Sveriges förbindelser med USA

Relationerna mellan Sverige och USA är mycket goda. Samarbetet spänner över ett brett spektrum av frågor och det råder bred och väsentlig samsyn. Ett omfattande resande och de många miljonerna svensk-amerikaner på båda sidor av Atlanten knyter samman våra länder. Kontakterna mellan de svenska och amerikanska regeringarna är täta med ett omfattande resande av svenska ministrar och statssekreterare till USA. Ett stort antal amerikanska kongressledamöter har besökt Sverige de senaste åren, och kontakterna på lokal och regional nivå är också breda. Det utrikespolitiska samarbetet, både bilateralt och transatlantiskt (EU-USA), handlar främst om gemensamma gränsöverskridande utmaningar och tredjelandsfrågor. Samarbetet inom klimat- och energifrågorna intar en allt mer framträdande plats. Samtidigt finns frågor där Sverige och EU gör andra bedömningar än USA, bland annat dödsstraffet.

De ekonomiska banden mellan Sverige och USA är betydande. Handels- och investeringsflödena mellan Sverige och USA har utvecklats mycket positivt under det senaste decenniet, fram till senaste årens dollarras. USA är idag Sveriges fjärde största enskilda exportmarknad. Utförseln till USA 2010 var 83,3 mdr SEK, vilket innebär en uppgång på 31 procent i jämförelse med året före. Exporten till USA motsvarade år 2010 7,3 procent av Sveriges totala export. Vår utförsel består främst av telekomprodukter, läkemedel, personbilar, raffinerade mineraloljor och mätinstrument. USA var 2010 vår 11:e viktigaste leverantörsnation. Importen på 34 mrd SEK år 2010 utgörs i första hand av kemikalier, läkemedel, transportmedel, medicinsk utrustning och mätinstrument.

Också avseende tjänstehandeln är USA en klart ledande marknad och leverantör för svenskt vidkommande; vår tjänsteimport från USA överstiger till och med varuimporten. En stor andel av de utländska direktinvesteringarna i Sverige kommer från USA, 164 mdr SEK i tillgångar år 2009. Omkring 71 300 arbetstillfällen i Sverige finns i 1 261 USA-ägda företag. Stora amerikanska investeringar i Sverige finns inom olika typer av konsulttjänster, IT-industrin, läkemedel och försvarsindustrin.

Svenska företag är i sin tur väl representerade i USA; ca 176 600 amerikaner beräknas arbeta i svenskägda företag, varav drygt hälften inom servicesektorn. Detta motsvarar mer än en sjättedel av alla som arbetar i svenskägda företag i utlandet. I princip alla större svenska företag har idag någon form av närvaro, tillverkning eller försäljning i USA. De svenska investeringstillgångarna i USA är enligt SCB/Riksbanken 328 mdr SEK (år 2009), men marknadsmässigt är tillgångarna väsentligt mer värda.

USA är i särklass det viktigaste landet i världen för svenskars utländska portföljinvesteringar (634 mdr SEK år 2009).

En stor och välkänd svensk satsning i USA är den prisbelönta ambassaden i Washington, House of Sweden, som invigdes i oktober 2006. Ambassaden, ritad av den kände arkitekten Gert Wingårdh, ligger vid Potomac-floden i stadsdelen Georgetown. I House of Sweden bedrivs omfattande främjandeverksamhet vars syfte är att stärka de svensk-amerikanska relationerna inom kultur, näringsliv och politik. Sedan invigningen pågår en omfattande programverksamhet i huset, som snart har besökts av 250 000 personer. Ambassaden utsågs i oktober 2010 av Washington Post Express till bästa utländska ambassad i Washington. Temat för programverksamheten år 2011 går under arbetsnamnet Lifestyle och löper numera över hela kalenderåret. Temat ska belysa och diskutera utmaningar som Sverige och USA står inför och samtidigt lyfta fram goda exempel på hållbara livsstilsmönster. Svensk kultur har en självklar plats i temat med bl. a. musik, "gaming" och mode.

Svenska idrottsstjärnor röner stor uppmärksamhet i USA. Särskilt omnämnande förtjänar f.d. golfspelaren Annika Sörenstam och de cirka 50 svenska ishockeyspelarna i NHL. Även inom musikbranschen finns framgångsrika svenskar, både artister och producenter. Ett antal svenska författare, skådespelare, designers med flera har likaledes rönt framgång i USA.

Amerikansk inrikes- och utrikespolitik

Demokraten Barack Obama är USA:s 44:e president. Den tidigare senatorn från Illinois tog hem segern mot republikanen John McCain i valet den 4 november 2008 efter en av de mest omvälvande presidentvalskampanjerna i USA:s historia. Valdeltagandet var rekordstort och demokraterna stärkte även sin ställning i kongressen. Presidentens första två år vid makten präglades av högt ställda förväntningar och en republikansk opposition med ovilja till partiöverskridande samarbete. Den ekonomiska krisen med kraftigt stigande arbetslöshet som följd har tvingat administrationen att prioritera stimulanspaket och jobbskapande åtgärder för att få ekonomin på fötter. En betydande framgång för president Obama var antagandet av sjukförsäkringsreformen i mars 2010. Efter en omfattande och hård inrikespolitisk debatt röstades slutligen ett kompromissförslag igenom i kongressen med knapp marginal.

