Tal
19 november 2000
Anna Lindh

Inledningsanförande på Agenda 21-forum , Älvsjömässan Stockholm.

Ett avstamp för framtiden. Så går vi vidare mot ett hållbart Det talade ordet
Sverige. gäller!!!

Konferensdeltagare!

Vad har Illulissat på Grönland, New Dehli i Indien, Zanzibar i
Tanzania och vi som har kommit hit från olika platser i Sverige
gemensamt? Jo, vi är alla en del av Agenda 21. I år är det fyra
år sedan FN:s stora miljökonferens i Rio de Janeiro, då
regeringscheferna beslutade om ett handlingsprogram för det 21
århundradet, en Agenda 21. Få FN-konferenser har lett så
mycket konkret uppföljning i vardagen.

Men så åkte deltagarna inte heller hem med föresatsen att det
där ordnar någon annan. Den här gången har man gjort sin
hemläxa. Här är staten och kommunerna, företagen och
organisationerna, skolorna och föreningarna med och alla gör de
sin del. Agenda 21 är inte ett enda stort beslut, det är en mängd
olika processer. Målet är ett hållbart samhälle.

Det är ett samhälle där mänsklig verksamhet inte skadar hälsa,
klimat eller ekosystem, ett samhälle som är inriktat på förnybara
resurser och som hushållar förnuftigt med de resurser som står
till buds så att de räcker till oss alla i dag och i framtiden. Det
är en politik som förenar hälsa och social välfärd, ekologi och
ekonomi, kultur och natur och teknik.

Miljöfrågan är inte en bland andra sakfrågor. Den skall
integreras i alla samhällsområden. Det finns Agenda 21 inom
jordbruket, inom idrotten, inom kyrkan, inom det lokala
näringslivet, inom hotellbranschen, i barnomsorgen och skolan
och så vidare. Den bästa lösningen på ett miljöproblem ser inte
likadant ut överallt. Källsorteringen i en glesbygdskommun kan
organiseras annorlunda än i en storstadskommun. En bondgård i
Skåne kan se andra möjligheter än en bondgård i Norrbotten.

Det svenska agenda-arbetet har kommit att präglas särskilt
mycket av insatser på det lokala planet i kommuner, föreningar
och företag. Agenda 21-aktiviteter löper som ett pärlband från
norr till söder.

Låt mig ger några exempel:
I Ronneby återanvänder man det som har blivit symbolen för
betongsamhället, nämligen asfalten, till nya beläggningar.
I Karlstad försöker man minska arbets- och tjänsteresorna
med bil genom att uppmuntra invånarna till att cykla eller
åka kollektivt. Målet är att biltrafiken skall minska med 30 %
till 1999.
Matavfallet från Stockholmsrestauranger och storkök rötas.
Resultatet blir gas till fordonsbränsle och gödsel för
spannmål.
I Uppsala finns en miljöskola, Stordammsskolan, där
källsortering och ekologisk odling blir till lektioner i hållbar
utveckling. När eleverna går hem till sitt bostadsområde är de
i högsta grad goda ambassadörer för konkret miljöarbete.
På ett pensionärshem i Luleå ägnar sig pensionärerna åt att
sköra djur och odla ekologiskt. Även barnen från ett
närliggande daghem är välkomna. På så sätt möts
generationerna över en gemensam uppgift.

Så här skulle jag kunna fortsätta hela dagen. Men det är vad vi
skall göra under de här mässdagarna - lära av varandra.

Jag vill passa på att tacka er alla som bidragit till att ge det
svenska Agenda 21-arbetet en flygande start. Det har varit
oerhört stimulerande att se alla dessa kreativa idéer som omsatts
i handling på olika sätt.

Jag har besökt många Agenda 21-projekt ute i kommunerna. Då
har jag ofta fått frågan - vad gör regeringen?

Det tänker därför tala om statens Agenda 21 - sammanfattade i
tio punkter. Vilka projekt har vi i regeringen?

Agenda 21 är att integrera miljöhänsyn i andra
verksamhetsområden. Det gäller även regeringen. Varje minister
och varje departement skall ta sitt ansvar. ***

För det första. Vi skall bygga om våra bostadsområden. Många
av våra bostäder är ohälsosamma, underlättar inte
resurshushållning, återvinning och gömmer en tickande
miljöbomb genom de farliga ämnen som finns i byggmaterialet.

Regeringen har avsatt en miljard kronor för pilotprojekt som kan
visa vägen och stimulera utvecklingen av ny teknik. Vi vill visa
hur vi gör våra bostadsområden hållbara.

Vi skulle vilja se exempel på hur man kan använda bättre
material vid renovering och återvinna byggmaterial.
Vi skulle vilja se exempel på nya lösningar för
avloppssystem som ger minskade utsläpp av kväve, fosfor
och andra miljöförstörande föroreningar och sluter
kretsloppen.
Vi skulle vilja utveckla avfallshanteringen för att minska
mängden deponerat avfall, öka återvinningen och
utsorteringen av miljöfarligt avfall. Det skall vara så enkelt
som möjligt för alla att sortera och lämna sina sopor.
Vi skulle vilja se exempel på hur man kan minska
energianvändningen i våra byggnader.
Vi vill ha med daghem och skolor.

Att bygga om kommer också att skapa sysselsättning och bidra
till en ny, hållbar marknad för miljöanpassade produkter.

