Sveriges förbindelser med Libanon

Den svenska ambassaden i Beirut stängdes 2001 av budgetskäl och ersattes av ett honorärt generalkonsulat. Ambassaden i Damaskus ansvarar för verksamheten i Libanon. Libanon har en ambassad i Stockholm. Den svenska ambassaden i Damaskus har, på grund av rådande säkerhetsläge i Syrien, tillfälligt upprättat ett mindre sektionskontor i Beirut.

Sverige har ett begränsat utvecklingssamarbete med Libanon inom ramen för den regionala samarbetsstrategi för Mellanöstern och Nordafrika som regeringen antog i september 2010. Det regionala stödet syftar till att främja respekten för de mänskliga rättigheterna, ett hållbart nyttjande av gränsöverskridande vattenresurser och ekonomisk integration. Efter kriget 2006 anordnade Sverige en givarkonferens i Stockholm om Libanons återuppbyggnad, vilken inbringade omkring 6,7 miljarder kronor i utfästelser. Sveriges bidrag var cirka 145 miljoner kronor. Vidare deltog Sverige under 2006-2007 i Förenta nationernas insats i Libanon (UNIFIL). Sverige har på senare år bidragit bland annat med personal för minröjningsarbete i södra Libanon.

Sverige är en stor givare till FN:s organ för de palestinska flyktingarna (UNRWA), vars verksamhet i Libanon är omfattande. Sveriges planerade kärnstöd till UNRWA för 2013 är 282 miljoner kronor. Stödet gör Sverige till UNRWA:s fjärde största nationella bidragsgivare.

Libanon i dag

Libanon är ett heterogent samhälle med ett så kallat konfessionellt statsskick. Enligt denna princip skall presidenten vara en kristen, talmannen i parlamentet vara en shiamuslim och premiärministern vara en sunnimuslim. Parlamentet har 128 ledamöter och en mandatperiod på fyra år. Parlamentsval ägde senast rum i juni 2009 och nyval är planerade till 2013. Parlamentet väljer presidenten vars mandatperiod är sex år. Presidenten utser därefter premiärministern som i sin tur bildar regering. Regeringen är även den sammansatt efter det konfessionella mönstret.

Libanon har sedan inbördeskrigets slut 1990 fortsatt att kännetecknas av återkommande politiska kriser och interna stridigheter vilka härrör från en kombination av maktdelningssystemet och den familje- och klanbaserade politiska strukturen. Regionala aspekter, inte minst relationerna med grannländerna Syrien, Israel och Iran samt den palestinska frågan, påverkar också libanesisk inrikespolitik. I dag finns drygt 400 000 palestinska flyktingar i Libanon vilka, trots den långa vistelsen i landet, åtnjuter begränsade politiska, ekonomiska och sociala rättigheter.

Libanons ekonomi hämmades länge av de politiska motsättningarna. Under de senaste åren har dock landet kunnat visa på en stark ekonomisk tillväxt. Den libanesiska ekonomin är i dag baserad på en väl utbyggd tjänstesektor. Framför allt bankväsendet och turistindustrin utgör viktiga inkomstkällor för den libanesiska staten. Jordbruk och cementtillverkning är betydande näringar utanför tjänstesektorn.

Libanon deltar inom ramen för EU:s grannskapspolitik (ENP) och har ett associeringsavtal med EU sedan 2006. På basis av associeringsavtalet finns en handlingsplan med Libanon. Landet deltar också i Unionen för Medelhavet (UfM) där länderna runt Medelhavet inklusive EU:s samtliga medlemsstater ingår. Situationen för de mänskliga rättigheterna i landet behandlas i UD:s rapport om efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna i Libanon, vilken kan konsulteras på Regeringens webbplats för mänskliga rättigheter.

Kort historisk bakgrund

Den östra medelhavskusten där Libanon ligger har en historia som går tillbaka till världshistoriens första civilisationer i Egypten och Mesopotamien. Libanon fick sina nuvarande gränser efter första världskriget då man blev ett franskt mandat under Nationernas förbund. Landet blev självständigt 1943 och den politiska makten delades upp mellan de tre största befolkningsgrupperna inom landet: kristna maroniter, sunnimuslimer och shiamuslimer.

Libanon deltog i kriget i Palestina efter att staten Israel hade utropats 1948 och tog emot ett stort antal palestinska flyktingar. Ett inbördeskrig bröt ut 1975 och varade till 1990. Delar av landet har under långa perioder varit ockuperat av Israel, som drog sig tillbaka 2000 från Libanon förutom vissa omtvistade gränsområden vid Golanhöjderna (Shebaagårdarna). Relationerna mellan länderna har dock förblivit spända och eskalerade sommaren 2006 i en väpnad konflikt.

Syrien som under inbördeskriget hade tillskansat sig ett betydande inflytande i Libanon drog tillbaka sina sista trupper från landet 2005 efter mordet på den f.d. premiärministern Rafiq Hariri och den efterföljande så kallade Cederrevolutionen. 2008 etablerade de båda länderna diplomatiska förbindelser med varandra.