Propositionen En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet - en sammanfattning

Den säkerhetspolitiska hotbilden

En effektiv försvarsunderrättelseverksamhet är nödvändig för att ge möjlighet att avvärja och bemöta hot mot Sveriges säkerhet. Den säkerhetspolitiska utvecklingen har i grunden ändrat förutsättningarna för försvarsunderrättelseverksamheten. Uppgifter och metoder är anpassade för hotbilder som inte längre är lika relevanta. De säkerhetspolitiska förhållandena ställer därför krav på en försvarsunderrättelseverksamhet som är bättre anpassad till de förändrade yttre hoten. Verksamheten måste i större utsträckning kunna bidra med underlag för bedömning av utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska konsekvenser, inte bara av militära hot utan också t.ex. internationell terrorism, spridning av massförstörelsevapen och hot mot den tekniska infrastrukturen. Den lägre risken för militära angrepp har inte föranlett minskat behov av verksamheten. De nya, mer diffusa och oförutsägbara företeelser som dominerar den säkerhetspolitiska hotbilden ställer än högre krav på en välfungerande försvarsunderrättelseverksamhet.

Sveriges deltagande i fredsfrämjande insatser i nya konfliktområden medför också att försvarsunderrättelseverksamheten i ökad utsträckning måste kunna bidra till skydd för svensk trupp och svenska intressen utomlands.

Den tekniska utvecklingen

Parallellt med de säkerhetspolitiska förändringarna sker en teknisk utveckling på kommunikationsområdet som leder till att traditionella inhämtningsmetoder inte längre kan förse regeringen och andra intressenter med tillräckligt underrättelseunderlag.

Den främsta metoden för kommunikationsinhämtning är signalspaning. Denna kan för närvarande endast ske beträffande kommunikation som överförs i etern, dvs. via radiovågor. Allt mer kommunikation förmedlas emellertid i kabel. Överföringsmetoderna - dvs. om kommunikationssignaler förmedlas i kabel, etern eller båda delar - styrs av tekniska och ekonomiska parametrar som i begränsad utsträckning kan påverkas av kommunicerande parter. Teknikutvecklingen innebär att underrättelseunderlaget krymper. Därmed urholkas också den höga kompetens på signalspaningsområdet som Sverige hittills haft och som gett oss möjligheter att göra egna utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska bedömningar.

Utan åtkomst till relevant kommunikation försämras underlaget för beslut i utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska frågor och därigenom begränsas Sveriges handlingsfrihet. Vi förlorar förmågan att självständigt analysera information från andra källor och hänvisas till sådan information som andra delger på sina villkor.

I flera jämförbara länder har teknikutvecklingen föranlett lagstiftning som ger underrättelseorganen möjlighet att inhämta kommunikation som överförs i kabel. Förutsättningarna för sådan inhämtning regleras olika beroende på respektive lands politiska och rättsliga system. Någon enhetlighet finns inte. De stater som är bundna av Europakonventionen måste dock förhålla sig till dess krav på skydd för privat- och familjeliv, hem och korrespondens.

Reformbehov

Mot ovanstående bakgrund har följande reformbehov identifierats:

• Försvarsunderrättelseverksamhetens fokus breddas från yttre militära hot till yttre hot i vidare bemärkelse. Uppdraget att stödja svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik betonas.
• Metoderna anpassas efter den tekniska utvecklingen. Signalspaningen ges tillgång till sådan relevant kommunikation med anknytning till utländska förhållanden som inte längre återfinns i etern utan numera till övervägande del förmedlas i kabel.

Förslagen i propositionen

Lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet

Ändringar i förhållande till nuvarande lag:

• Försvarsunderrättelseverksamheten fokuseras mer mot att stödja politikområdena utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik.
• Mandatet i lagen anpassas, från "yttre militära hot" till "yttre hot".
• Verksamheten avgränsas uttryckligen till att endast avse "utländska förhållanden".
• Gränsdragningen mot polisiära metoder förtydligas.
• Försvarets underrättelsenämnds uppgift att följa försvarsunderrättelseverksamheten förstärks till att omfatta kontroll av verksamheten.

Lag om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet

Förslagets innebörd

• Signalspaningen vid FRA får ett teknikneutralt lagstöd för inhämtning av signaler i elektronisk form, vilket innebär att inhämtning kan ske både i etern och i tråd (kabel).
• Verksamheten får bedrivas för försvarsunderrättelseändamål och för sådan verksamhet (FRA-specifik verksamhet) som är nödvändig för att kunna signalspana. Signalspaning får - liksom försvarsunderrättelseverksamheten generellt - endast avse utländska förhållanden. Signalspaning får endast ske om det finns en inriktning från regeringen eller en myndighet som närmare anger förutsättningarna.
• Signalspaning i kabel får bara avse trafik som passerar Sveriges gräns.
• Signalspaning i kabel får endast ske automatiserat med sökbegrepp, dvs. det måste ske ett urval i förhand av vilken kommunikation som ska inhämtas. Det är inte tillåtet att lagra kommunikation "för framtida behov".
• Sökbegreppen ska utformas och användas så att de medför ett så begränsat intrång som möjligt i den personliga integriteten och de får inte heller vara direkt hänförliga till viss fysisk person, såvida det inte är av synnerlig vikt för verksamheten.
• Inhämtning som sker efter inriktning från en myndighet under regeringen (regeringen bestämmer vilka myndigheter som får inrikta verksamheten) får ske först sedan tillstånd till inriktningen lämnats av Försvarets underrättelsenämnd.
• Tillståndsprövningen ska säkerställa att inriktningarna avser syften som är förenliga med de ändamål för vilka signalspaning får ske och att syftet med inriktningen är proportionerligt i förhållande till det integritetsintrång som inhämtningen kan medföra.
• Uppgifter om en enskild ska omgående förstöras om de saknar betydelse för verksamheten. Oavsett relevans ska uppgifter som berör meddelarskyddet och efterforskningsförbudet i tryckfrihetsförordningen samt förtroligheten mellan en försvarare och dennes klient alltid förstöras.
• Rapportering av uppgifter som berör viss fysisk person får bara avse förhållanden som är av betydelse för försvarsunderrättelseverksamheten. Det finns inget utrymme för att rapportera "överskottsinformation".
• Försvarets underrättelsenämnd ska särskilt kontrollera sökbegrepp, rapportering, förstöring och att verksamheten i övrigt bedrivs i enlighet med det regelverk som föreslås. Nämndens funktioner för tillståndsprövning respektive kontroll av signalspaningen skall vara självständiga i förhållande till varandra och ledas av personer som är eller har varit ordinarie domare.
• Vid Försvarets radioanstalt inrättas ett integritetsskyddsråd med uppgift att utöva insyn i de åtgärder som vidtas för att säkerställa integritetsskyddet i signalspaningsverksamheten.