Konflikten israeler och araber
Den israelisk-arabiska konflikten har under en lång tid präglat Mellanöstern och särskild uppmärksamhet har ägnats den mellan israeler och palestinier.
I september 2010 återupptogs fredsförhandlingarna mellan Israel och den palestinska sidan, med sikte på att uppnå en överenskommelse inom ett år. Samtalen kom till stånd efter intensiva ansträngningar av den amerikanska administrationen under president Obama. Det internationella samfundets målsättning är en tvåstatslösning, där Israel och ett oberoende, livskraftigt och demokratiskt Palestina existerar sida vid sida, i fred och säkerhet.
Europeiska unionen och Sverige stödjer fredsförhandlingarna och har framhållit att de måste ta sin utgångspunkt i 1967 års gränser, också när det gäller Jerusalem. För att samtalen ska nå framgång är det viktigt att båda parter agerar i enlighet med folkrätten och avstår från åtgärder som kan uppfattas som provocerande. En högt prioriterad fråga för EU och Sverige är även att Gazas gränser omedelbart och utan villkor måste öppnas - och hållas öppna - för humanitär hjälp, personer och handelsvaror.
En allomfattande fred måste inkludera också fred mellan Israel och Syrien och mellan Israel och Libanon. Detta förutsätter en regional ansats som omfattar politiska, säkerhetsmässiga och ekonomiska aspekter.
EU:s och Sveriges engagemang
Europeiska unionen och Sverige verkar sedan länge för att finna en fredlig och hållbar lösning på den israelisk-arabiska konflikten. Lösningen bör baseras på folkrätten, inklusive FN:s resolutioner, internationella avtal samt respekt för de mänskliga rättigheterna. EU ingår tillsammans med FN, USA och Ryssland i den så kallade Kvartetten som ska uppmuntra parterna till framsteg och övervaka att gjorda åtaganden verkligen genomförs. EU:s politik framgår i de rådsslutsatser som antogs i december 2009 under Sveriges ordförandeskap i Europeiska unionen.
Europeiska unionen har de senaste åren fått en synligare roll i Mellanöstern genom två civila insatser på marken. EU POL COPPS är EU:s rådgivande insats till stöd för den palestinska civilpolisens reformering och uppbyggnad, och stöd till rättsväsendet. Insatsen leds av en svensk.
På parternas begäran har EU-observatörerna i EU BAM Rafah övervakat den palestinska gränspersonalens arbete vid gränsövergången i Rafah, mellan Gaza och Egypten. Till följd av de interna palestinska stridigheterna och Israels isolering av Gaza har missionen dock inte kunnat verka sedan juni 2007. Ett återaktiverande av insatsen är högt prioriterat av EU och beredskap finns att göra det så snart omständigheterna tillåter. Sverige deltar med personal i båda insatserna.
Europeiska unionen är en av de största biståndsgivarna till palestinierna. De senaste åren har EU:s och Sveriges stöd ökat, till en följd av det försämrade humanitära läget. Europeiska kommissionen kanaliserar ett omfattande bistånd genom mekanismen PEGASE.
Sverige är en av de största europeiska givarna av bistånd till Västbanken och Gaza och det svenska stödet syftar främst till att främja fredsbyggande och fredsprocessen, samt främja ett demokratiskt palestinskt statsbyggande. Det senare målet inkluderar stöd till den palestinska myndighetens institutioner och rättsväsende, infrastruktur samt stöd till det civila samhället och stöd till privatsektorutveckling.
För att det internationella samfundets insatser ska lyckas är det nödvändigt att situationen på marken blir bättre. Isoleringen av Gaza måste hävas och rörelsefriheten på de ockuperade palestinska områdena förbättras så att den lokala ekonomin kan fungera.
Slutstatusfrågorna
Fredsförhandlingarna mellan israeler och palestinier har framför allt kretsat kring de så kallade slutstatusfrågorna gränserna, Jerusalems status, flyktingfrågan, säkerhet och vatten, där Europeiska unionens fokus har legat på de tre förstnämnda.
Gränserna
Europeiska unionen och Sverige anser att gränsförhandlingarna måste ta sin utgångspunkt i 1967 års gränser, så som de såg ut före sexdagarskriget (den så kallade Gröna linjen). Eventuella ändringar av dessa gränser måste överenskommas i direkta förhandlingar mellan parterna. Båda parter måste avstå från åtgärder som etablerar "nya fakta på marken" och därmed riskerar att föregripa gränsförhandlingarna. EU och Sverige anser att de israeliska bosättningarna på Västbanken, inklusive i östra Jerusalem, strider mot folkrätten och uppmanar Israel att upphöra med all bosättningsaktivitet.
Jerusalems status
Enligt FN:s delningsplan från 1947 skulle Jerusalem vara en internationellt administrerad stad, delad av israeler och palestinier. Israel annekterade stadens västra del 1949 och tog under sexdagarskriget 1967 kontroll över östra Jerusalem, som sedermera annekterades.
Europeiska unionen och Sverige har inte erkänt annekteringen av östra Jerusalem, som är ockuperat. EU och Sverige anser att parterna genom förhandlingar måste finna en lösning för Jerusalem som framtida huvudstad för två stater.
Flyktingfrågan
Kriget som följde på staten Israels bildande 1948 resulterade i att hundratusentals palestinier flydde eller tvingades bort från sina hem. De palestinska flyktingarna lever nu framför allt i Jordanien, Libanon och Syrien samt på Västbanken och i Gaza. Ca 4,7 miljoner palestinier finns registrerade hos FN:s flyktingorgan UNRWA (United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East).
Europeiska unionen och Sverige är beredda att stödja en lösning av flyktingfrågan som har överenskommits i direkta förhandlingar mellan parterna. FN:s resolutioner, däribland säkerhetsrådsresolution 242 som talar om "en rättvis lösning på flyktingfrågan", bör ligga till grund för förhandlingarna.
Ansvarigt departement
Relaterat
Externa länkar
- EU och fredsprocessen i Mellanöstern
- EU:s särskilde representant för fredsprocessen i Mellanöstern
- EU:s rådsslutsatser om fredsprocessen i Mellanöstern från december 2009
- EU:s gränsövervakningsinsats (EU BAM Rafah)
- EU:s rådgivande civilpolisinsats (EU POL COPPS)
- Färdplanen för fred
- FN:s organ för de palestinska flyktingarna (UNRWA)

