Zimbabwe

UD:s reseinformation

Du hittar reseinformation om Zimbabwe under Externa länkar

Visum till Zimbabwe

UD svarar inte på frågor om visum till Zimbabwe. För information om visumregler kontakta Zimbabwes ambassad, se Externa länkar

Sveriges förbindelser med Zimbabwe

Sverige har en aktiv närvaro i landet genom ett omfattande humanitärt stöd för att lindra nöden hos det zimbabwiska folket. Stödet har också inriktats på särskilda biståndsinsatser för att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna och genomförandet av demokratiska reformer, samt för att skydda och stödja utsatta individer och
grupper.

Utgångspunkten för de svenska biståndsinsatserna i Zimbabwe åren 2011-2012 är att stödja demokratiska reformer och bidra till att fria och rättvisa val kan genomföras i landet. Sveriges insatser koncentreras till sektorn demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet. För att bidra till ett långsiktigt och hållbart demokratiskt samhälle genomförs också insatser för att öka utsatta gruppers tillgång till grundläggande social service inom hälsa och utbildning.

Sverige avbröt 2001 det bilaterala utvecklingssamarbetet med Zimbabwes regering och har sedan dess kanaliserat stöd via organisationer inom det civila samhället och multilaterala organisationer. EU införde 2002 restriktiva åtgärder i form av vapenembargo samt reserestriktioner och frysning av tillgångar för ett begränsat antal personer som svar på allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Samtidigt suspenderade EU sitt utvecklingssamarbete med Zimbabwes regering inom ramen för Cotonouavtalet.

Turismen och de kommersiella kontakterna med Zimbabwe befinner sig på en låg nivå.

Zimbabwe i dag

Zimbabwe karakteriseras fortfarande i stor utsträckning av ett totalitärt och repressivt samhällsklimat. Vissa ekonomiska och sociala förhållandena förbättringar har dock skett sedan den nationella samlingsregeringen tillträdde i februari 2009. Vid ett parlamentsval i mars 2008 vann dåvarande oppositionen MDC (uppdelad i de två fraktionerna MDC T ledd av Morgan Tsvangirai och MDC M ledd av Arthur Mutambara) en parlamentarisk majoritet. Tsvangirai vann presidentvalets första omgång. Under den andra presidentvalomgången iscensattes en våldskampanj mot MDC anhängare, och Tsvangirai fann sig tvingad att dra sig ur valet. Förrättandet av denna andra valomgång kunde enligt internationella och regionala organisationer inte karaktäriseras som fri och rättvis. Trots det förklarade sig Robert Mugabe som vinnare.

Samarbetsorganisationen för södra Afrika (SADC), med särskilt stöd av dåvarande sydafrikanske presidenten Thabo Mbeki, fick efter förhandlingar de tre parterna Mugabe, Tsvangirai och Mutambara att i september 2008 ingå ett avtal om maktdelning och reformer (Global Political Agreement, GPA). Förutom bestämmelser om hur makten skulle delas, och olika demokratiska reformer, innehöll planen också åtaganden om ekonomisk stabilitet, en ny konstitution och hanteringen av landfrågan.

Sedan februari 2009 finns en samlingsregering på plats med Mugabe som president och Tsvangirai i en nyinrättad premiärministerpost. Samarbetet har präglats av svårigheter och genomgripande demokratiska reformer enligt GPA har ännu inte genomförts. Politiskt motiverat våld och trakasserier har fortsatt och den politiska viljan att genomföra avtalet kan ifrågasättas.

Ekonomin som länge befann sig i fritt fall med en rekordstor inflation har stabiliserats sedan USD införts som betalningsmedel av den nya samlingsregeringen. Utmaningarna är emellertid fortsatt stora för att få ordning på landets finanser. Zimbabwe har rika mineraltillgångar. Bl a har mycket stora diamantfyndigheter påträffats. Under ett år (2009) stoppades exporten av diamanter under på grund av brott mot de mänskliga rättigheterna vid utvinningsfälten genom den s k Kimberlyprocessen. BNP-tillväxten beräknas under 2010 ha varit ca 7 procent. Enligt Human Development Index (HDI) hamnade Zimbabwe 2010 på sista plats baserat på statistik från krisåret 2008.

Kort historisk bakgrund

Zimbabwe blev självständigt i april 1980 efter en lång och komplicerad politisk process, som kulminerade vid de såkallade Lancaster House förhandlingarna i London under hösten 1979. Landet hade tidigare varit en brittisk koloni under namnet Rhodesia. In i det sista vägrade vita rhodesier - sedan mitten av 1960-talet under ledning av Ian Smith - att acceptera en övergång till svart majoritetsstyre. Sverige hade under 1950-, 60- och 70-talen nära kontakt med de krafter som verkade mot den vita minoritetsregimen. Under andra hälften av 1970-talet lämnades ett omfattande svenskt humanitärt stöd till de båda befrielserörelserna ZANU-PF (Zimbabwe African National Union Patriotic Front)och ZAPU (Zimbabwe African People's Union). Nära bilaterala kontakter, inkl ett generöst utvecklingssamarbete, utvecklades under 1980- och 90-talen.

Ansvarigt departement

Relaterat

Externa länkar

Pereric Högberg (e-post till Pereric Högberg), Utrikesdepartementet (e-post till departementet)
Publicerad 24 januari 2007
Uppdaterad 14 december 2011