Iran

UD:s reseinformation

Du hittar reseinformation om Iran under Externa länkar

Visum till Iran

UD svarar inte på frågor om visum till Iran. För information om visumregler kontakta Irans ambassad, se Externa länkar

Sveriges förbindelser med Iran

Sverige och Iran etablerade diplomatiska förbindelser i samband med att ett vänskapstraktat ingicks 1929. Iran har historiskt varit en av våra viktigaste utomeuropeiska exportmarknader och flera svenska företag har en lång tradition i landet. Den svenska exporten till Iran består traditionellt av transportmedel (bland annat lastvagnar) och maskiner och dess värde uppgick under 2011 till cirka 6,6 miljarder kronor. Till följd av de internationella sanktionerna mot Iran har dock den svenska exporten minskat med 80 procent under det första halvåret 2012 i jämförelse med motsvarande tidsperiod 2011. Importen från Iran uppgick till cirka 70 miljoner kronor under 2011. Omkring 100 000 personer med iranskt ursprung bor i Sverige.

Iran idag

Iran är en islamisk republik sedan 1979 och landets rättssystem bygger på islams lagar, sharia. Statsskicket är en hierokrati (prästvälde) med en del demokratiska inslag. Det baseras på de så kallade rättslärdas stat (Velayt-e faqih), bestående av en Högste ledare (idag Ayatollah Khamenei), Väktarrådet, Expertförsamlingen, presidenten och Majlis - det lagstiftande parlamentet vars ledamöter väljs vart fjärde år, dock endast bland kandidater godkända av Väktarrådet. Religionen (shiaislam) får inte ifrågasättas och politikerna är många gånger också teologer. Efter 2009 års omstridda presidentval, då president Mahmoud Ahmadinejad omvaldes, har delar av samhället i Iran ifrågasatt statsskickets legitimitet. Den iranska ledningen besvarade protesterna med omfattande inskränkningar i åsikts- och yttrandefrihet, samt arresteringar och i vissa fall dödsstraff som påföljd. Händelserna fördömdes kraftigt av omvärlden. Den 2 mars 2012 hölls parlamentsval. Det officiella valdeltagandet uppgick till 64%. De konservativa i kretsen kring den Högste Ledaren anses ha gått framåt starkt i detta val, medan presidentens falang försvagades. Presidentval är planerat till den 14:e juni 2013 och sittande president Ahmadinejad är i enlighet med konstitutionen inte tillåten att kandidera för en tredje mandatperiod.

Den största etniska gruppen i Iran är perser, vilka utgör drygt hälften av invånarna. De turkisktalande grupperna utgörs främst av azerier, som utgör en fjärdedel av befolkningen, samt turkmener. Ungefär en tiondel av befolkningen är kurder. Andra etniska och religiösa grupper är baluchier och araber samt kristna armenier, assyrier/syrianer, kaldéer och nestorianer. Zoroastrier (ursprungsreligionen i Iran), judar och baha'ier är också en del i den iranska mosaiken. Övervägande del av befolkningen är shiamuslimer medan kurder, baluchier och araber till mer än hälften är sunnimuslimer. Trots att de allra flesta minoriteter finns representerade i Majlis missgynnas landets icke-muslimska befolkning och vissa grupper, såsom baha'ierna, diskrimineras svårt.

Iran har världens tredje största oljetillgångar och världens näst största naturgasresurser. Landet är i stort sett beroende av inkomster från oljeexporten. Sverige, liksom stora delar av det internationella samfundet, tillämpar sedan flera år tillbaka FN- och EU-ledda sanktioner mot Iran med anledning av landets kärn- och missiltekniska program. EU har bl.a. fattat beslut om att införa ett oljeimportförbud mot iransk olja, vilket trädde i full kraft 1 juli 2012. I april 2011 införde EU också sanktioner på grund av kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Iran. Samma år utsågs också en särskild FN-rapportör för bevakning av de mänskliga rättigheterna i Iran. Under hösten 2012 har Iran drabbats av stora ekonomiska svårigheter. Fallande valutakurs, hög inflationstakt, och ökad arbetslöshet tillskrivs dels det internationella samfundets sanktioner, men även den nationella skötseln av Irans ekonomi.

Situationen för mänskliga rättigheter behandlas i UD:s rapport om mänskliga rättigheter i Iran.

Kort historisk bakgrund

I början av 1500-talet, under Safaviddynastin (en persifierad turkisk dynasti), påtvingades den övervägande sunni-muslimska befolkningen shia-islam som statsreligion. Idag är mer än 90 procent av befolkningen shia-muslimer.

Kolonialmakternas intresse för Iran ökade efter att britterna upptäckte olja i Iran på 1800-talet. Under andra halvan av 1800-talet skuldsatte shah Naser Al-Dins (1848-1896) vanstyre landet allt mer och för att snabbt få in pengar sålde han ut landets naturresurser till utländska intressen.

1906 ägde protester rum då klerikala ledare och köpmän, stödda av Storbritannien, gick samman och landet omvandlades till konstitutionell monarki. Redan 1908 genomfördes en statskupp, denna gång med hjälp av Ryssland. Härpå följde ett inbördeskrig ur vilket konstitutionalismen gick segrande, men det ryska inflytandet förblev starkt och under första världskriget ockuperade även osmanska och brittiska trupper delar av landet.

1921 tog Reza Khan, befälhavare för Kosackregementet, makten och försökte omvandla landet till en sekulär republik i Mustafa Kemal Atatürks anda. Då de klerikala ledarna motsatte sig detta besteg Reza Khan själv tronen 1925 och antog dynastinamnet Pahlavi - den första etniskt persiska på mycket länge. Därpå inledde shahen en modernisering av landet, ofta med hänsynslösa och autokratiska metoder. Rättsväsendet omorganiserades efter fransk modell, skolväsendet byggdes ut och det blev förbjudet att bära slöja. Under denna period bytte landet officiellt namn från Persien till Iran. Storbritanniens och Sovjetunionens missnöje med shahens tyskvänliga politik tvingade emellertid denne att abdikera 1941, varpå han ersattes av sin son Mohammed Reza shah.

1949 vägrade Majlis förnya det brittiska företaget Anglo-Iranian Oil Company:s koncession, vilken tillåtit företaget att utvinna olja i landet. 1951 nationaliserade den folkvalde premiärministern Mohammad Mossadeq oljeindustrin. Shahen tvingades fly landet efter att folket genomfört omfattande gatudemonstrationer till stöd för premiärministern. 1953 störtades Mossadeq genom en USA-stödd militärkupp. Shahen kunde återvända och det beslutades att vinsterna från oljan skulle delas lika mellan Iran och ett brittisk-amerikanskt konsortium. Missnöjet med shahen växte och ledde slutligen till den revolution som inleddes 1979, och som bäddade för att Ayatollah Khomeini, som levt i exil, kunde återvända till Iran och så småningom grunda den Islamska Republiken Iran.