Libanon

UD:s reseinformation

Du hittar reseinformation om Libanon under Externa länkar

Visum till Libanon

UD svarar inte på frågor om visum till Libanon. För information om visumregler kontakta Libanons ambassad, se Externa länkar
Tel: 08-665 19 61, 08-665 19 65
E-post: info@lebanonembassy.se

Sveriges förbindelser med Libanon

Den svenska ambassaden i Beirut stängdes 2001 av budgetskäl och ersattes av ett honorärt generalkonsulat. Ansvararet för verksamheten i Libanon lades istället på ambassaden i Damaskus. På grund av det försämrade säkerhetsläget i Syrien under 2012 beslutade Utrikesdepartementet att tills vidare dra ned på verksamhet och personal på ambassaden i Damaskus. Den fortsatt svåra säkerhetsmässiga situationen har medfört att ambassaden inte är kontinuerligt bemannad och att delar av verksamheten bedrivs anslutning till det honorära generalkonsulatet i Beirut. Libanon har en ambassad i Stockholm. Sverige har ett begränsat utvecklingssamarbete med Libanon inom ramen för den regionala samarbetsstrategi för Mellanöstern och Nordafrika som regeringen antog i september 2010. Det regionala stödet syftar till att främja respekten för de mänskliga rättigheterna, en hållbaranvändning av gränsöverskridande vattenresurser och ekonomisk integration. Efter kriget 2006 anordnade Sverige en givarkonferens i Stockholm om Libanons återuppbyggnad, vilken resulterade i omkring 6,7 miljarder kronor. Sveriges bidrag var cirka 145 miljoner kronor. Vidare deltog Sverige under 2006-2007 i Förenta nationernas insats i Libanon (UNIFIL). Sverige har även bidragit med bland annat personal för minröjningsarbete i södra Libanon.

Den svenska exporten till Libanon uppgick 2013 till 726 miljoner kronor och bestod framförallt av verkstadsprodukter. Den svenska importen från Libanon består främst av livsmedel som frukt och köksväxter och uppgick år 2013 till 82 miljoner kronor.

Sverige är en stor givare till FN:s organ för de palestinska flyktingarna (UNRWA), vars verksamhet i Libanon är omfattande. Sveriges stöd till UNRWA för 2013 uppgår till 334 miljoner kronor Stödet gör Sverige till UNRWA:s fjärde största nationella bidragsgivare.

Libanon i dag

Libanon har sedan inbördeskrigets slut (1975-1990) fortsatt att kännetecknas av återkommande politiska kriser och interna stridigheter vilka härrör från en kombination av maktdelningssystemet och den familje- och klanbaserade politiska strukturen. Regionala aspekter, inte minst relationerna med grannländerna Syrien, Israel och Iran samt den palestinska frågan, påverkar också libanesisk inrikespolitik.

Den politiska och säkerhetsmässiga situationen i Libanon har under de senaste åren kommit att påverkas av den alvarliga krisen i grannlandet Syrien. I det syriska gränsområdet råder en allt ökande instabilitet och sporadiska oroligheter har blossat upp i landets norra och östra delar. Oroligheterna i Syrien har även gett upphov till en ökad flyktinginströmning. Över 1,1 miljoner syriska flyktingar har till följd av oroligheterna i grannlandet anlänt till Libanon. Detta har medfört ett starkt socio-ekonomiskt tryck på landet som ursprungligen hade drygt 4 miljoner invånare. Utöver den syriska flyktinggruppen finns idag över 450 000 palestinska flyktingar i Libanon vilka, trots den långa vistelsen i landet, har begränsade politiska, ekonomiska och sociala rättigheter.

På det inrikespolitiska planet har krisen i Syrien bidragit till en ökad politisk splittring. Många av landets sunnimuslimer sympatiserar med rebellerna i Syrien, medan den shiamuslimska gruppen Hezbollah, som dominerat den libanesiska regeringen under de senaste åren, stöder den syriska regimen.

