Liberia

Sveriges förbindelser med Liberia

Sverige har en lång historia av samarbete med Liberia, inte minst genom 50-60 års kyrklig mission. Det svenska företaget Lamco var också länge ett av Liberias största. Mellan mars 2004 och november 2006 bidrog Sverige med trupp om 230 man, civilpoliser och stabspersonal till FN-missionen UNMIL. Även i dagsläget bidrar Sverige med poliser och kriminalvårdare till UNMIL-insatsen. Svenska regeringen ger även ett visst bidrag för reformering av säkerhetssektorn i Liberia. Sverige har nyligen antagit en ny strategi för utvecklingssamarbetet med Liberia 2008-2013. Enligt strategin ska det svenska utvecklingssamarbetet med Liberia i huvudsak inriktas på insatser inom demokratifrämjande, mänskliga rättigheter, jordbruks utveckling och den privata sektorn. Sverige ger också humanitärt stöd till Liberia. Sverige är vidare engagerat i utformningen av EU-kommissionens bistånd till Liberia. Sida har ett sektionskontor i Monrovia som administrerar det svenska utvecklingssamarbetet.

I november 2007 besökte Liberias president Ellen Johnson-Sirleaf Sverige. På besöket träffade presidenten bl a statsminister Fredrik Reinfeldt och biståndsminister Gunilla Carlsson. Ellen Johnson-Sirleaf höll även ett uppskattat tal i riksdagen. Sverige har skrivit av en stor del av Liberias skulder och avser att avskriva resterande skulder om och när Liberia fullföljt det sk HIPC-initiativet. Den förre statssekreteraren Hans Dahlgren innehade mellan 2001 och 2007 ett särskilt EU-uppdrag för Mano River Union (Liberia, Sierra Leone och Guinea). Liberia täcks av en Stockholmsbaserad ambassadör.

Liberia i dag

Sedan fredsavtalet 2003 har Liberia tagit stora steg mot varaktig fred och stabilitet, inte minst tack vare den omfattande FN-insatsen (UNMIL). Säkerhetsläget är fortsatt lugnt. Den 10 000 man starka FN-styrkan har kontroll över läget både i huvudstaden och ute i landet. Det finns dock många osäkerhetsfaktorer och risken för återfall i konflikt är fortfarande överhängande. Liberias utveckling är nära kopplad till utvecklingen i regionen.

Liberias president Ellen Johnson-Sirleafs pondus, kapacitet och ledarskap är omvittnade. Den liberianska regeringen driver en reforminriktad politik med syfte att öka transparensen i de offentliga finanserna, sanera den enorma statsskulden samt förbättra den liberianska ekonomin. Kraven på presidenten är mycket stora. Det historiska bagaget väger tungt och Liberia är ett av världens allra fattigaste länder. Två generationer har vuxit upp utan utbildning. Ett av fyra barn dör före fem års ålder. De flesta liberianer har under någon period varit på flykt, utsatts för - eller utsatt andra för - svåra övergrepp. Landet står inför enorma utmaningar.

Kort historisk bakgrund

Staten Liberia grundades av Afro-amerikaner och frigivna slavar från USA år 1820. Tusentals frigivna slavar och fria Afro-amerikaner anlände de kommande åren och 1847 utropade landet sin självständighet från USA. Den nya staten försörjde sig på export av kaffe och ädelträ samt beskattning av ursprungsbefolkningarna. Skärmytslingar mellan ursprungsbefolkningarna och de amerikanska immigranterna sk Amro-liberianer var inte ovanliga. Amro-liberianerna monopoliserade den politiska makten och ursprungsbefolkningarna berättigades inte medborgarskap förrän 1904. Amro-liberianerna utgör idag ca 5 procent av Liberias befolkning.

1989 inleddes ett inbördeskrig när gerillagruppen Liberias nationella patriotiska front (NPFL) gick över gränsen från Elfenbenskusten. NPFL leddes av Charles Taylor, en före detta hög statstjänsteman som gått i landsflykt anklagad för förskingring. Fram till 2003 härjades landet av inbördeskrig och statskupper. Efter medlingsinsatser och internationella påtryckningar slöts i augusti 2003 ett fredsavtal mellan Liberias regering, och olika rebellrörelser och politiska partier. Dåvarande presidenten, den förre rebelledaren Charles Taylor, vars regim gjort sig skyldig till otaliga brott mot de mänskliga rättigheterna, lämnade Liberia som en del av fredsuppgörelsen. En milstolpe i fredsprocessen passerades under hösten 2005 när framgångsrika presidentval genomfördes. Ellen Johnson-Sirleaf vann valet och blev därmed Afrikas första demokratiskt valda kvinnliga president.