EU:s bud och krav i WTO:s tjänstehandelsförhandlingar
Förhandlingsmetoden med krav och bud
Förhandlingsprocessen inom GATS (General Agreement on Trade in Services) skiljer sig på flera sätt från varuområdet. GATS bygger på principen om frivillighet. Det innebär att länderna själva bestämmer vilka tjänstesektorer man vill binda/göra åtaganden i i GATS. Ett åtagande innebär att ett land förbinder sig att inte införa några nya begränsningar av marknaden eller öka diskrimineringen. Förhandlingen inom GATS är utformad så att WTO-medlemmarna riktar önskemål/krav till varandra om vilka sektorer i respektive land som man önskar att motparten gör åtaganden i. WTO-medlemmarna ska sedan formulera bud, det vill säga lista de tjänstesektorer och leveranssätt som man är villig att göra åtaganden i. Dessa bud bygger på hur den nationella tjänstemarknaden ser ut, på vilka intressen landet har samt på de krav man har fått från andra WTO-medlemmar.
Förhandlingarna om marknadstillträde sker sedan genom bilaterala förhandlingar. Inom WTO finns den så kallade mest-gynnad-nation principen etablerad vilket innebär att man är skyldig att behandla alla WTO-medlemmar lika förmånligt. Detta innebär för GATS-förhandlingarna att alla WTO-medlemmar får det marknadstillträde som två parter enats om. Därför behöver inte alla WTO-medlemmar ha bilaterala förhandlingar med alla andra WTO-medlemmar. När en förhandlingsrunda avslutas blir de bud man enats om legalt bindande åtaganden. Eftersom GATS antogs år 1995 är Doharundan den första förhandlingsrunda där marknadstillträde inom tjänstehandel förhandlas.
EU:s första bud i Doharundan
WTO:s medlemsländer skulle enligt Doha-beslutet senast den 30 juni 2002 lämna över sina första förhandlingskrav i tjänstehandelsförhandlingarna. Senast den 31 mars 2003 var det därefter tänkt att länderna skulle lämna över sina första bud. I månadsskiftet juni/juli 2002 överlämnade EU kravlistor till 109 andra WTO-medlemmar med önskemål om liberaliseringar i tjänstehandeln. Samtidigt började kravlistor från andra länder att strömma in till EU.
Ett tiotal länder, däribland USA, Australien, Nya Zeeland och Kanada mötte tidsgränsen den 31 mars 2003 för de första förhandlingsbuden. EU lyckades inte hålla tidsgränsen utan inkom med sitt initiala bud den 29 april 2003. Det var främst på grund av medlemsstaternas svårigheter att enas om vad som skulle ingå vad gäller åtaganden för tillfällig personrörlighet som fördröjde slutförandet av EU:s bud. Frågan om tillfällig personrörlighet är central för förhandlingarna. EU har offensiva intressen på området och tillfällig personrörlighet utgör därtill ett starkt intresse för u-länder.
För Sveriges del vad de viktigaste delarna av det första budet utvidgade åtaganden för tillfällig personrörlighet, datatjänster, post- och kurirtjänster samt transporttjänster. De förändringar som budet innebar stämmer överens med gällande svensk lagstiftning. Budet innehåller inga liberaliseringar inom t.ex. sektorerna utbildning, hälsovård, audiovisuella tjänster eller kulturella tjänster.
EU:s reviderade bud i Doharundan
I WTO:s julibeslut från år 2004 fastslogs vad gäller tjänstehandelsförhandlingarna att reviderade bud, och initiala för de länder som ännu inte presenterat bud, skulle lämnas senast under maj 2005. Den 2 juni 2005 skickade EU in sitt reviderade bud. Den största skillnaden från EU:s första bud är att EU:s tio nya medlemsstaternas bud nu ingår i det gemensamma EU budet. För sex av de nya medlemsstaterna är det deras initiala bud. Budet bygger på de krav som andra WTO-medlemmar har riktat mot EU, särskilt u-länders krav.
För Sveriges del innebär det reviderade budet nya åtaganden inom legala tjänster, miljökonsulttjänster, gruvrelaterade tjänster samt välbefinnande tjänster som skönhetsbehandlingar, massage och frisörer.
Inga åtaganden i de för EU känsliga sektorerna utbildning, hälso- och sjukvård samt audiovisuella tjänster ingår i det reviderade budet.
I september 2005 hade 68 bud lämnats som täcker 92 länder. Nivån på buden är dock generellt ganska låg, endast tio länder kan bedömas ha bra bud (EU, Hongkong, Norge, Nya Zeeland, Schweiz, Bahrain, Macao, Panama, Pakistan och Qatar). USA, Brasilien, Kanada och Australien har lämnat relativt dåliga bud. Buden från u-länder är av mycket varierande kvalité.
