EU mot nya frihandelsavtal

EU har en lång tradition av bilaterala och regionala frihandelsavtal, bl.a. genom avtal med EU:s grannländer. För att stärka Europas konkurrenskraft globalt har emellertid ett arbete inletts med sikte på flera nya frihandelsavtal. Sedan 2007 pågår förhandlingar med ett stort antal länder. EU eftersträvar breda och ambitiösa avtal som ska främja det ekonomiska och politiska utbytet mellan EU och länderna/ländergrupperna. Ambitionen i förhandlingarna ska anpassas till respektive förhandlingsparts utvecklingsnivå. Områden med koppling till handeln med varor och tjänster, såsom investeringar, offentlig upphandling, immaterialrätt, tekniska handelshinder, konkurrensregler och handelsprocedurer, ska även förhandlas. Målet är att man i princip ska liberalisera all varuhandel och genomföra betydande liberalisering av tjänstehandeln.

Europeiska kommissionen sköter avtalsförhandlingarna, men medlemsländerna påverkar vilka frågor som ska ges prioritet och hur EU:s förhandlingsbud till länderna utformas. Förhandlingarna som inleddes 2007 rör främst länder i Asien och Latinamerika. Under 2008 och 2009 har EU även påbörjat förhandlingar med Ukraina respektive Kanada. Sedan tidigare för EU förhandlingar med Gulfstaternas samarbetsråd (GCC). En process pågår också för att fördjupa de existerande frihandelsavtalen med länderna i Medelhavsregionen. Därtill förhandlar EU om ekonomiska partnerskapsavtal med före detta kolonier i Afrika, Västindien och Stillahavsregionen (AVS), där huvudsyftet är utveckling hos partnerländerna.

Asien

Förhandlingarna med Sydkorea, som pågått sedan 2007, avslutades under Sveriges ordförandeskap i EU hösten 2009. Frihandelsavtalet började tillämpas i juli 2011 och är ett av de mest ambitiösa avtal av denna typ som EU någonsin ingått.

Under 2007 inledde EU förhandlingar om ett brett frihandelsavtal med Indien. EU påbörjade även förhandlingar med vissa av medlemmarna i den sydöstasiatiska samarbetsorganisationen ASEAN (Association of Southeast Asian Nations) i syfte att nå ett interregionalt avtal. Delvis som en följd av ASEAN-ländernas olika ambitionsnivåer visade sig förhandlingarna gå alltför trögt. EU valde istället att inleda bilaterala förhandlingar med de länder i regionen som visat störst ambition, dock fortfarande med målet att slutligen nå ett interregionalt avtal med ASEAN som helhet. Förhandlingar med Singapore respektive Malaysia inleddes under 2010.

Latinamerika

Förhandlingarna om ett associeringsavtal med Centralamerika (Costa Rica, El Salvador, Guatemala, Honduras, Nicaragua och Panama) avslutades i maj 2010. Avtalet innehåller de tre komponenterna frihandel, politisk dialog och samarbete. EU har även fört förhandlingar om ett associeringsavtal med Andinska gemenskapen (Bolivia, Colombia, Ecuador och Peru). Spänningar inom Andinska gemenskapen blockerade dock förhandlingarna, vilket gjorde att EU gick vidare med bilaterala förhandlingar om ett frihandelsavtal med Colombia och Peru. Även dessa förhandlingar avslutades under våren 2010. Nu återstår undertecknande av avtalen med Centralamerika respektive Colombia och Peru. Därefter ska avtalen godkännas av Europaparlamentet och ratificeras av parterna, inklusive EU:s medlemsstater.

Förhandlingar om ett associeringsavtal med Mercosur (Argentina, Brasilien, Paraguay, Uruguay) inleddes 1999, men körde fast 2004. Förhandlingarna återupptogs i maj 2010.

Östliga partnerskapet

Östliga partnerskapet inrättades vid ett toppmöte i maj 2009 som ett övergripande ramverk för EU:s relationer med sex Östeuropeiska partnerländer - Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien, Ukraina och Vitryssland. Partnerskapet innebär en ökad ambitionsnivå för politisk associering och ekonomisk integration med vart och ett av länderna. Det innehåller ett bilateralt och ett multilateralt spår. Det bilaterala spåret omfattar bl.a. associeringsavtal, som ska innefatta djupgående frihandelsavtal för vart och ett av länderna när tillräckliga reformframsteg gjorts. Förhandlingar om ett frihandelsavtal pågår redan med Ukraina och förhoppningen är att andra länder ska kunna följa efter.

Bilaterala initiativ kan komplettera multilaterala handelsförhandlingar

• Regionala och bilaterala avtal kan komplettera de multilaterala frihandelsansträngningarna inom WTO.
• Avtalen kan genom breda och ambitiösa åtaganden bidra till viktig handelsliberalisering och underlätta vidare samarbete i större ländergrupper och multilateralisering. Detta ställer samtidigt krav på hur avtalen utformas, inte minst vad gäller ursprungsregler.
• Förenlighet med WTO:s regelverk är centralt.