För det andra - ett hållbart jordbruk. Det som borde vara det
mest naturliga, jordbruket, bidrar i dag till utarmningen av
biologisk mångfalden och utsläpp av näringsämnen i
vattendragen. Regeringen har tillsatt en utredare för att pröva
om frivilliga överenskommelser om samverkan i ett
avrinningsområde är en framkomlig väg för att klara
miljökonsekvensnormerna. Regeringen arbetar också på att
förändra EU:s jordbrukspolitik för att den skall stå i samklang
med miljön och inte, som nu, motverka en hållbar utveckling.
Målet är att 10 % av det vi odlar vid sekelskiftet skall odlas
ekologiskt.

För det tredje - ett hållbart trafiksystem. I dag står
transportsektorn för 40 % av koldioxidutsläppen. I dag arbetar
kommunikationskommittén med förslag till ett miljöanpassat
trafiksystem, som har betydelse för den infrastrukturproposition
kommunikationsminister Ines Uusman skall lägga. Det kommer
att ställas skärpta krav på bilar, båtar, snöskotrar och
arbetsmaskiner. Det är därför glädjande att Volvo nyligen har
åtagit sig att minska bränsleförbrukningen med 25 % i nästa
generation personbilar.

För det fjärde ett hållbart skogsbruk. Det intensiva skogsbruket
hotar i dag en stor del av våra mest värdefulla urskogar.
Skogsbruket måste ta ett större ansvar för den biologiska
mångfalden. Regeringen kommer att föra diskussioner med
företrädare för skogsnäringen om vad sektorsansvaret innebär
och hur både gammelskogarna och småbiotoperna skall skyddas.
Certifiering av skogsbruket är ett viktigt led i detta arbete.

För det femte - sopberget. I Sverige producerar vi 60 miljoner
ton avfall om året och av det hamnar hälften på tippen. Nu ser
vi att ökningen håller på att vända. Målet är att den årliga
mängden avfall som går till tipp skall halveras på 10 år.
Verktygen heter ökat producentansvar, utvecklad källsortering,
kretslopp och en skatt på deponerat avfall från 1998. Till er
som är här från kommunerna vill jag säga att nu har vi infört en
obligatorisk samrådsplikt för materialbolagen så att ni kan vara
med och styra källsorteringen.

För det sjätte - gröna företag. I dag visar svenskt näringsliv upp
allt fler exempel på hållbarare produkter och hållbarare
produktion. Allt fler företag inför miljöledningssystem på eget
initiativ för att integrera sitt miljöarbete.

Staten skall också ge företagen instrument för ett bättre
miljöarbete. Det kommer vi att göra genom att se över hur
miljön skall komma med i företagens redovisningar. Det är
bland annat ett underlag för bankerna och försäkringsbolagen
som de skall sätta sina villkor. Det är också viktigt att företagen
fortsätter att införa miljöledningssystem av typ EMAS.

För det sjunde - Här skall staten själv föregå med gott exempel.
Regeringen kommer att ge ett antal statliga myndigheter i
uppdrag att börja införa miljöledningssystem med
miljöutredning, miljöpolicy, miljömål och miljöredovisning
under 1997.

För det åttonde - en ny miljölagstiftning som skärper kraven på
företagens och sektorernas miljöarbete. Vi kommer att få en
miljöbalk med nya verktyg, såsom miljökvalitetsnormer och
generella föreskrifter. Ekonomiska styrmedel är ett viktigt
komplement till miljöbalken.

För det nionde - en Agenda 21 för Östersjön. För någon månad
sedan beslutade Östersjöländernas miljöministrar att utveckla en
Agenda 21 för Östersjöregionen, det vill säga alla länderna
kring Östersjön. Det är det första exemplet som jag känner till
på hur man mellan länder samarbetar om en Agenda 21.

Och så till sist och för det tionde - vi behöver gemensamma mål
för hållbar utveckling. I dag finns en rätt vildvuxen flora av
olika miljömål. Somliga är konkreta och uppföljningsbara, andra
är det inte. Det är framför allt inget enkelt rättesnöre att hålla i
handen för alla oss som skall arbeta för ett hållbart samhälle.
Till den miljöproposition som regeringen tänker lägga våren
1998 skall vi ta fram nya miljömål. Det skall bli tydliga mål
med en styrande effekt. De skall kunna brytas ner till mål på
regional och lokal nivå och förses med adresslapp så att det
klart framgår vilken aktör det gäller.

Under dessa tre dagar här på Stockholmsmässan kommer dessa
frågor och många andra att diskuteras. Seminarierna visar precis
på det som är kännetecknande för Agenda 21 - mångas
engagemang, helhetssyn och miljöfrågornas roll i
samhällsutvecklingen. Men det är viktigt att inte bara titta på
vad som har hänt utan att också tänka på vad som skall hända.

Detta är ett viktigt skäl till att fortsätta Agenda 21-arbetet i
kommunerna även när vi rapportera till FN i New York nästa
år. Det mötet är inte en slutstation. Agenda 21 är en process
som skall gå vidare. Det kan bli nya internationella uppdrag.

Men oavsett vad som kommer att hända i New York så skulle
jag vilja placera ut en ny milstolpe i Agenda 21-arbetet om
ungefär två år. Agenda 21 kommer att vara ett viktigt underlag
för regeringens miljöproposition 1998. Och då, om två år får vi
låta våra erfarenheter brytas mot varann igen. Kanske också mot
erfarenheterna i Illulissat, Zanzibar och New Dehli.