Två år senare, i mellanårsvalen den 3 november 2010, led demokraterna ett tungt nederlag och tappade sextio platser i kongressens underhus, representanthuset. Man tappade sånär även majoriteten i senaten, där republikanerna vann sex platser. Dessutom togs sju delstater över av republikanska guvernörer. Kampanjerna var mer kostsamma än någonsin tidigare, med omfattande bidrag från näringslivet. Den s.k. tepartyrörelsen, en till stor del republikansk rörelse vars främsta gemensamma nämnare är krav på minskad statlig inblandning i samhället och minskat skattetryck, satte sin prägel på valen med uppseendeväckande kampanjer och ett blandat resultat. Samtidigt var det är tydligt att väljarna inte upplevde att Obama infriat de högt ställda förväntningarna. Hanteringen av oförutsedda händelser såsom oljeutsläppet i Mexikanska Golfen, samt insatserna i Irak och Afghanistan, har gjort att Obama inte kunnat ägna så mycket energi som han räknat med åt den agenda han gick till val på.

Efter det misslyckade mellanårsvalet stod det klart att president Obama endast hade två månader på sig - den s k lame duck session - att komma till beslut i en rad viktiga frågor, innan den nya kongressen skulle ta plats. Av sex större beslut som låg på bordet lyckades Obama nå uppgörelser i fyra - förlängning av skattesänkningar, rätten att vara öppen om sexuell läggning i försvars¬makten, ratificering av det nya START-avtalet och (temporärt) den federala budgeten. Detta var ett bättre resultat än många hade väntat sig, och Obama visade att han är en pragmatisk president som ser till landets bästa snarare än demokratiska partiet. Han är i dagsläget ohotad kandidat från demokraternas håll i det kommande presidentvalet.

För att bli omvald år 2012 behöver dock Obama sannolikt göra något åt ekonomins dåliga skick, med ökande statsskuld och hög arbetslöshet. Många hänvisar till valen 1984 och 1996, då Ronald Reagan respektive Bill Clinton blev omvalda, för att påpeka att det inte är omöjligt att vända ett negativt valresultat i mellanårsvalen till en seger i följande presidentval. Oavsett hur Obama väljer att hantera den besvärliga situationen är tepartyrörelsens agerande en osäker faktor i detta sammanhang. Det talas på flera håll om att det politiska klimatet i Washington blir allt mer polariserat.

På den internationella arenan har presidenten antagit ett nytt förhållningssätt jämfört med sin föregångare George W. Bush. Administrationens utgångspunkt är att genom multilateralt samarbete söka gemensamma lösningar på de globala utmaningarna. Fokus har flyttats från Irak, som präglade president Bushs utrikespolitik, till Afghanistan. Obama har vidare lanserat en vision om en kärnvapenfri värld. Presidentens agenda för nedrustning och icke-spridning har bland annat manifesterats i ett nyligen ratificerat START-avtal med Ryssland, Nuclear Security Summit i april 2010 och i den senaste översynen av USA:s strategi för kärnvapenanvändning. På handelsområdet har Obama lyckats få frihandelsavtalet med Sydkorea färdigförhandlat, samtidigt som han inte lyckats få något av de frihandelsavtal som färdigförhandlats ratificerade av kongressen. Bristen på framsteg i WTO:s Doharunda skylls bl a på USA. Kanske kan något ske på detta område när de mer frihandelsvänliga republikanerna fått ökat inflytande, även om tepartyrörelsen även här är en osäker faktor.

USA:s relation till EU, den s k transatlantiska relationen, är bred och ökar i betydelse. Toppmötet mellan EU och USA i november 2009, under svenskt EU-ordförandeskap, fastlade en omfattande samarbetsagenda inom klimat, energi, ekonomiska/finansiella frågor, utvecklingssamarbete, nedrustning/icke-spridning, cybersäkerhet, antibiotikaresistens samt rättsliga och inrikes frågor. Denna agenda följdes upp vid toppmötet i Lissabon i november 2010, då det bl.a. skapades en arbetsgrupp för samarbete på cybersäkerhets- och cyberbrottslighetsområdet. Vid toppmötet kom man även överens om att trappa upp samarbete på det ekonomiska området, utvecklingsområdet och kring rena energikällor. Den transatlantiska dialogen omfattar även ett flertal regionala och internationella frågor. Utvecklingen i Afghanistan/Pakistan, Iran, Sudan och fredsprocessen i Mellanöstern står högt på dagordningen.

Kort historisk bakgrund

De svensk-amerikanska förbindelserna har en lång och solid historia. År 1638 etablerade Sverige kolonin New Sweden, belägen i staten Delaware. Kolonin styrdes av svenskar till och med 1655 då holländarna tog över området. Sverige var det första landet, utöver de stater som varit direkt inblandade i det amerikanska frihetskriget, som erkände Amerikas förenta stater år 1783. Idag finns en betydande andel svensk-amerikaner särskilt i Delaware, Maine, Minnesota, Illinois, Wisconsin, North Carolina samt i delstaten Washington.

USA förklarade sig självständigt från Storbritannien 1776 genom "the Declaration of Independence" (oavhängighetsförklaringen) och konstitutionen trädde i kraft 1789. Vid självständigheten bestod USA av tretton delstater. Alaska och Hawaii är de senaste tillskotten till unionen (1959). Idag består USA av 50 delstater samt District of Columbia, som är säte för den federala makten.