Handel och utveckling
Frihandel skapar förutsättningar för tillväxt och utveckling. Samtidigt krävs det för att tillväxten ska bli hållbar att hänsyn tas till miljön, till sociala effekter av handeln och till att det välstånd som skapas får en rättvis fördelning.
Ökad frihandel är ett viktigt instrument för att åstadkomma snabbare ekonomisk utveckling. Ökad export av varor som u-länderna har god kapacitet att producera som jordbruksprodukter, textilier och kläder är viktig för en positiv utveckling av ekonomin i de fattigaste länderna.
Den globala tillväxten får inte ske på bekostnad av miljö och människor, och välståndet måste få en rättvis fördelning. Det handelspolitiska arbetet för en hållbar utveckling är därför inriktat på att skapa regler inom WTO som gynnar u-ländernas möjligheter att dra nytta av den ökade världshandeln och förutsättningarna. Det är också viktigt att sträva efter en hållbar utveckling med hänsyn tagen till såväl miljö som sociala dimensioner av handeln och att motarbeta internationell korruption.
Hur har Världshandelsorganisationen, WTO, påverkat u-länderna?
Regeringen har på uppdrag av riksdagen låtit Kommerskollegium utreda hur Världshandelsorganisationen, WTO, har påverkat u-länderna. Det har resulterat i rapporten Konsekvenser för u-länderna av WTO-avtalen. I rapporten görs en analys av hur WTO växt fram och hur de avtal som styr villkoren för internationell handel har påverkat u-ländernas handel och möjligheter att utvecklas. Den utgör en sammanställning av WTO:s roll för u-ländernas handelsmöjligheter.
Kommerskollegium bedömer att WTO har bidragit till ett positivt klimat för handel och att u-ländernas handelsvillkor skulle varit sämre utan WTO. De fattigaste länderna har gynnats särskilt av den WTO-regel som innebär att tullsänkningar som andra mer inflytelserika länder har förhandlat fram automatiskt utsträckts till alla WTO:s medlemmar.
Samtidigt konstaterar rapporten att flera avtal i WTO tillåter snedvridningar och protektionism som drabbar fattiga länder. U-länder straffas av i-länder inom just de sektorer som de skulle kunna vara konkurrenskraftiga i, t.ex. handel med kläder och jordbruksprodukter. U-länders handelsutveckling begränsas också av andra u-länders tullar. Rapporten betonar vidare de svårigheter som särskilt de fattigaste u-länderna har av att delta i WTO-arbetet. Den visar också att WTO har ökat u-ländernas tillträde till andra marknader. Men mycket återstår att göra, inte minst på jordbruksområdet. Det understryker vikten av att förhandlingarna i Doharundan fortsätter.
Handel och utveckling
I skriften "Handel och utveckling" beskrivs regeringens arbete för att säkerställa att utvecklingssamarbetet och handelspolitiken gemensamt verkar för målet om fattigdomsbekämpning.
För att u-länderna ska kunna dra fördel av de möjligheter världshandeln erbjuder måste de rika länderna öppna sina marknader för de produkter där de fattiga länderna har konkurrensfördelar. Lyhördhet måste också visas inför de särskilda behov u-länderna har i reformen av det internationella regelverket på handelsområdet. Vidare krävs betydande insatser i form av tekniskt bistånd och kapacitetshöjande åtgärder för att u-länderna aktivt ska kunna delta på världsmarknaden och i förhandlingar där ramverket för denna beslutas. WTO-förhandlingarna inom utvecklingsagendan från Doha har en tydlig utvecklingsprofil som sätter u-länderna i fokus på ett sätt som tidigare inte varit fallet inom det multilaterala handelssamarbetet.
Generellt strävar Sverige efter lika behandling av alla länder som befinner sig på samma utvecklingsnivå. Sedan EU-inträdet har vi arbetat målmedvetet för en avreglering av EU:s handelshinder gentemot alla u-länder. Särskild vikt läggs vid tillträdet till EU:s marknad för de minst utvecklade länderna (MUL).
Sverige var drivande i EU för att få till stånd avtalet om "Everything But Arms" (EBA), som trots hårt motstånd från många medlemsländer kom till stånd 2001. Beslutet innebär att alla produkter från de minst utvecklade länderna förutom vapen ges kvot- och tullfritt tillträde till EU:s marknad. . Sverige vill reformera EU:s jordbrukspolitik på sådant sätt att det skulle gynna såväl u-ländernas utvecklingspotential som i-ländernas konsumenter.
Sverige och EU arbetar för att även andra länder ska utöka marknadstillträdet för de minst utvecklade ländernas (MUL:s) export, särskilt för de produkter som MUL har kapacitet att exportera, vilket ofta är jordbruksprodukter.
På längre sikt är det även viktigt att de fattigare länderna öppnar sina marknader för att lösgöra alla de dynamiska effekter som frihandel kan bidra med och för att skynda på dessa länders integration i världsekonomin.
