nedan).

De nordiska länderna

I förhållande till Danmark, Finland, Island och Norge finns bestämmelser i förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmyndarskap och lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område. Enligt dessa erkänns en dom eller ett beslut som tagits i något av de nordiska länderna och den kan också verkställas där. I Finland gäller i första hand Bryssel II-förordningen och i andra hand 1977 års lag.

Inom EU

Förfarandet vid erkännande och verkställighet av domar i mål om umgänge och återförande av barn har förenklats i den nya EU-förordningen från 2005, "Bryssel II-förordningen". Om ursprungsdomstolen har utfärdat ett intyg på att vissa processuella krav är uppfyllda (t.ex. delgivning och möjlighet för part och barn att yttra sig), är domarna direkt tillämpbara i ett annat EU-land (utom Danmark).

Domstolen ska automatiskt utfärda intyget om ärendet har internationell anknytning. Om det inte sker ska domstolen utfärda intyget efter ansökan av part. (Läs mer om EU-regelverket under Bryssel II-förordningen.)