Elfenbenskusten

Sveriges förbindelser med Elfenbenskusten

Den svenska ambassaden som funnits i Elfenbenskusten sedan 1978 stängdes 2007. Istället finns en Stockholmsbaserad ambassadör för Elfenbenskusten.

Sverige ger humanitärt bistånd till Elfenbenskusten, bland annat genom FN-organ och Rädda Barnen till insatser som ska bidra till fredsprocessen.

Sveriges export till Elfenbenskusten ökade kraftigt under 2006 och utgörs främst av papper och telekomutrustning. Det finns idag ett fåtal svenska företag i landet. Ericsson har ett kontor i landet. Turismen är närmast obefintlig.

Elfenbenskusten i dag

De senaste åren har kännetecknats av politisk turbulens, våldsamheter och kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Efter en misslyckad statskupp mot president Laurent Gbagbo i september 2002 har Elfenbenskusten varit delat mellan de så kallade rebellerna, Forces Nouvelles, som kontrollerat norra delen av landet och Gbagboregimen i södra delen. FN:s fredsbevarande mission i landet, UNOCI, har tillsammans med en fransk styrka upprätthållit en buffertzon mellan norr och söder. FN-sanktioner infördes i slutet av 2004 som innebär vapenembargo, möjlighet att frysa tillgångar och reseförbud mot särskilt utpekade personer.

Konflikten har sin rot i frågan om nationellt medborgarskap. I landet finns sedan flera generationer många invandrare från grannländerna, främst Burkina Faso, varav uppskattningsvis över 3 miljoner saknar identitetsbevis eller uppehållstillstånd..
Flera fredsavtal har undertecknats men fredsprocessen har gått trögt. I mars 2007 ingicks ett politiskt avtal om fred och återförening mellan president Gbagbo och ledaren för Forces Nouvelles, Guillaume Soro efter förhandlingar med Burkina Fasos president som medlare. Avtalet omfattar de nyckelfrågor som utgör hörnstenar i fredsprocessen: identifikation av befolkningen avväpning av miliser, omstrukturering av de väpnade styrkorna, återupprättande av statens auktoritet samt rättsväsendet i hela territoriet och förberedelser för president- och parlamentsval.

Kort historisk bakgrund

Elfenbenskusten var en fransk koloni mellan 1893 och 1960. Efter självständigheten styrdes Elfenbenskusten av president Felix Houphouët-Boigny fram till 1993. Under denna period upplevde landet ett ekonomiskt uppsving till följd av stigande världsmarknadspriser på landets exportvaror, kaffe och kakao. Landet är alltjämt världens största kakaoexportör. Elfenbenskusten svarar för ca 40 procent av BNP i den västafrikanska ekonomiska och monetära unionen och utgör en viktig ekonomisk motor för regionen. Efter Houphouët-Boignys död tillträdde Henri Konan Bédié som president. Han störtades vid en statskupp 1999. Först efter flera kuppförsök genomfördes presidentval 2000. Laurent Gbagbo valdes då till president.