IMF och G20

Internationella valutafonden (IMF)

Internationella valutafonden (International Monetary Fund, IMF) bildades i Bretton Woods i USA 1944. Fonden har idag cirka 2 400 anställda och huvudkontoret ligger i Washington D.C., USA.

Fondens övergripande uppgift är att främja handel och tillväxt genom att verka för internationellt monetärt samarbete och finansiell stabilitet. IMF har en central roll när det gäller att upprätthålla internationell finansiell stabilitet.

Tyngdpunkten i arbetet ligger på åtgärder för att förebygga finansiella kriser. Bland annat ger man länder råd om makroekonomisk politik och finansiella reformer. När kriser trots det förebyggande arbetet inträffar är IMF:s roll är att bistå med finansiellt stöd för ekonomiska reformprogram inom ramen för samordnande stödinsatser från andra internationella organisationer (främst Världsbanken samt ibland länder och privata aktörer (främst banker och obligationsinnehavare).

IMF:s högsta beslutande organ är guvernörsstyrelsen, där varje medlemsland har en representant. Denna styrelse träffas dock bara en gång om året i september/oktober, då fondens årsmöte äger rum. Guvernörsstyrelsen har därför delegerat beslutsrätten i en rad frågor till exekutivstyrelsen.

De nordiska och de baltiska länderna har en gemensam representant i IMF:s exekutivstyrelse. Gemensamma nordisk-baltiska ståndpunkter utarbetas därför i viktiga frågor som ska behandlas i valutafondens exekutivstyrelse.. I denna samordning deltar ländernas centralbanker och Finansdepartement. Valkretsen har cirka 3,5 procent av rösterna i exekutivstyrelsen.

I alla viktiga frågor strävar man efter enhällighet eller åtminstone mycket breda majoriteter. Ett exempel på en viktig fråga som de nordisk-baltiska länderna framgångsrikt drivit är den om IMF:s öppenhet. Tidigare offentliggjordes bara en liten del av organisationens dokument. Idag publiceras en mängd information, inte minst på organisationens webbplats.

Inom IMF finns också en policyskapande kommitté, International Monetary and Financial Committee (IMFC), som består av en finansminister eller centralbankschef från varje land eller valkrets. Kommittén träffas dels vid årsmötet och dels vid vårmötena som brukar äga rum i april.

G20

G20 har sedan finanskrisens utbrott hösten 2008 blivit det centrala forumet för internationell ekonomisk samordning. G20 träffades tidigare bara på finansministernivå men sedan 2008 träffas även regeringscheferna. Ordförandeskapet i gruppen roterar mellan medlemmarna. Under 2010-2011 är ordförandeländerna Sydkorea respektive Frankrike. Trots att det är en informell grupp som inte har några stadgar eller något fast sekretariat hade G20 en mycket central roll i samordningen av globala krisåtgärder under 2008-2009. Under det svenska EU-ordförandeskapet 2009 representerade Sverige EU i G20 tillsammans med Kommissionen och Europeiska centralbanken. Sverige har normalt ingen egen plats i G20 utan har insyn och inflytande i arbetet genom EU-representationen.

Viktiga områden där G20 i samband med finanskrisen träffade överenskommelser är:

• resurser till världsekonomin, nationellt och multilateralt (IMF, Världsbanken)
• reformering av internationell finansmarknadsreglering
• åtgärder mot skatteparadis
• reformering av styrning och ägarskap i internationella finansiella institutioner
• G20:s ramverk för stark och långsiktig tillväxt