Sveriges förbindelser med Chile

Sverige har ett gott rykte och är välkänt i Chile, bland annat tack vare det starka engagemanget mot den tidigare militärregimen och den stora gruppen chilenska flyktingar som togs emot under 70- och 80-talen. I dag lever cirka 45 000 chilenare eller svenskar med chilensk bakgrund i Sverige.

I takt med Chiles starka politiska, demokratiska och ekonomiska konsolidering har de bilaterala förbindelserna utvecklats vidare. Sedan 2002 finns ett associeringsavtal mellan EU och Chile som ytterligare främjar förbindelserna.

Den svenska exporten till Chile domineras av verkstadsprodukter: maskiner och apparater (inklusive telekomutrustning) samt transportutrustning. Koppar, molybden, vin samt färsk frukt dominerar den svenska importen från Chile. Det finns drygt 30 svenska dotterbolag i Chile, ytterligare cirka 150 har någon form av representation.

Statsminister Reinfeldt avlade ett officiellt besök i Chile i maj 2011 tillsammans med en stor näringslivsdelegation. Kungaparet genomförde ett statsbesök i Chile 1996 och bland besöken från Chile till Sverige kan särskilt nämnas dåvarande presidenten Ricardo Lagos officiella besök i juni 2005.

Sverige och Chile delar många gemensamma värderingar och målsättningar i utrikespolitiken, till exempel i multilateralt samarbete, fred och nedrustning, hållbar utveckling, fattigdomsbekämpning, mänskliga rättigheter och demokrati. Det finns ett ömsesidigt intresse av tankeutbyte och fördjupat bilateralt samarbete på ett flertal områden, till exempel miljö och energifrågor.

Politik och ekonomi

I januari 2010 vann Sebastian Piñera det chilenska presidentvalet. Det var en historisk seger för center-högerkoalitionen, som inte innehaft regeringsmakten sedan demokratin återinförts efter militärdiktaturen. Piñera har lovat att fortsätta de sociala satsningar som gjorde förra presidenten Michelle Bachelet så populär; liksom den förra regeringskoalitionen förs en pragmatisk samarbetsinriktad politik inriktad på konsensus och marknadsekonomi. Piñera svors in som president strax efter den kraftiga jordbävningen 27 februari 2010 och en viktig del av hans arbete förväntas ägnas åt återuppbyggnaden av de drabbade regionerna.

Den ekonomiska politiken fortsätter att bygga på en marknadsekonomisk grundsyn där fri konkurrens, avregleringar och frihandel spelat en viktig roll. Fokus ligger på makroekonomisk stabilitet och sunda statsfinanser, vilket har rönt stor uppskattning från bland annat IMF. Chile bedriver också traditionellt en stram finanspolitik och väntas åter nå budgetbalans inom blott några få år trots de stora utgifterna för återuppbyggnaden.

Chile fäster stor vikt vid WTO-systemet och en fri världshandel. För Chiles vidkommande har kontakterna med Europa och EU hög prioritet, men landet är även en aktiv part i samarbeten i Stillahavsregionen.

Kort historisk bakgrund

Mapuchefolket i Chile levde som jägare och jordbrukare. Under 1530-talet trängde en spansk expedition in i landet, men möttes av starkt motstånd. Ett fördrag mellan spanjorerna och mapuchefolket 1646 gav mapucherna rätt att självständigt styra över vissa områden.

Efter några års strider blev Chile självständigt 1818. I slutet av 1800-talet utkämpade Chile det så kallade Salpeterkriget mot Bolivia och Peru. Kriget vanns av Chile som mer än fördubblade sin dåvarande yta genom erövring av provinser från Peru. Bolivia förlorade i och med kriget sin passage till Stilla havet, en fortfarande omstridd fråga.

Från början av 1930-talet till och med 1973 var Chile ett av få länder i Latinamerika med väl fungerande politiska institutioner och demokrati. Efter att Chile en längre tid präglats av oroligheter genomförde överbefälhavaren Augusto Pinochet en statskupp mot socialisten Salvador Allende i september 1973. Enligt Amnesty dödades eller försvann drygt 2 600 personer under diktaturen.

Efter att 54,5 procent av väljarna sagt nej till fortsatt militärstyre 1988 kunde ett demokratiskt presidentval genomföras i december 1989. Fram till i år, då Sebastian Piñera från center-högerkoalitionen Alianza por Chile (Allians för Chile) vann presidentvalet, styrdes Chile av en center-vänsterkoalition kallad Concertación (samförstånd).