Liberia

UD:s reseinformation

Du hittar reseinformation om Liberia under Externa länkar.

Visum till Liberia

UD svarar inte på frågor om visum till Liberia. För information om visumregler kontakta Liberias ambassad i Berlin, Tyskland (ansvarar för Sverige).
Tel: +49 30 263 911 94

Sveriges förbindelser med Liberia

Sverige har en lång historia av samarbete med Liberia, inte minst genom 50 års kyrklig mission. Det svenska företaget Lamco var också länge ett av Liberias största. Mellan mars 2004 och november 2006 bidrog Sverige med trupp om 230 man, civilpoliser och stabspersonal till FN-missionen UNMIL. Idag bidrar Sverige med poliser och kriminalvårdare till UNMIL-insatsen. Sveriges strategi för utvecklingssamarbetet med Liberia 2008-2013 kommer att ersättas med en ny strategi som tar vid 2014.

Det svenska biståndet för Liberia uppgår 2013 till 300 miljoner kronor, en ökning från 200 miljoner kronor 2012. Enligt strategin ska det svenska utvecklingssamarbetet med Liberia i huvudsak inriktas på insatser inom demokrati och mänskliga rättigheter, säkerhetssektorreform, landsbygdsutveckling och privatsektorutveckling. Sverige ger också humanitärt stöd till Liberia, inriktat på mottagandet av flyktingar från Elfenbenskusten. Sverige har på förfrågan från Liberias regering engagerat sig i ett antal multilaterala initiativ för att stödja en fredlig, hållbar utveckling i landet. Sverige innehar ordförandeskapet i FN:s fredsbyggandekommissions Liberiakonfiguration, ordförandeskapet i arbetsgruppen för Liberias anslutning till WTO och deltar i Liberias New Deal-pilot.

Sverige har en ambassad i Monrovia med utsända från Utrikesdepartementet, Sida och Folke Bernadotteakademin. Ambassaden leds av en chargé daffaires då ambassadören är stationerad i Stockholm. Förutom den svenska ambassaden finns även ett flertal andra svenska aktörer på plats i Liberia. Genom utvecklingssamarbetet finansieras bland andra Polisen, Kommerskollegium, Kvinna till Kvinna och Hifab. Flera svenska företag har börjat visat intresse för den liberianska marknaden och ett antal har redan etablerat sig.

Biståndsminister Gunilla Carlsson besökte Liberia februari 2012, januari 2013 och februari 2013. Det senaste besöket ägde rum inom ramen för hennes deltagande i FN:s generalsekreterares högnivåpanel för post-2015 utvecklingsmål, i vilken Liberias president, Ellen Johnson Sirleaf är ordförande. November 2007 genomförde president Johnson Sirleaf ett statsbesök till Sverige och i samband med överlämnandet av Nobels fredspris i Oslo i december 2011 besökte hon och landsmaninnan och fredsaktivisten Leymah Gbowee Sverige på inbjudan av statsministern.

Liberia i dag

Efter många år av inbördeskrig slöts 2003 ett fredsavtal mellan de stridande parterna i Liberia. FN:s mission i Liberia (UNMIL) som etablerades då har fortfarande en central och viktig roll i att upprätthålla fred och säkerhet.

Unity Party (UP) och dess ledare Ellen Johnson Sirleaf vann i 2005 det första fria och rättvisa i valet i Liberia någonsin. President Sirleaf fick förnyat förtroende i valet 2011 och åtnjuter ett stort internationellt stöd. Oppositionspartiet Congress for Democratic Change (CDC) hävdade att valfusk hade förekommits, men den stora mängd internationella valobservatörer på plats fann dock inga tecken som stärkte denna anklagelse. Oroligheterna kring valet visar på politisk och social skörhet och ett trängande behov av breddad politisk dialog, ökad säkerhet, förbättrad social välfärd och fler arbetstillfällen. Bristen på en välorganiserad opposition mellan valåren försvagar demokratin. Regeringen har förbättrat effektiviteten, transparensen och ansvarsutkrävandet genom diverse reformer, men den institutionella kapaciteten är svag. Därtill brottas Liberia med en utbredd korruption.

Även om utvecklingen i Liberia har gått åt rätt håll vad gäller de flesta ekonomiska och sociala indikatorerna så är landet fortfarande ett av världens fattigaste och minst utvecklade länder. Liberia uppvisade 2011 en ekonomisk tillväxt för åttonde året i rad. Tillväxten på ca 6.7% berodde främst på stora gummiexporter, ökad skogsavverkning och en första järnmalmsexport sedan före inbördeskriget. Utländska investeringar i gruvnäring, gummi- och skogsexport, och i palmoljeplantage kommer att bidra till den ekonomiska tillväxten under kommande år.

Regeringen har underlättat processen att starta företag och har förbättrat kredittillgången, men företagsklimatet lider mycket av bristen på infrastruktur, energi och transportmöjligheter; framförallt på landsbygden. Landet behöver förbättra kapaciteten hos arbetskraften och uppnå en balans mellan kunskapsnivåer och privatsektorns efterfrågan. Liberia kommer att påverkas av eventuella råvaruprisfluktuationer på framförallt gummi och järnmalm. Att det vid provborrningar längs Liberias kust påträffats olja kan på lägre sikt ha stor betydelse för ekonomin. På utgiftssidan ligger fokus fortsatt på att bygga upp grundläggande infrastruktur inom energisektorn samt reparera vägar, broar och hamnar.

Kort historisk bakgrund

Staten Liberia grundades av afro-amerikaner och frigivna slavar från USA år 1820. Tusentals frigivna slavar och fria afro-amerikaner anlände de kommande åren och 1847 utropade landet sin självständighet från USA. Den nya staten försörjde sig på export av kaffe och ädelträ samt beskattning av ursprungsbefolkningarna. Skärmytslingar mellan ursprungsbefolkningarna och de amerikanska immigranterna som kallades Americo-liberianer var inte ovanliga. Americo-liberianerna monopoliserade den politiska makten och ursprungsbefolkningarna berättigades inte medborgarskap förrän 1904. 1980 ledde Samuel Doe en statskupp som avsatte president William Tolbert av det americo-liberianskdominerade True Whig-partiet som hade styrt landet sedan dess grundande. Americo-liberianerna utgör idag mindre än 5 procent av Liberias befolkning.

1989 inleddes ett inbördeskrig när gerillagruppen Liberias nationella patriotiska front (NPFL) gick över gränsen från Elfenbenskusten. NPFL leddes av Charles Taylor, en före detta hög statstjänsteman som gått i landsflykt anklagad för förskingring. Fram till 2003 härjades landet av inbördeskrig och statskupper. Efter medlingsinsatser och internationella påtryckningar slöts i augusti 2003 ett fredsavtal mellan Liberias regering, och olika rebellrörelser och politiska partier. Dåvarande presidenten, den förre rebelledaren Charles Taylor, vars regim gjort sig skyldig till brott mot de mänskliga rättigheterna, lämnade Liberia som en del av fredsuppgörelsen. Taylor greps 2006 i Nigeria och i 2012 dömdes han för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten vid Specialdomstolen för Sierra Leone i Haag. En milstolpe i fredsprocessen passerades under hösten 2005 när framgångsrika presidentval genomfördes. Ellen Johnson Sirleaf vann valet och blev därmed Afrikas första demokratiskt valda kvinnliga president.

Ansvarigt departement

Relaterat

Externa länkar

Carly Jönsson (e-post till Carly Jönsson), Utrikesdepartementet (e-post till departementet)
Publicerad 4 mars 2008
Uppdaterad 9 april 2013