Jemen

UD:s reseinformation

Du hittar reseinformation om Jemen under Externa länkar

Visum till Jemen

UD svarar inte på frågor om visum till Jemen. För information om visumregler kontakta Jemens ambassad i Haag, Nederländerna (ansvarar för Sverige)
Telefon: +31 70-365 39 36
E-post: yemenembassy@planet.nl

Sveriges förbindelser med Jemen

Sverige har ingen ambassad i Jemen men den svenske ambassadören i Saudiarabien är sidoackrediterad till Jemen. Sverige har också ett honorärkonsulat i Jemens huvudstad Sana'a. Jemens ambassadör i Haag är sidoackrediterad till Stockholm.

Sverige bidrar med multilateralt bistånd till Jemen genom FN, Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (IBRD), Internationella valutafonden (IMF) och Europeiska unionen. Sveriges bilaterala bistånd till Jemen är begränsat och utgörs i huvudsak av stöd till ett fåtal enskilda organisationer. Under 2011 bidrog Sverige med omkring 137 miljoner kronor i humanitärt bistånd vilket gjorde Sverige till en av de största givarna av humanitärt bistånd till Jemen. Under 2012 har det svenska humanitära biståndet till Jemen uppgått till omkring 70 miljoner kronor.

Den svenska exporten till Jemen uppgick år 2011 till 170 miljoner kronor, och utgjordes främst av trävaror, papper och fordon. Under 2011 bedrevs ingen import från Jemen. Antalet svenskar som är bosatta i Jemen uppgår till ett dussintal.

Jemen idag

Jemen har en demokratiskt vald lagstiftande församling, majlis al-Nuwab, med 301 ledamöter och dessutom en rådgivande församling, majlis al-Shura, med 111 ledamöter. Medlemmarna i den rådgivande församlingen utses av presidenten. Även i den lagstiftande församlingen har regeringspartiet, General People's Congress, ett dominerande inflytande med 238 mandat. Det största oppositionspartiet Islamic Reform Party (Islah) har 46 mandat. The Yemeni Socialist Party, med rötter i det socialistiska Sydjemen, har efter att ha varit tongivande under nittiotalet förlorat i betydelse.

Under våren 2011 ägde omfattande demonstrationer rum som krävde reformer och ökad demokrati. Ett hundratal dödades och flera tusen skadades vid sammanstötningar mellan demonstranter och säkerhetsstyrkor. Demonstranternas krav på president Ali Abdullah Salehs avgång ledde till att han den 23 november 2011 i Saudiarabien skrev på ett avtal, framförhandlat av den regionala samarbetsorganisation Gulf Cooperation Council (GCC), där han frånsade sig makten som president. Den 21 februari 2012 hölls presidentval för en interimsperiod på 2 år. Före detta vice president Mansur Abd Rabbo Hadi var den enda kandidaten i valet och efterträdde därför Saleh som avgick efter 33 år vid makten. Valdeltagandet var trots en del oroligheter under valdagen relativt högt med 65 procent valdeltagande.

Sedan 2004 har det i perioder pågått stridigheter mellan shiitiska zaydier (Houthi) och regeringstrupper i den norra regionen Saada. Situationen förvärrades ytterligare 2009 då striderna intensifierades. Konflikten har sin bakgrund i att zaydierna anser sig vara ekonomiskt, politiskt och religiöst marginaliserade samtidigt som de betraktar regimen som illegitim. Trots att det sedan februari 2010 formellt råder eldupphör mellan parterna har sammandrabbningar sporadiskt ägt rum. Strider förekommer framförallt mellan Houthimilis och konservativa sunnitiska grupper. Även i södra Jemen har oroligheterna ökat på senare tid på grund av missnöje med regeringens fördelning av resurserna. Det maktvakuum som infunnit sig i landet sedan Salehs detronisering har bland annat utnyttjats av al-Qaida (även kallat al-Qaida på den Arabiska Halvön eller AQAP) som under de senaste åren har fått ett allt starkare fotfäste i Jemen. Terroristattacker har utförts mot representanter för regeringen och även mot mål utanför landets gränser. Trots många svårigheter beroende på fattigdom, terrorism och bristande kontroll över stora delar av landsbygden, är Jemen ett relativt öppet samhälle, som nått längre i demokratiseringsprocessen än många andra i regionen. Kvinnor har rösträtt och finns i begränsad utsträckning representerade i regering och parlament. En relativt liberal inställning finns till enskilda organisationer. 2011 blev den jemenitiska människorättsaktivisten Tawakol Karman en av mottagarna av Nobels fredspris.

Jemen är det fattigaste landet i Mellanöstern och tillhör enligt FN gruppen "minst utvecklade länder" vilket innebär en förhållandevis låg social och ekonomisk utveckling. Hälften av befolkningen, som totalt uppgår till omkring 25 miljoner, lever under fattigdomsstrecket. Stor arbetslöshet och utbredd analfabetism är grundläggande problem. Viktigaste inkomstkällan är olja. Möjligheter finns att vidareutveckla landets reserver av naturgas. Viktiga inslag i ekonomin är internationellt bistånd och transfereringar från jemeniter i utlandet. Jemen har inlett förhandlingar om medlemskap i WTO.

Situationen för mänskliga rättigheter behandlas i UD:s rapport om mänskliga rättigheter i Jemen.

Kort historisk bakgrund

Arabia Felix (det lyckliga arabien), som romarna kallade området, och den mytomspunna Drottningen av Saba är begrepp som kan relateras till den arabiska halvöns sydvästra hörn. Området har stått värd för en av de äldsta civilisationerna i Mellanöstern. Huvudstaden Sana'a är en av världens äldsta, kontinuerligt bebodda städer.

Det Osmanska väldet lade under sig delar av Jemen såväl på 1500- som 1800-talet. När det Osmanska imperiet vid upplösningen 1918 lämnade de norra delarna av Jemen bildades en självständig, feodal stat under ledning av Imam Yahya. En militärkupp 1962 resulterade i att "Yemen Arab Republic" (YAR eller Nordjemen) utropades, vilket ledde till stridigheter mellan rojalister stödda av Saudiarabien och av Egypten stödda republikaner. Fem år senare bildades det marxistiska Sydjemen, vars viktiga hamnstad Aden med omgivningar stått under brittisk kontroll sedan 1839. Sedermera döptes Sydjemen om till "the People's Democratic Republic of Yemen", PDRY.

Efter återkommande konflikter under sjuttio- och åttiotalen förenades de båda jemenitiska staterna 1990 då "Republic of Yemen" bildades under den förre presidenten Ali Abdullah Salehs ledning. Han hade då varit president i Nordjemen sedan 1978. Freden varade till 1994, då ett kortvarigt men häftigt inbördeskrig bröt ut. Stridigheterna upphörde när Aden föll och efter det bemödade sig Salehs regering om att skapa enighet mellan de båda regionerna.