Uruguay

Sveriges förbindelser med Uruguay

Relationerna mellan Sverige och Uruguay är goda och omfattar bland annat tankeutbyte i FN-frågor. Några få svenska företag har dotterbolag i Uruguay, ett exempel är Ericsson. Många uruguayare flydde undan diktaturen till Sverige vilket bidragit till starka kulturella och emotionella band. Den svenska kolonin i Uruguay uppskattas till drygt tusen personer, flertalet är före detta flyktingar som återvänt från Sverige eller har dubbelt medborgarskap.

Inrikespolitik

Kampen om makten mellan Colorados och Blancos (egentligen Partido Nacional) har präglat politiken i Uruguay sedan självständigheten. Den ideologiska skillnaden mellan dem idag är dock diffus och politiken är istället personfixerad. De båda partierna befinner sig nu för första gången i opposition. Vänsteralliansen Encuentro Progresista - Frente Amplio - Nueva Mayoría vann valet 2004 med drygt 50 procent av rösterna.

Den nya regeringen tillträdde under president Tabaré Vázquez ledning den 1 mars 2005. Regeringskoalitionen består av 21 politiska grupperingar vars ideologier spänner från neomarxism till socialiberalism. Presidenten är populär och hans popularitet har hjälpt honom manövrera den breda koalitionen.

Regeringens mål är att skapa marknadsekonomisk stabilitet och tillväxt samtidigt som man genomför utlovade sociala program för att bekämpa fattigdomen. Nästa president- och kongressval äger rum den 25 oktober 2009.

Utrikespolitik

Uruguays geografiska placering mellan jättarna Argentina och Brasilien har och har haft stor betydelse för landets utrikespolitik. Uruguay är sedan 1991 medlem av Mercosur där man arbetat för ekonomisk integration och en starkare röst för organisationens mindre medlemsländer gentemot de större. Utanför Latinamerika har Storbritannien varit den traditionella samarbetspartnern, i efterkrigstiden kom också USA att spela en mer betydande roll. USA är idag en prioriterad samarbetspartner.

Kort historia

I Uruguay finns det få förcolombianska lämningar. 1516 anlände de första spanjorerna under ledning av Juan Díaz de Solis. Under slutet av 1600-talet började även portugiserna intressera sig för området, som då kallades Banda Oriental.

Banda Oriental upplevde en kort period av självständig regering innan brasilianska trupper anlände och införlivade området med Brasilien. Därefter följde flera år av väpnad konflikt mellan Brasilien och Argentina om Banda Oriental. Storbritannien ville se en buffertzon mellan Argentina och Brasilien och lyckades få dessa länder att ge upp sina territoriella krav och dra tillbaka sina trupper år 1828. Därmed blev Banda Oriental självständigt och bytte senare namn till Uruguay.

De första decennierna av självständighet präglades av maktkamp mellan konservativa (Blancos) och liberaler (Colorados). Med undantag av kortvarigt militärstyre i världsdepressionens svallvågor på 1930-talet utvecklades Uruguay till en stabil demokrati med ett socialt välfärdssystem.

Ekonomisk kris och social oro till följd av sjunkande priser på landets boskapsprodukter, som var ekonomins lokomotiv, banade dock väg för en ny militärregim 1973-85. Under denna period förekom omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Befolkningen är den etniskt mest enhetliga i Latinamerika. De flesta uruguayare härstammar från arbetssökande spanjorer och italienare som anlände i slutet av 1800-talet. Kulturlivet präglas av europeiska traditioner. Den allmänna utbildningsnivån är en av de högsta i Latinamerika.