Liberia

UD:s reseinformation

Du hittar reseinformation om Liberia under Externa länkar.

Visum till Liberia

UD svarar inte på frågor om visum till Liberia. För information om visumregler kontakta Liberias ambassad i Berlin, Tyskland (ansvarar för Sverige).
Tel: +49 30 263 911 94

Sveriges förbindelser med Liberia

Sverige har en lång historia av samarbete med Liberia, inte minst genom 50-60 års kyrklig mission. Det svenska företaget Lamco var också länge ett av Liberias största. Nu är Vattenfall och SWEDFUND engagerade i utvinning av biomassa från uttjänta gummiträd i Liberia. Mellan mars 2004 och november 2006 bidrog Sverige med trupp om 230 man, civilpoliser och stabspersonal till FN-missionen UNMIL. Idag bidrar Sverige med poliser och kriminalvårdare till UNMIL-insatsen. Svenska regeringen ger även ett visst bidrag för reformering av säkerhetssektorn i Liberia. Sverige har antagit en strategi för utvecklingssamarbetet med Liberia 2008-2013. Det svenska biståndet för Liberia uppgick 2009 till 100 miljoner kronor, för att 2010 öka till 150 miljoner och 2011 till 200 miljoner. Enligt strategin ska det svenska utvecklingssamarbetet med Liberia i huvudsak inriktas på insatser inom demokratifrämjande, mänskliga rättigheter, jordbruks utveckling och den privata sektorn. Sverige ger också humanitärt stöd till Liberia, bland annat inriktat på mottagandet av flyktingar från Elfenbenskusten. Sverige är vidare engagerat i utformningen av EU-kommissionens bistånd till Liberia. Sida har sedan några år haft ett sektionskontor i Monrovia som administrerat det svenska utvecklingssamarbetet. Kontoret uppgraderades i december 2010 till ambassad.

I november 2007 besökte Liberias president Ellen Johnson-Sirleaf Sverige. Under besöket träffade presidenten bland andra statsminister Fredrik Reinfeldt och biståndsminister Gunilla Carlsson. Ellen Johnson-Sirleaf höll även ett uppskattat tal i riksdagen. Sverige har skrivit av en stor del av Liberias skulder och avser att avskriva resterande skulder sedan Liberia sommaren 2010 fullföljt det sk HIPC-initiativet. Den förre statssekreteraren Hans Dahlgren innehade mellan 2001 och 2007 ett särskilt EU-uppdrag för Mano River Union (Liberia, Sierra Leone och Guinea). Liberia täcks av en Stockholmsbaserad ambassadör.

Liberia i dag

För närvarande beräknas det finnas omkring 160 000 flyktingar från Elfenbenskusten inne på liberianskt territorium. För såväl det internationella samfundet som för liberianska myndigheten innebär flyktingmottagandet stora svårigheter, bland annat mot bakgrund av den bristfälliga infrastrukturen i landets västra delar. Ett okänt antal liberianska legosoldater som deltagit i konflikten i Elfenbenskusten har återvänt till hemlandet. Instabiliteten i grannlandet riskerar att negataivt påverka genomförandet av höstens president- och parlamentsval i Liberia (se nedan).

Sedan fredsavtalet 2003 har Liberia tagit stora steg mot varaktig fred och stabilitet, inte minst tack vare den omfattande FN-insatsen (UNMIL). Säkerhetsläget är fortsatt lugnt. Den 10 000 man starka FN-styrkan har kontroll över läget både i huvudstaden och ute i landet. Det finns dock många osäkerhetsfaktorer och risken för återfall i konflikt är fortfarande överhängande. Liberias utveckling är nära kopplad till utvecklingen i regionen, till exempel skapar det aktuella läget i Elfenbenskusten oro i landet.

Liberias president Ellen Johnson-Sirleafs pondus, kapacitet och ledarskap är omvittnade. Den liberianska regeringen driver en reforminriktad politik med syfte att öka transparensen i de offentliga finanserna, sanera den enorma statsskulden samt förbättra den liberianska ekonomin. Kraven på presidenten är mycket stora. Det historiska bagaget väger tungt och Liberia är ett av världens allra fattigaste länder. Två generationer har vuxit upp utan utbildning. Ett av fyra barn dör före fem års ålder. De flesta liberianer har under någon period varit på flykt, utsatts för - eller utsatt andra för - svåra övergrepp. Landet står inför enorma utmaningar. Mot denna bakgrund blir president- och parlamentsvalen 2011 särskilt viktiga för landets framtid.

Kort historisk bakgrund

Staten Liberia grundades av afro-amerikaner och frigivna slavar från USA år 1820. Tusentals frigivna slavar och fria afro-amerikaner anlände de kommande åren och 1847 utropade landet sin självständighet från USA. Den nya staten försörjde sig på export av kaffe och ädelträ samt beskattning av ursprungsbefolkningarna. Skärmytslingar mellan ursprungsbefolkningarna och de amerikanska immigranterna som kallades amro-liberianer var inte ovanliga. Amro-liberianerna monopoliserade den politiska makten och ursprungsbefolkningarna berättigades inte medborgarskap förrän 1904. Amro-liberianerna utgör idag ca 5 procent av Liberias befolkning.

1989 inleddes ett inbördeskrig när gerillagruppen Liberias nationella patriotiska front (NPFL) gick över gränsen från Elfenbenskusten. NPFL leddes av Charles Taylor, en före detta hög statstjänsteman som gått i landsflykt anklagad för förskingring. Fram till 2003 härjades landet av inbördeskrig och statskupper. Efter medlingsinsatser och internationella påtryckningar slöts i augusti 2003 ett fredsavtal mellan Liberias regering, och olika rebellrörelser och politiska partier. Dåvarande presidenten, den förre rebelledaren Charles Taylor, vars regim gjort sig skyldig till otaliga brott mot de mänskliga rättigheterna, lämnade Liberia som en del av fredsuppgörelsen. Taylor greps 2006 i Nigeria och har i Haag ställts inför rätta vid Specialdomstolen för Sierra Leone, anklagad för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Dom mot Taylor väntas i slutet av 2011. En milstolpe i fredsprocessen passerades under hösten 2005 när framgångsrika presidentval genomfördes. Ellen Johnson Sirleaf vann valet och blev därmed Afrikas
första demokratiskt valda kvinnliga president.

Ansvarigt departement

Relaterat

Externa länkar

Maja Novak (e-post till Maja Novak), Utrikesdepartementet (e-post till departementet)
Publicerad 4 mars 2008
Uppdaterad 14 december 2011