Restaurang Rosenbad
Grill Room och Bella Venezia - Bobergsk design för nöjes skull.
Vit och vacker sal mot Strömmen
Entrén till Restaurang Rosenbad låg i den högra loggian mot Strömmen. Fortfarande slås de stora fönsterdörrarna upp sommartid - nu för lunchande anställda i Regeringskansliet. Den vita matsalen innanför är ännu något för sig. Ferdinand Bobergs lekfulla ornamentik från loggian förs här vidare i nya variationer. Ljust gröna gardiner och orientaliska mattor i gångarna hör dock till svunna inslag, liksom de orkestrar som brukade underhålla gästerna. Restaurangen invigdes i ett snöoväder den 8 februari 1904 med en riktig festmeny: Ostron, sjötunga, rådjursstek, hummer och vaktel.
The Grill Room - guldrummet med dödskalletapeten
Gipstapeterna har motiv som föreställer flinande dödskallar.
Det stora rummet på andra sidan entrén utgör en beräknad kontrast till den vita matsalen. Dess gipstapeter i en bronsliknande guldton ansågs sprida en särskild ro. Bortsett då ifrån att motiven i gipstapeten föreställer flinande dödskallar, skorpioner, ödlor och fiskar.
Från början var här ett kafé. I samband med de olympiska spelen i Stockholms 1912 gjordes det om till "Grill Room". En träffpunkt inte minst för journalisterna från de närliggande tidningskvarteren. Publicisten Herbert Tingsten (1896-1973), skriver bland annat följande i sina memoarer: "Framför allt möttes vi på Rosenbad, tidvis nästan dagligen. Kom man in på krogen satt alltid någon av vännerna där." Deckarförfattaren Stieg Trenter låter även han sin karaktär, journalisten Harry Friberg "sitta till bords med döden" i guldrummet.
Skandinaviens tjusigaste fik - Bella Venezia
Detalj från musikkaféet Bella Venezia, numera presscenter.
Musikkaféet Bella Venezia eller Marmorkaféet i Rosenbads inre invigdes 1909. Inredningen ansågs vara bland de mest påkostade i Skandinavien: marmorklädda väggar, mosaiker, skulpturer och den i mahogny boaserade Röda terrassen med sin fint skulpterade balustrad. Tänk därtill sittmöbler i mahogny klädda med buffelhud - designade av Boberg själv - palmer mellan borden och musikerna på musikläktaren. Takfönster mot gården ovanför gav det enda naturliga ljuset och myndigheterna var tveksamma till att ge kaféet alkoholtillstånd. Förlösande lär danskfödda prinsessan Ingeborgs ord ha varit då hon frågat om svenskarna behövde dagsljus för att dricka punsch.
