Intervju: Mänskliga rättigheter i fokus

Vilka frågor ligger på ditt arbetsbord just nu?

- Jag är på väg på resa till Norra Kaukasus, en fältresa tillsammans med medarbetare från UD:s enhet för Östeuropa och Centralasien och från Sveriges ambassad i Moskva. Det är en del av världen där jag aldrig varit tidigare och där finns många frågor att ställa kring mänskliga rättigheter.

Jag förbereder också två så kallade människorättsdialoger, med Indonesien och Kambodja. Sverige kommer att få besök av företrädare från dessa länder senare i år. Vi ska föra samtal kring mänskliga rättigheter hos dem och hos oss, men ska också visa några viktiga svenska institutioner där människorättsarbetet står i fokus.

Jag bör också nämna arbetet för att bidra till att Sverige blir invalt i FN:s råd för mänskliga rättigheter under 2012. Det är hård konkurrens så varje möjlighet att förklara varför just Sverige bör sitta med i rådet måste utnyttjas.

Du har varit människorättsambassadör under drygt ett år. Går det att mäta resultaten av politiken för mänskliga rättigheter?

- Nej, några kvantitativa mått finns väl egentligen inte. Men ta ett område som yttrandefriheten och friheten att söka information. Där har det skett en formidabel explosion i människors möjligheter att få information och att meddela sig med andra, med över fem miljarder mobiltelefoner i bruk och två miljarder internetanvändare. Men samtidigt har den moderna tekniken också gett auktoritära regimer och internationella brottssyndikat större möjligheter att kontrollera och övervaka vad människor säger och gör, och även att spåra upp och trakassera människor som utnyttjar sin yttrandefrihet för att påtala missförhållanden. En viktig uppgift för mig är att söka få flera att acceptera principen att samma rättigheter måste gälla on-line som off-line.

Hur skulle du säga att andra medlemsländer i FN:s råd för mänskliga rättigheter ser på Sveriges nationella och internationella arbete i dessa frågor?

- Ett mått på det fick vi för ett drygt år sedan, i Genève, då Sverige var föremål för granskning inom ramen för den så kallade UPR-processen (Universal Periodic Review). Det är här som varje medlemsland, vart fjärde år, får redovisa hur man själv anser sig uppfylla sina åtaganden vad gäller mänskliga rättigheter, och sedan får andra länder ställa frågor, lämna förslag och ge rekommendationer. Sverige fick ta emot hela 144 rekommendationer, men flertalet var sådana som vi ganska enkelt kunde bejaka. Allmänt sätt tror jag att vi har ett gott rykte i Genève, men vi ska vara medvetna om att det också finns områden där andra stater anser att vi har en del kvar att göra.

Vilka är de största utmaningarna som du ser på kort och lång sikt på området för mänskliga rättigheter?

- För mig är dödsstraffet en alldeles särskilt viktig fråga, eftersom rätten till liv är den mest grundläggande mänskliga rättigheten. Sverige och andra har envist arbetat för att få bort detta omänskliga straff i alla länder. På lång sikt går utvecklingen åt rätt håll. Under 2010 var det 23 länder som använde sig av avrättningar och det är 23 länder för mycket. Vi måste fortsätta att verka för att man i ännu fler länder förstår att man inte kan låta staten ge någon rätt att döda en annan människa.

Frågor om yttrandefrihet är oerhört viktiga för oss. Det är en stor utmaning att se till att yttrandefriheten på nätet inte inskränks mer än i absolut nödvändiga undantagsfall, och i så fall i enlighet med lag och internationella människorättsprinciper. För Sverige är mänskliga rättigheter inte bara medborgerliga och politiska rättigheter. De ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna är också en grundbult i vårt människorättsarbete. Strävandena för att nå FN:s millenniemål till år 2015 har stärkt dessa rättigheter för många miljoner människor. Men det är mycket kvar att göra innan målen har nåtts fullt ut.

Att undanröja otillåten diskriminering av människor är en annan stor utmaning, på en rad områden. Statsministern har nyligen talat i FN:s generalförsamling om diskriminering av kvinnor och vad som måste göras för att aktivt motverka denna. Ett annat exempel är att många människor förföljs runt om i världen på grund av sin sexuella läggning. Homosexualitet är förbjuden i ett 70-tal länder, och är till och med belagt med dödsstraff i vissa. Den formen av diskriminering måste vi också kämpa mot.