Afrika och EU
EU:s Afrikapolitik
Som en konsekvens av utvecklingen i Afrika har EU:s Afrikapolitik både breddats och fördjupats de senaste åren. I december 2005 antog Europeiska Rådet EU:s Afrikastrategi. EU:s Afrikastrategi är ett långsiktigt ramverk för EU:s relationer med Afrika fram till 2015. Strategin omfattar följande nyckelområden: fred och säkerhet, mänskliga rättigheter och god samhällsstyrning, utvecklingssamarbete, ekonomisk tillväxt, handel och regional integration samt utbildnings- och kapacitetsfrågor. Se länk till höger.
Toppmötet mellan Afrika (dvs. AU:s medlemsländer plus Marocko) och EU hölls i Lissabon den 8-9 december, 2007. Samtliga stats- och regeringschefer på båda sidor inbjöds av Portugals premiärminister Socrates i egenskap av värd.
Första toppmötet
Toppmötet i Lissabon är det andra i ordningen. I Kairo år 2000 hölls det första mellan EU och Afrika, men överenskommelsen då om att samlas igen 2003 föll på grund av oenighet om Zimbabwes deltagande. Dialogen har istället förts på tjänstemannanivå samt genom EU-AU trojkamöten två gånger per år. En av Portugals främsta prioriteringar med sitt EU-ordförandeskap har därför varit att genomföra det andra EU-Afrikatoppmötet i Lissabon. Det finns också en stark vilja inom hela EU-kretsen att komma vidare i den övergripande relationen och dialogen med Afrika, som allt sedan toppmötet i Kairo varit överkuggad av Zimbabweproblematiken. Detta parallellt med att andra delar av världen, däribland Kina, ökat sitt samarbete med Afrika har ökat relationens strategiska vikt. Den allmänna förhoppningen är att toppmötet i Lissabon ska ge ny politisk impuls till och en mer effektiv genomförandestruktur för EU-Afrikasamarbetet.
Historik
EU är av historiska och geografiska skäl en av Afrikas viktigaste partners. Afrika har genomgått och genomgår dock stora förändringar. Bilden av en eftersatt kontinent präglad av konstanta konflikter och djup fattigdom speglar inte längre hela verkligheten. Afrikas självmedvetenhet och resurser ökar och i takt härmed dess förmåga att hantera konflikter och andra utmaningar. Afrikas utveckling och nyvunna självförtroende ger nya och förändrade förutsättningar för relationen mellan EU och Afrika.
Arbetsgruppen för Afrika
I Bryssel möts EU:s arbetsgrupp för Afrika omkring 25 gånger per år. Representanter från medlemsstaternas utrikesdepartement deltar. Arbetsgruppen ansvarar för att följa och analysera utvecklingen i Afrika söder om Sahara. Arbetsgruppen diskuterar även olika frågor såsom konflikthantering, konfliktförebyggande samt demokrati och mänskliga rättigheter. En viktig aspekt av arbetet är att föreslå gemensam EU-hållning visavi enskilda länder och regioner i Afrika och säkerställa koherensen i EU:s agerande.
Sveriges Afrikapolitik i EU
För att få genomslag måste EU:s politik gentemot Afrika vara sammanhållen, konsekvent och förutsägbar. Sverige verkar för ett koordinerat och konstruktivt användande av de medel EU har tillgång till för sin politik.
Frågor som Sverige driver inom EU är de om konfliktförebyggande, respekt för mänskliga rättigheter och en demokratisk utveckling genom kontinuerlig dialog med de afrikanska länderna.
Cotonouavtalet
En viktig del av relationen mellan EU och Afrika bygger på Cotonouavtalet som reglerar EU:s utvecklingssamarbete med AVS-länderna (Afrika, Västindien och Stillahavsområdet). Det ingicks i juni 2000 och löper på 20 år. Avtalet lägger stor tonvikt vid mänskliga rättigheter, demokrati, rättstatsprincipen och god samhällsstyrning. En kontinuerlig politisk dialog förs mellan EU och en majoritet av AVS-länderna enligt artikel 8 i Cotonouavtalet. Frågor inom ramen för Cotonouavtalet behandlas i AVS-arbetsgruppen. Representanter från medlemsstaternas permanenta representationer deltar i dessa maöten.
Samarbetsformer
EU trojkan, som består av tidigare, innevarande och nästkommande års EU-ordförandeländer, sammanträffar under varje ordförandeskap med Afrikanska Unionen och de subregionala organisationerna ECOWAS (Economic Community of West African States) och SADC (Southern African Development Community). EU för också Afrikadialog med USA, Kanada och Japan. EU:s särskilde sändebud för Storasjöregionen, liksom EU:s särskilde representant för Sudan och ordförandeskapets särskilde representant för Mano Riverområdet rapporterar regelbundet till arbetsgruppen för Afrika.
