Vietnam ny WTO-medlem
Den 11 januari 2007 blev Vietnam WTO-medlem efter elva år av förhandlingar. WTO-medlemskapet har ett stort symboliskt värde för landet. Det innebär stora möjligheter för Vietnam att ta klivet in på världsmarknaden och locka till sig utländska investeringar. Samtidigt kommer vietnamesiska företag att utsättas för hårdare konkurrens.
För den vietnamesiska staten innebär inträdet i WTO att lagar och regelverk måste moderniseras. De många statsägda företagen måste i rask takt reformeras och privatiseras. Skattebasen måste breddas eftersom tullintäkterna kommer att minska. Dessutom finns en viss oro för ökad arbetslöshet.
Den privata sektorn internationaliseras
Vietnams tillväxt bygger främst på den höga investeringstakten och en allt snabbare integration i den internationella ekonomin. Nästan alla nya jobb som skapats de senaste åren återfinns i den privata sektorn, inte minst inom den stora informella delen av ekonomin. Antalet nyregistrerade företag sedan år 2000 närmar sig 200 000, jämfört med de sammanlagt 30 000 privata företag som etablerades under hela 1990-talet.
Exportandelen uppgår till omkring 60 procent av BNP. Bara under 2005 ökade exporten med nästan 30 procent. Under de senaste åren har det utländska intresset för Vietnam stärkts, och inflödet av investeringar har mer än fördubblats till 4-5 miljarder dollar per år. Utländska företag står för omkring 15 procent av landets samlade produktion och investeringar samt mer än hälften av all export.
Varför WTO?
I den vietnamesiska debatten har framför allt två argument förts fram för en WTO-anslutning. För det första innebär ett medlemskap i WTO mer förutsägbara villkor än de bilaterala avtalen. Ett exempel är att när WTO slöt avtal om textilier och kläder i januari 2005 så kunde inte Vietnam automatiskt dra nytta av att de stora importländerna tog bort sina kvoter. Som medlem i WTO garanteras Vietnam samma behandling som andra medlemmar.
Det andra skälet var behovet av detaljerade regler om tvistlösning. USA gav Vietnam status som normal handelspartner (Permanent Normal Trade Relations, PNTR) i december 2006. Däremot har Vietnam fortfarande inte status som marknadsekonomi (Market Economy Status, MES). Det ger Vietnams handelsförhandlare betydande svårigheter om en tvist uppstår och ett annat land ville införa restriktioner på import av varor från Vietnam.
För motparten i en tvist räcker det att visa att de vietnamesiska priserna är lägre än de som finns i en "jämförbar" marknadsekonomi, som skäl för att begränsa importen från Vietnam. Ett exempel var när EU beslöt att införa antidumpningstullar på den vietnamesiska exporten av vissa typer av skor, och beslutet byggde på analys av priser och kostnader i Brasilien.
Vietnams reformer har kommit igång...
Lagstiftning, statligt stöd och de statsägda företagen är områden där Vietnam inlett omfattande reformer. Två nya lagar som reglerar näringslivet trädde i kraft den 1 juli 2006. Utlandsägda och inhemska bolag likställs liksom statsägda och privata företag. Dock råder stor osäkerhet kring många detaljer i och tolkning av lagstiftningen liksom i det praktiska genomförandet.
Det statliga stödet till vissa sektorer har varit en politiskt het fråga på senare tid. För vietnameiska företag väntar ökad konkurrens på den lokala och internationella marknaden. Regeringen har en öppen dialog med både inhemska och utländska företagsrepresentanter om hur lagar ska tillämpas. Regeringen säger sig inte ha för avsikt att direktstyra de statsägda företagen eller ge dem privilegier.
...men mycket återstår
Vice handelsministern Le Danh Vinh uttryckte nyligen att regeringen ser medlemskapet som en stor framgång, men också som en förändring som medför många utmaningar för att uppfylla de åtaganden som gjorts.
Staten står inför stora förändringar inom sysselsättningspolitik, statsfinansiella frågor, handelsfrågor och andra områden såsom miljö- och socialpolitik. En stor utmaning kommer att vara att hitta nya inkomstkällor för den offentliga budgeten eftersom tullintäkter hittills utgjort en stor inkomstkälla till statsbudgeten.
Importkvoterna för textilindustrin tas bort, samtidigt som Vietnam förbinder sig att avskaffa subventioner. Import och export liberaliseras med undantag för olja och petroleum, tobak och ett antal medierelaterade produkter såsom tidningar. Handel med ris och läkemedel liberaliseras efter en övergångsperiod.
Åtaganden inom servicesektorn, där en stor del av avregleringen återstår, innefattar rätten för utländskt ägande av vietnamesiska företag, exempelvis upp till 30 procent av en lokal bank. Dessutom avskaffas en stor del av de restriktioner som gällt inom den finansiella sektorn och bankväsendet. Den reformprocess som pågår väntas påskyndas, särskilt inom lagstiftning och implementering.
