Algeriet

Kort historisk bakgrund

Algeriet frigjordes från Frankrike efter ett blodigt inbördeskrig som rasade under åren 1954-62. Självständighetsdagen kom den 5 juli 1962 efter folkomröstningar i både Frankrike och Algeriet.

Landet omvandlades under FLN:s (Front de libération nationale) ledarskap, efter förebild av staterna inom östblocket, till en enpartistat med statskontrollerad press och planekonomi. Maktstrukturerna i samhället och även i viss mån i ekonomin byggdes kring det militära ledarskapet som deltagit i befrielsekriget och som behållit makten i landet efter frigörelsen. Internationellt orienterade man sig mot de panarabiska och alliansfria rörelserna. Politisk opposition och pluralism upphörde.

Under 25 år av militärstyre i östblockstappning och en stagnerande ekonomi hade mot slutet av 1980-talet ett uppdämt missnöje växt sig allt starkare och landet såg ut att gå mot en demokratisering. Val hölls 1991-92, som gick mot en seger för det islamistiska FIS-partiet (Front islamique du salut), vilket utlöste en politisk kris.

Militären ingrep, valet avbröts och undantagstillstånd infördes (som fortfarande är i kraft). De följande åren drabbades Algeriet av en förödande intern konflikt där militanta islamistiska grupper angrep säkerhetsstyrkor och civilbefolkning. Regimens motåtgärder blev likaledes skoningslösa och man beräknar att mer än 100 000 personer fick sätta livet till. Tusentals människor är fortfarande försvunna.

Algeriet i dag

Abdelaziz Bouteflika segrade i valet 1999 som militärens kandidat efter det att övriga kandidater dragit sig tillbaka i protest. De militanta islamistiska rörelserna har under senare år förlorat mycket av sitt inflytande och sin slagkraft och de utgjorde inget påtagligt hot vid parlaments- och regionalvalen 2002 och vid det senaste presidentvalet, i april 2004, då Bouteflika med nära 85 procent av rösterna omvaldes. Efter valsegern har Bouteflika stärkt sin maktställning genom en rad personförändringar inom försvarsmakten, rättsväsendet och administrationen, även ute i provinserna.

IMF har under hösten 2005 genomfört konsultationer med den algeriska regeringen och givit Algeriet goda omdömen; positiva makroekonomiska indikationer, minskad skuldtjänst och en signifikativ ackumulering av valutareserven (56 miljarder USD, december 2005), en nivå som närmast trefaldigt överskrider utlandsskulden.

Oppositionen och internationella bedömare varnar för en fortsatt tröghet i reformarbetet. Algeriet tyngs av en omfattande byråkrati, brister i rättsväsende och samhällsinsyn samt omfattande korruption, smuggling och svarthandel. Allt detta gör samhällsreformer svåra att genomföra.

Sveriges förbindelser med Algeriet

Sverige var ett av de första länder som öppnade diplomatisk represen-tation i Alger (1729). Tidigt visade Sverige förståelse för de algeriska självständighetssträvandena. En delegation från FLN togs emot i Stockholm 1957 och Sverige gav stipendier till algerier under pågående konflikt.

Olof Palme, som utformade denna politik och var nära vän med Bouteflika är fortfarande varmt ihågkommen i Algeriet. Under oroligheterna på 1990-talet reducerades den svenska närvaron i Algeriet starkt. Utvecklingen har nu vänt och relationerna är på väg att förstärkas både genom officiellt besöksutbyte och från svenska företags sida. Flera ministerbesök har utväxlats de senaste åren och en handelsdelegation besökte Algeriet 2003. Då nåddes en överenskommelse om att återuppta det ekonomiska, industriella, vetenskapliga och tekniska samarbetet från 1974 genom inrättandet av "Svensk-algeriska vetenskapliga och tekniska rådet".

Sveriges export till Algeriet, som domineras av verkstadsprodukter och trävaror, uppgick under det första halvåret 2005 till 1492 milj. kronor. Det var en fördubbling jämfört med samma period året innan. Importen uppgick till 142 milj SEK.

Sveriges utvecklingssamarbete med Algeriet är begränsat till inbjudan till vissa av Sidas internationella kurser och ett litet stöd till svenska enskilda organisationer verksamma i landet. EU-kommissionen bedriver ett tämligen omfattande bistånd i Algeriet inom ramen för MEDA-programmet, främst för att stödja institutionsuppbyggnad (rättsväsendet, skolväsendet, småföretagandet osv.).