Libanon är ett heterogent samhälle med ett så kallat konfessionellt statsskick. Enligt denna princip skall presidenten vara en kristen, talmannen i parlamentet vara en shiamuslim och premiärministern vara en sunnimuslim. Parlamentet har 128 ledamöter och en mandatperiod på fyra år. Presidentval i Libanon är indirekta då det är parlamentet som väljer presidenten. Presidenten, som har en mandatperiod på sex år, utser premiärministern som i sin tur bildar regering. Också regeringen är sammansatt efter det konfessionella mönstret.

Det senaste parlamentsvalet ägde rum 2009. Valet stod främst mellan två politiska block om väljarnas stöd: den antisyriska, västvänliga 14 mars-alliansen och den mer prosyriska 8 mars-rörelsen där bland annat Hezbollah ingår. 14 mars-alliansen fick flest mandat i valet. Nästa parlamentsval var tänkt att hållas i november 2014, men har skjutits upp ånyo [xxxx], dels tillföljd av oroligheterna i grannlandet Syrien och dels av det politiska dödläget i parlamentet orsakat av splittringen mellan 14-mars-alliansen och 8 mars-rörelsen.

Den förra regeringen under Najib Mikati avgick 2013 till följd av inre slitningar. Kort efter Mikatis avgång utsågs Tamam Salam till ny premiärminister. Salam lyckades efter flera förhandlingar bilda en samlingsregering med lika många ministrar från 8-mars-rörelsen som 14-mars-alliansen. En ny president skulle utses i maj 2014, men parlamentet har ännu inte lyckats enas om en kandidat.

Libanons ekonomi hämmades länge av de politiska motsättningarna. Fram till dess att Syrienkonflikten spillde över till Libanon i form av flyktingströmmen, kunde dock landet visa på en stark ekonomisk tillväxt, främst baserad på en väl utbyggd tjänstesektor f.f.a. vad gäller bank, turism och jordbruk. Sedan Syrienkrisens början har ekonomin påverkats hårt. Sedan krisen utbröt har tillvästen sjunkit med 7 procentenheter efter att ha legat på en relativt jämn och hög nivå. Under 2011 skedde även en fördubbling av arbetslösheten. Ekonomin har hittills inte visat några tecken på återhämtning.

Libanon deltar inom ramen för EU:s grannskapspolitik (ENP) och har ett associeringsavtal med EU sedan 2006. På basis av associationsavtal finns en handlingsplan med Libanon. Landet deltar också i Unionen för Medelhavet (UfM) där länderna runt Medelhavet inklusive EU:s samtliga medlemsstater ingår.

Situationen för de mänskliga rättigheterna i landet behandlas i UD:s rapport om efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna i Libanon, vilken kan hittas på Regeringens webbplats för mänskliga rättigheter.

Kort historisk bakgrund

Den östra medelhavskusten där Libanon ligger har en historia som går tillbaka till världshistoriens första civilisationer i Egypten och Mesopotamien. Libanon fick sina nuvarande gränser efter första världskriget då man blev ett franskt mandat under Nationernas förbund. Landet blev självständigt 1943 och den politiska makten delades upp mellan de tre största befolkningsgrupperna inom landet: kristna maroniter, sunnimuslimer och shiamuslimer.

Libanon deltog i kriget i Palestina efter att staten Israel hade utropats 1948 och tog emot ett stort antal palestinska flyktingar. Ett inbördeskrig bröt ut 1975 och varade till 1990. Efter en PLO-attack i norra Israel gick den israeliska krigsmakten gick in i Libanon 1978 och inledde en ockupation av omfattande delar av området söder om Litanifloden. Israel drog sig tillbaka från Libanon 2000, men har fortsatt närvaro i vissa omtvistade gränsområden vid Golanhöjderna (Shebaagårdarna). Den svåra situationen under 1980-talet föranledde även en internationell inblandning (intervention?) ledd av USA. Den amerikanska närvaron och den israeliska invasionen bildade grogrund för en rad radikala shiamuslimska grupper, däribland organisationen Hezbollah som haft ett stort inflytande över Libanons politik.

Syrien, som under inbördeskriget hade tillskansat sig ett betydande inflytande i Libanon, drog tillbaka sina sista trupper från landet 2005 efter mordet på den f.d. premiärministern Rafiq Hariri och den efterföljande så kallade Cederrevolutionen. År 2008 etablerade de båda länderna diplomatiska förbindelser med varandra.