Förverkande av utbyte av brottslig verksamhet
Med utbyte av brott menas både konkret egendom som någon kommit över genom brott och det uppskattade värdet av det som åtkommits. Enligt bestämmelser i bland annat brottsbalken ska utbyte av ett brott förklaras förverkat. Förverkandet innebär i dessa fall att innehavaren förlorar sin rätt till egendomen eller blir tvungen att betala ett angivet belopp till staten.
Nya regler om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet
Från och med den 1 juli 2008 gäller nya regler om förverkande av utbyte av brott. Med tidigare regler var det bara möjligt att förverka utbyte av just det brott som en person dömdes för. Det krävdes dessutom att det var fullt bevisat att egendomen härrörde från det brottet. Den nya regleringen innebär att det i vissa fall blir möjligt att förverka också utbyte som kommer från en inte närmare preciserad brottslig verksamhet, alltså även annat brottsligt handlande än det som personen döms för. Sambandet mellan egendomen och den brottsliga verksamheten ska inte heller behöva styrkas fullt ut. I stället är det tillräckligt att åklagaren uppfyller ett lägre ställt beviskrav.
Vid vilka brott kan den nya förverkandeformen användas?
Förverkande av utbyte av brottslig verksamhet kan beslutas när någon döms för ett brott med sex års fängelse eller mer i straffskalan. I huvudsak är det alltså grova brott som kan vara förverkandeutlösande. Förverkande kan dessutom användas när någon döms för vissa särskilt angivna brott, trots att straffskalan inte innefattar fängelse i sex år. Det rör sig om till exempel vissa fall av människohandel, koppleri, narkotikabrott, dopningsbrott eller människosmuggling. Den nya förverkandeformen kan också beslutas vid försök, förberedelse och stämpling till ett förverkandeutlösande brott. Ytterligare en förutsättning för att den nya förverkandeformen ska kunna användas är att det brott som den tilltalade döms för har varit av beskaffenhet att kunna ge utbyte. Det förverkandeutlösande brottet måste alltså vara ett utslag av någon form av vinningsbrottslighet.
Hos vem får förverkande ske?
För att den nya förverkandeformen ska bli ett verkningsfullt och användbart redskap i kampen mot allvarlig vinningsbrottslighet, kan den också riktas mot personer - fysiska eller juridiska - som av den dömde förvärvat egendom som utgör utbyte av brottslig verksamhet.
Förverkande av utbyte av brottslig verksamhet kan ske hos den dömde samt hos den som genom bodelning eller på grund av arv, testamente eller gåva förvärvat egendomen av den dömde. Även en person som på annat sätt förvärvat egendomen av den dömde kan träffas av ett beslut om förverkande, om han/hon haft anledning att tro att egendomen utgjorde utbyte av brottslig verksamhet. I dessa fall måste det gå att visa att egendomen förvärvats från den dömde.
Förverkande av egendom kan också ske hos en juridisk person som förvärvat egendom från den dömde och som genom sin ställföreträdande haft vetskap om, eller skälig anledning att anta, att egendomen hade samband med brottslig verksamhet.
Processen
En talan om förverkande mot den som åtalas för det förverkandeutlösande brottet ska alltid väckas i samband med åtalet. När det gäller förverkande hos någon annan än den som åtalas för det förverkandeutlösande brottet ska talan emellertid väckas i särskild ordning. Det ska ske inom ett år från det att domen i målet om brottet vunnit laga kraft. Endast domstol får besluta om den nya förverkandeformen.
Rättssäkerhet
Ett beslut om förverkande innebär att den person som beslutet avser fråntas rätten till den förverkade egendomen. Därför måste det, vid all reglering av förverkande, ställas höga krav på förutsebarhet och rättssäkerhet. Då den nya förverkandeformen har ett brett tillämpningsområde kan det uppkomma situationer då förverkande i ett enskilt fall framstår som oskäligt. Domstolen har då möjlighet att helt eller delvis underlåta förverkande.
Bakgrund
EU:s rambeslut 2005/212/RIF om förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som härrör från brott innebär bland annat att samtliga medlemsstater ska införa regler om att en person som dömts för allvarlig brottslighet kan få sin egendom förverkad, även om egendomen inte kan knytas till det konkreta brottet. Det räcker att visa att egendomen härrör från brottslig verksamhet. Rambeslutet är bindande för medlemsstaterna med avseende på det resultat som ska uppnås, men överlåter åt staterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet. På så sätt finns det möjlighet för varje medlemsstat att anpassa regleringen till sin rättsliga tradition. Medlemsstaterna kan också gå utöver rambeslutets krav. I regeringens proposition "Förverkande av utbyte av brottslig verksamhet" (prop. 2007/08:68) genomfördes den aktuella delen av rambeslutet i den svenska lagstiftningen.
