Det nordiska samarbetet utgår från ett gemensamt kulturarv och en språklig gemenskap och vilar på gemensamma värderingar ifråga om demokrati, rättvisa och rättsstat. Samarbetet mellan de nordiska länderna spänner över alla samhällsområden. På många sätt är det nordiska samarbetet unikt vid en internationell jämförelse.

Det nordiska samarbetet har stärkts genom att samtliga nordiska länder deltar i den europeiska inre marknaden. Sveriges, Danmarks och Finlands medlemskap i EU, Islands ansökan om EU medlemskap, under Sveriges ordförandeskap i EU hösten 2009 och Norges och Islands tillhörighet till det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), påverkar det nordiska samarbetet positivt. Genom Öresundsförbindelsen har möjligheterna till integration främjats i Öresundsregionen och Sverige kommer att öka insatserna ytterligare. De baltiska ländernas EU-medlemskap skapar ytterligare dynamik i det nordiska samarbetet med närområdet. I det nordiska samarbetet deltar även de självstyrande områdena Åland, Grönland och Färöarna.

En viktig angelägenhet i det nordiska samarbetet har alltid varit att främja integrationen mellan de nordiska länderna och underlätta för nordiska medborgare att röra sig över gränserna. Arbetet med att främja integrationen är även en central del i ambitionen att stärka Nordens förmåga att på ett bra sätt möta globaliseringens utmaningar och möjligheter. Globaliseringsinitiativet lanserades av de nordiska statsministrarna 2007.

Nordiska ministerrådet har ett ettårigt roterande ordförandeskap. Ordförandelandet har ett stort inflytande över hur arbetet i fackministerråden genomförs och vilka frågor som prioriteras. När Sverige var ordförande senast, år 2008, prioriterades bland annat nordiskt samarbete kring rivande av gränshinder, konkurrenskraft, klimatfrågor, stärkande av nordisk forskning och den kreativa sektorns villkor. Under 2012 innehas ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet av Norge.

Det nordiska samarbetet intar även en aktiv roll i Östersjöregionen, bland annat inom ramen för närområdessamarbetet med Estland, Lettland, Litauen och Nordvästra Ryssland samt inom ramen för den av EU under det svenska EU-ordförandeskapet, hösten 2009, antagna Östersjöstrategin.

Nordiska rådet

Nordiska rådet som bildades 1952 är parlamentarikernas samarbetsforum. Det leds av ett ettårigt ordförandeskap, som roterar mellan de fem länderna. Sverige var senast ordförande under 2009. Rådet har 87 medlemmar, representerande av de fem länderna och de tre självstyrande områdena. Rådsmedlemmarna sitter i ländernas parlament, nomineras av respektive parti och väljs av parlamentet. Direkta val till Nordiska rådet förekommer således inte.

Nordiska rådet, som leds av ett presidium, möts från och med 1996 till en ordinarie session på hösten. Dessemellan kan så kallade temasessioner arrangeras. Det löpande politiska arbetet i Nordiska rådet sker i fem utskott och fyra partigrupper.

Nordiska ministerrådet

Nordiska ministerrådet som bildades 1971 är de nordiska regeringarnas samarbetsorgan. Samarbetet koordineras av de nordiska samarbetsministrarna.

Flertalet nordiska fackministrar möts inom ramen för Nordiska ministerrådet ett par gånger om året. Från och med 2006 har antalet fackministerråd minskats från 18 till 11 i syfte att fokusera och effektivisera verksamheten. Knutet till respektive ministerråd finns det en ämbetsmannakommitté, bestående av nationella tjänstemän, med uppdrag att förbereda och följa upp fackministerrådets ärenden. En del ministerkretsar, som utrikes- och försvarsministrarna, ingår inte i den formella ministerrådsorganisationen. Flera av dessa ministerkretsar möts ändå regelbundet för att diskutera nordiska frågor.