Tunisien

UD:s reseinformation

Du hittar reseinformation om Tunisien under Externa länkar

Visum till Tunisien

UD svarar inte på frågor om visum till Tunisien. För information om visumregler kontakta Tunisiens ambassad.
Tel: 08-678 06 45, 08-678 33 66
E-post: tst@swipnet.se

Sveriges förbindelser med Tunisien

Sverige och Tunisien har haft diplomatiska förbindelser sedan Tunisiens självständighet 1956. Den svenska ambassaden i Tunis stängdes 2001 av budgetskäl. Sveriges ambassadör för Tunisien är i dag placerad i Stockholm och besöker landet regelbundet. Tunisien har en ambassad i Stockholm. Sverige har även ett honorärt generalkonsulat i Tunis samt ett honorärkonsulat i Sousse.

Sverige har ett begränsat utvecklingssamarbete med Tunisien inom ramen för den regionala samarbetsstrategi för Mellanöstern och Nordafrika som regeringen antog i september 2010. Det regionala stödet syftar till att främja respekten för de mänskliga rättigheterna, ett hållbart nyttjande av gränsöverskridande vattenresurser, samt ekonomisk integration.

Sverige exporterar framförallt verkstadsprodukter, trävaror och transportmedel till Tunisien. Den svenska exporten till Tunisien uppgick 2012 till 1,1 miljarder kronor. Den svenska importen från Tunisien består till störst del av verkstadsprodukter och uppgick år 2012 till 164 miljoner kronor.

Tunisien har sedan länge varit ett populärt resmål för svenska turister.

Tunisien i dag

Tunisien är en republik där presidenten enligt konstitutionen har en stark maktställning. Presidenten utses i direktval för en femårsperiod och premiärminister och regering utses i sin tur av presidenten. Parlamentet består av två kammare, en senat och en deputeradekammare. Folkliga protester kring årsskiftet 2010/2011 resulterade i att dåvarande president Zine El Abidine Ben Ali, efter 24 år vid makten, tvingades att avgå från sin post och fly landet. Den 23:e oktober 2011 hölls val till den konstituerande församlingen, vars uppgift är att författa landets nya konstitution. Ennahdapartiet segrade med 41 % av rösterna. Ennahda bildar tillsammans med CPR (Congrès pour la République) och Ettakol koalitionsregering. Den 12 december samma år utsågs Moncef Marzouki (CPR) av den konstituerande församlingen att tjäna som interimspresident under tiden för den demokratiska övergångsperioden.

En politisk kris i oktober 2013 ledde till en nationell dialog med försök till medling mellan regeringspartierna och oppositionen. I mitten av december 2013 resulterade medlingsförsöken i ett enande kring en interim samlingsregering under ledning av den nye premiärministern Mehdi Jomaa. Denna interimsregering ska styra landet fram till dess att den nya konstitutionen är färdigställd och parlaments- och presidentval kan hållas. Val planeras att hållas under 2014.

Den ekonomiska tillväxten i Tunisien har varit relativt hög de senaste åren och landet har klarat den nuvarande ekonomiska krisen förhållandevis väl till följd av genomförda strukturella reformer och en sund ekonomisk politik. De viktigaste näringarna i Tunisien i dag är turism, petroleum- och gruvindustrin, samt produktion av textiler.

EU är Tunisiens viktigaste handelspartner och landet deltar aktivt inom ramen för EU:s grannskapspolitik (ENP). Tunisien var det första partnerlandet i regionen som ingick ett associeringsavtal med EU. På basis av associeringsavtalet, vilket trädde i kraft 1998, finns en handlingsplan med Tunisien och landet har gjort stora framsteg i arbetet att fördjupa den ekonomiska integrationen med EU. EU kommer att förhandla om en ny handlingsplan med en demokratiskt vald regering. Tunisien visar också intresse och engagemang i Unionen för Medelhavet (UfM) där länderna runt Medelhavet inklusive EU:s samtliga medlemsstater ingår.

Tunisien har under åren fört en försiktig utrikespolitik präglad av en pragmatisk balans mellan de forna öst- och västblocken liksom mellan moderata och ortodoxa arabstater.

Situationen för de mänskliga rättigheterna i landet behandlas i UD:s rapport om efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna i Tunisien, vilken kan konsulteras på Regeringens webbplats för mänskliga rättigheter.

Kort historisk bakgrund

En nationalistisk rörelse anförd av Habib Bourguiba lyckades leda Tunisien till självständighet från Frankrike 1956. Efter att ha avskaffat monarkin blev Bourguiba därefter Tunisiens första president 1957.

I början av 1960-talet lanserade Bourguiba en pragmatisk form av socialism med förstatliganden av vissa sektorer och kollektivisering av delar av jordbruket. I början av 1970-talet lades politiken om i liberal marknadsekonomisk riktning. Parallellt med de ekonomiska reformerna gjordes stora satsningar på utbildning samt sociala och juridiska reformer. En ny familjelag gav förutsättningar för ett mer jämställt samhälle. Den politiska och ekonomiska makten under Bourguiba var till stor del koncentrerad till statschefen och dennes närmaste krets.

1987 efterträddes Bourguiba som president av den då nyss tillsatta premiärministern Zine el-Abidine Ben Ali. Ben Ali sade sig eftersträva en snabb demokratisering av Tunisien, men de högt ställda förväntningarna infriades aldrig. Ben Ali fortsatte istället att värna politisk stabilitet och säkerhet på bekostnad av demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Ben Ali tvingades den 14:e januari 2011, efter 24 år vid makten, att avgå från sin post som president till följd av landsomfattande protester och demonstrationer. Tunisien har sedan dess befunnit sig i en transitionsprocess och arbete med att utarbeta en ny konstitution pågår. Nya val är planerade att hållas under 2014.