Handel och utveckling

Frihandel skapar förutsättningar för tillväxt och utveckling. Samtidigt krävs det för att tillväxten ska bli hållbar att hänsyn tas till miljön, till sociala effekter av handeln och till att det välstånd som skapas får en rättvis fördelning.

Ökad frihandel är ett viktigt instrument för att åstadkomma snabbare ekonomisk utveckling. Ökad export av varor som låg- och medelinkomstländer har god kapacitet att producera som exempelvis jordbruksprodukter, textilier och kläder är viktig för en positiv utveckling av ekonomin i de fattigaste länderna.

Förändringar i det globala handlingsmönstret

Det senaste decenniet har en dramatisk förändring ägt rum i globala handelsmönster. Den globala produktionsstrukturen har förändrats och handel med tjänster har ökat kraftigt. Tillverkningsindustrin har också blivit mer tjänsteberoende. En ökad handel kan bidra till ett minskat ekonomiskt utanförskap för fattiga människor i utvecklingsländer beroende på respektive lands fördelningspolitik och på den nationella och lokala strukturen på ekonomin. Bristfälliga institutioner, dålig samhällsstyrning och korruption utgör hinder för att kunna dra större nytta av internationell handel innebär fortsatt stora problem för många utvecklingsländer. Nationella hinder för utvecklingsländers handel har också att göra med dålig infrastruktur, höga transportkostnader, omständliga regelverk för export, avsaknad av stödjande inhemsk politik, låg produktionsstandard och bristande kunskap om exportmarknadens krav. Då många utvecklings-länders export består av ett fåtal råvaror i form av naturresurser och jordbruksprodukter är deras nationella ekonomier sårbara, inte minst för snabba och kraftiga svängningar i råvarupriser och för naturkatastrofer. En råvaruberoende export kan också hindra utvecklingen av en inhemsk tillverkningsindustri. En vidareförädling av råvaror inom utvecklingsländer skulle kunna bidra till en mer diversifierad produktion och ökade inkomster.

Regler med fokus på låg- och medelinkomstländer

Den globala tillväxten skall inte ske på bekostnad av miljö och människor och det är viktigt att tillväxten kommer fattiga människor till del. Det handelspolitiska arbetet för en hållbar utveckling är inriktat på att skapa regler inom WTO, i frihandelsavtal eller ensidiga preferensarrangemang som gynnar låg- och medelinkomstländers möjligheter att dra nytta av den ökade världshandeln och förutsättningarna.

WTO-förhandlingarna inom utvecklingsagendan från Doha har en tydlig utvecklingsprofil som sätter låg- och medelinkomstländer i fokus på ett sätt som tidigare inte varit fallet inom det multilaterala handelssamarbetet. Sedan EU-inträdet har Sverige arbetat målmedvetet för en avreglering av EU:s handelshinder gentemot alla låg- och medelinkomstländer. Särskild vikt läggs vid tillträdet till EU:s marknad för de minst utvecklade länderna (MUL). Sverige var till exempel drivande i EU för att få till stånd avtalet om "Everything But Arms" (EBA), som kom till stånd 2001. Beslutet innebär att alla produkter från de minst utvecklade länderna förutom vapen ges kvot- och tullfritt tillträde till EU:s marknad. På längre sikt är det även viktigt att de fattigare länderna öppnar sina marknader för att lösgöra alla de dynamiska effekter som frihandel kan bidra med och för att skynda på dessa länders integration i världsekonomin. Det är också viktigt att sträva efter en hållbar utveckling med hänsyn tagen till såväl miljö som sociala dimensioner av handeln och att motarbeta internationell korruption.

Generellt strävar Sverige efter lika behandling av alla länder som befinner sig på samma utvecklingsnivå. Sverige vill reformera EU:s jordbrukspolitik på sådant sätt att det skulle gynna såväl u-ländernas utvecklingspotential som i-ländernas konsumenter.