Sveriges förbindelser med Libanon

Den svenska ambassaden i Beirut stängdes 2001 av budgetskäl och ersattes av ett honorärt generalkonsulat. Ambassaden i Damaskus ansvarar för verksamheten i Libanon. Libanon har en ambassad i Stockholm.

Drygt 20 000 personer med libanesiskt ursprung bor i Sverige. Cirka 500 svenskar (flertalet med libanesiskt ursprung) bor i Libanon. I samband med konflikten mellan Israel och Libanon sommaren 2006 evakuerades dock cirka 8 000 svenskar från Libanon.

Sveriges handel med Libanon är relativt blygsam, men trenden är ökad handel. Den svenska exporten består bland annat av telekomprodukter och kraftverksmaskiner.

Sverige har ett begränsat utvecklingssamarbete med Libanon inom ramen för den regionala samarbetsstrategi för Mellanöstern och Nordafrika som regeringen antog i september 2010. Det regionala stödet syftar till att främja respekten för de mänskliga rättigheterna, ett hållbart nyttjande av gränsöverskridande vattenresurser och ekonomisk integration. Efter kriget 2006 anordnade Sverige en givarkonferens i Stockholm om Libanons återuppbyggnad, vilken inbringade omkring 6,7 miljarder kronor i utfästelser. Sveriges bidrag var cirka 145 miljoner kronor. Vidare deltog Sverige under 2006-2007 i Förenta nationernas insats i Libanon (UNIFIL). Sverige har på senare år bidragit bland annat med personal för minröjningsarbete i södra Libanon.

Sverige är en stor givare till FN:s organ för de palestinska flyktingarna (UNRWA), vars verksamhet i Libanon är omfattande. Sverige är den tredje största bidragsgivaren efter USA och EU-kommissionen och för 2010 planeras stödet uppgå till 276 miljoner kronor.

Libanon i dag

Libanon är ett heterogent samhälle med ett så kallat konfessionellt statsskick. Enligt detta skall presidenten vara en kristen, talmannen i parlamentet vara en shiamuslim och premiärministern vara en sunnimuslim. Parlamentet har 128 ledamöter och en mandatperiod på fyra år. Parlamentsval ägde senast rum i juni 2009. Parlamentet väljer presidenten vars mandatperiod är sex år. Presidenten utser premiärministern som i sin tur bildar regering vilken också följer det konfessionella mönstret.

Libanon har sedan inbördeskrigets slut fortsatt att kännetecknas av återkommande politiska kriser och interna stridigheter vilka härrör från en kombination av maktdelningssystemet och den familje- och klanbaserade politiska strukturen. De senaste årens kamp mellan två politiska falanger övergick 2008 i våldsamheter. Sedan Michel Suleimans tillträde som president efter Dohaöverenskommelsen 2008 har landet dock åtnjutit en relativ stabilitet.

Regionala aspekter, inte minst relationerna med grannländerna Syrien, Israel och Iran samt den palestinska frågan, påverkar också libanesisk inrikespolitik. I dag finns drygt 400 000 palestinska flyktingar i Libanon, vilka trots den långa vistelsen i landet åtnjuter begränsade politiska, ekonomiska och sociala rättigheter. Permanent bosättning strider mot den libanesiska författningen och de palestinska flyktingarnas fortsatta närvaro är en ständigt återkommande fråga.

Med anledning av mordet på den före detta premiärministern Rafiq Hariri 2005 har den särskilda FN-domstolen för Libanon, den så kallade Hariri-tribunalen, upprättats i Haag. Tribunalen påbörjade sitt arbete 2009 och föregicks av utredningskommissionen UNIIIC.

Libanon deltar inom ramen för EU:s grannskapspolitik (ENP) och har ett associeringsavtal med EU sedan 2006. På basis av associeringsavtalet finns en handlingsplan med Libanon. Landet deltar också i Unionen för Medelhavet (UfM) där länderna runt Medelhavet inklusive EU:s samtliga medlemsstater ingår.

Libanons ekonomi hämmades länge av de politiska motsättningarna. Under de senaste åren har dock landet kunnat åtnjuta en stark ekonomisk tillväxt underlättat av ett förbättrat politiskt klimat. Det är till stor del den finansiella sektorn som attraherar kapital från utlandet, men också ett ökat antal turister. Landets höga statsskuld förblir dock en utmaning.

Situationen för de mänskliga rättigheterna i landet behandlas i UD:s rapport om efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna i Libanon, vilken kan konsulteras på Regeringens webbplats för mänskliga rättigheter.

Kort historisk bakgrund

Den östra medelhavskusten där Libanon ligger har en historia som går tillbaka till världshistoriens första civilisationer i Egypten och Mesopotamien. Libanon fick sina nuvarande gränser efter första världskriget då man blev ett franskt mandat under Nationernas förbund. Landet blev självständigt 1943 och den politiska makten delades upp mellan de tre största befolkningsgrupperna inom landet: kristna maroniter, sunnimuslimer och shiamuslimer.

Libanon deltog i kriget i Palestina efter att staten Israel hade utropats 1948 och tog emot ett stort antal palestinska flyktingar. Ett inbördeskrig bröt ut 1975 och varade till 1990. Delar av landet har under långa perioder varit ockuperat av Israel, som drog sig tillbaka 2000 från Libanon förutom vissa omtvistade gränsområden vid Golanhöjderna (Shebaagårdarna). Relationerna mellan länderna har dock förblivit spända och eskalerade sommaren 2006 i en väpnad konflikt.

Syrien som under inbördeskriget hade tillskansat sig ett betydande inflytande i Libanon drog tillbaka sina sista trupper från landet 2005 efter mordet på den f.d. premiärministern Rafiq Hariri och den efterföljande så kallade Cederrevolutionen. 2008 etablerade de båda länderna diplomatiska förbindelser med varandra.